έν Έφέσω 4 – söndag

Vad är skillnaden mellan andakt och gudstjänst?

Det var första diskussionsämnet igår. Nere i amfiteatern som vi funnit vara en bra och skuggig plats för Tankeaktivitetstimmen* efter frukost. 

Gudstjänst har Nattvard! sa en. Briljant! Så är det naturligtvis. Om rätt ska va rätt. Inte alltid! sa en annan. Sant. Också när det inte är Mässa kan det räknas som gudstjänst. Man predikar inte i andakt. I alla fall inte lika länge! Onekligen en synpunkt.

 

Och då det var söndag – Bönsöndagen – byggde vi ut morgonbönen något.

 

Alla ungdomarna hade dagen innan skaffat sig rejäla erfarenheter av prutandets ädla konst. Därför bliv valet av Bibelavsnitt enkelt. En av Bönsöndagens texter är ur Första Mosebok kapitel 18 och handlar om när Abraham prutar med Gud om hur Sodom skall hanteras. Jag läste den texten och ”predikade” om hur det utifrån en första ”prisuppgift” om att det behövdes 50 rättfärdiga att Gud i sin kärlek skulle hålla tillbaka sitt ur samma kärlek komna hat mot ondskan. Abraham förhandlar och ackorderar ner priset till 10 – ett antal som ändå inte fanns i Sodom. Senare i Gamla testamentet (men jag minns inte på rak arm exakt var) förhandlas det ner till 3 rättfärdiga för att alla skall kunna erbjudas annat än sin egen kärlekslöshets gudomliga konsekvenser.

Så fortsatte jag: I, med och genom Jesus totalprutas det. Och då är det Gud som i sin kärlek blivit människa och prutar med sig själv. Till en enda. One. Uno. Det står ju: Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son för att var och en som tror på honom – singular, ental, Jesus – inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.

 

Sedan blev söndagen – som inte är helgdag här – en Kill&Tjej-dag då vi separerade könen en del. Jag hoppade introt av det arbetet och traskade in till centrum för att slutfixa biljetter till Samos på tisdag. Att gå knappa timmen hemma i Älvsbyskogarna är en sak, att på stenlagd väg omgiven av stenhus i + 30 i skuggan (som inte finns) är en annan. Borde räknas dubbelt i en stegräknare.

 

Tillbaka till gänget vid lunch och Kill-snack bland grabbarna. Om allt möjligt. Mansroll, ideal, könsroller och en massa annat. Tjejerna hade gjort samma sak med sina ledare tidigare på dagen och sedan dragit in till stan för att handla. Detta gav i sin tur oss män i varierande åldrar ett tydligt exempel på kvinnlig hänsynslöshet. Avtalad tid för att alla skulle återsamlas var 17.00. Vid tidpunkteninte ett kjoltyg i närheten. Vad det led kom de till de den miljö av diverse aktiviteter och tävlingar som planerats och som bilderna ger en glimt av.

 

Vi blev försenade! Vi handlade ju! sades med ett leende som den alldagligaste sak i världen. Som om tillgången på skor bryter alla ramar och avtal och att man som väntande pojke/man inte alls skall känna irritation. Men jag undrar hur många kvinnor – ålder är här ingen viktig faktor – som om de fått vänta i tre kvart på en mansperson som förirrat sig in på Biltema eller Claes Ohlsson bara stillatigande förväntas ta emot orden: Men jag var ju tvungen att titta. Det fanns ju bara många muttrar.

Jämlikhet? Knäppeligen!

 

Halva vistelsetiden har gått – för ungdomarna alltså. En fjärdedel för mig. Det blir mer och mer av kontakt, prat och diskussioner. Liksom trötthet – främst av värmen – och en och annan irritation. Men kul är det. Vi bor på 8:e våningen där vi är näst intill ensamma. Stör inga. Att då sitta på korridorgolvet och prata – det tycker åtminstone jag är meningsfullt och kul.

 

Jag skriver detta måndag förmiddag. Morgonbön och Tankeaktivitetstimme har passerat. Fri tid till lunch och sedan resa till Marias hus och ruinerna av Efesos. Inför det – främst Marias hus och hur man fann det – pratade vi om i en ”lektion” i morse.

 

Varför bloggar jag i stället för att sola och bada? Svar: Ryggen!

När man är i vinterfjällmiljö kan man ibland på kvällen och dagen efter en finvädersdag uppleva att ens ansiktes hy strålar som för Moses när han kom ner från Sinai. För mig är hela ryggen idag ett sådant ansikte. Sparar mig därför till eftermiddagen. Sitter på rummet och skriver nära en tavla som i avfotograferad form pryder detta inlägg. Vinterbäck i +30-miljö. Definitivt en paradox!

 

 


*  Det är egentligen ett farligt ord – Tankeaktivitetstimme. Kan hos e del vara knappt i alla tre leden. Under den så kallade ”när-man-skall-vara-i-säng-å-hålla-käften-för-att-sova-timmen” är en del ohejdat aktiva både till fots och till rösts. Men på morgonen står många tankar och stämmor stilla. Och man sitter still. Kanske.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0