έν Έφέσω 2 – snuttsurf

Finns det WiFi?

Hur kommer man åt nätet?

 

Detta är existentiella frågar av rang. Vad som än händer är uppkopplingen för nätsurf ett ständigt samtalsämne bland ungdomarna på lägret.

 

Och jag blir mer och mer förundrad och säger:

Måste ni ha telefonerna med när ni badar?

Lämna dem på rummet och lek med de andra barnen!

Sådana ord möter bara lätt nedlåtande blickar. Som om de tänker:

Ge upp! Det är ingen idé att vi förklarar. Du är en neandertalare som inte fattar hur vi i det nya släktet Homo Ajfånis fungerar.

 

Det är nog sant i viss mån. Att jag inte hänger med i hur stor del av fokus och tid nätsurfande tar när man är 14-15 år. Att spörja Vad letar ni för uppgifter? ger inga bestämda svar. På frågor typ Varför skriver ni till andra när ni kan prata med dom som är här? kommer inte heller några svar utom ett jag fick för en tid sedan i ett annat sammanhang: Det är ju dom här jag skriver till.

 

Vidare: Intrycket jag får är att surfandet är snuttigt. Korta snabba meddelanden och kollningar. Själv är jag ju av ett helt annat slag. Artiklar och information i diverse ting. Samt givetvis viss kontakthållning med andra och lite notisjakt. Men inte jämt.

 

Fredagen var första dagen helt här på plats. Hotellet är fint. Egentligen mer än fint. Överfint. Men samtidigt är det bra. Gästgruppen är förutom ungdomarna från Älvsbyn mestadels par i min ålder eller par ungefär trettio år yngre. Andra ungdomsgrupper intresserade av våra eller som våra kan betitta och betutta sig i saknas. Vi är ganska ”ostörda” och stör ingen.

 

Vad gäller samlingar och lektioner sysselsatte sig fredagens 2 gånger 1 timme med två saker.

1: Lite info om Turkiet av idag och en uppgift att själva genom att prata med folk – personal på hotellet, ungdomar i stan etc – ta reda på så mycket som möjligt.

2: Ett tema ungefär Ung i Efesos med inblick i hur det skulle ha kunnat vara att vara 15 på 0050-talet när Paulus var där – alltså inblick i antiken, Artemiskulten med åtföljande tumult skildrat i Apostlagärningarna mm mm.

Och så morgon- och aftonbön givetvis. Och mycket prat och umgänge.

 

Nät-tokiga är dom men ack så charmiga. Retas på ett vänligt sätt både med varandra och oss ledare och går att skoja med. Sådana som i höstas när de ville en något stod 1,2 m bort och flackade med blicken tar nu upp samtal och frågor – om än ofta av praktisk natur – på 60 cm avstånd och med klar ögonkontakt. Sådant kan verka banalt i sig men är tecken på att kommunikation och förtroende finns – och det är en viktig sak att odla.

 

Till sist: För den icke nät-snuttige vill jag rekommendera – detta är ett helt annat ämne – två långa artiklar som ger var sin bild av orsakerna till att den nyligen avslutade nio månader långa förhandlingsperioden mellan Israel och Palestina inte ledde någon vart.

Om en intervju med Israels premiärminister kan man läsa här.

Vad amerikanska medlare anser kan man läsa här.

Och sedan kan man fundera över vem man litar på...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0