ulf ekman mindre viktig
Jag skrev rubriken som jag skrev den bara för att kanske trixa en och annan googlare att titta in. Ulf Ekman är ju kändis i kristna sammanhang och att han alldeles nyss meddelat att han skall bli katolik blev ju någon slags nyhet. Visst kanske för en del blir något man kan kalla Trosrörelsens 11 september men faktum är att jag mobiliserar ingen åsikt – möjligen ett stilla Det var intressant.
Kyrkans Tidnings framsida – bilden – är dock något att ha uppfattningar om. Och i betydligt högre grad. Den beskriver att det läge varenda kyrkligt någotsånär klarsynt tomte eller tomta kunnat se i flera år nu har infunnit sig – dopen är under 50% av dem som föds och antalet kyrkotillhöriga sjunker i allt snabbare takt*. I vissa sammanhang är man nu säkert lika förvirrad som järnvägen blir av att det blir snö på vintern men för jag och andra som åravis sett skriften på väggen har det ju aldrig handlat om huruvida detta läge skall infinna sig utan om när. Och nu är det här.
Visst finns regionala skillnader och en del tryggar sig nog vid det men krasst sett är det en väldigt falsk tröst. Storstadsregionerna leder avvecklingen och i alla andra samhälleliga sammanhang är det så att det som gäller i Stockholm idag kommer till Malmö i morgon. Sundsvall och Luleå får det i övermorgon och glesbygden möter det nästa vecka. Illusionen av en folkkyrka folk känner samhörighet med krackelerar rejält.
Vad blir då Svenska kyrkans respons – nationellt, regionalt och lokalt? Inte gott att veta.
En del vill hänga på i den meningen att om flertalet människor börjar tänka och tro annorlunda än den tro Kyrkan utifrån Bibeln har i sin bekännelse och sitt liv gäller det att omforma bekännelsen och livet så att det kan kollektivansluta de flesta. Anna-Karin Hammars avhandling om dopet – som fått ett tydligt nedslag i förslaget till ny dopordning i den kommande handboken – är ett exempel på den hållningen. Jag gissar att fler exempel finns och att läsekretsen i kommentarer kan ge exempel.
Ofta ansluter sig detta synsätt till en uppfattning av kyrkan som något av en del av den offentliga sektorn typ stat, kommun och landsting med stor tilltro till normalpolitiska krafter i styrning och ledning. Man ser också kyrkan som verksamhet anställda står för med människorna som konsumenter.
Andra vill satsa på evangelisation och profil och vill räkna de människor som samlas kring Ordet, Bönen och Nattvarden som inte bara evangelisationens och verksamhetens målgrupper utan som medaktörer. De – jag skulle kunna säga jag – vill behålla läro- och trosinnehållet intakt men naturligtvis söka nya former och nya arenor för detta. Skall man jämföra med andra företeelser i samhället blir idealet här Kyrkan som folkrörelse där människor tillsammans inte bara tar emot utan också agerar. Både den så kallade högkyrkligheten och de lågkyrkliga väckelserörelserna bär detta på lite olika sätt – med större eller mindre inslag av andliga nådegåvor och annan karismatik.
I onsdags mötte all anställd personal i Älvsby församling det nyvalda Kyrkofullmäktige för en informationsdag kring arbete och verksamhet. I mycket och hos många finn en anda av producent-konsument men den är inte allenarådande. I vevan fick vi dock reda på att sedan millennieskiftet har antalet kyrkotillhöriga i församlingen sjunkit med ca 1700 personer. Orsakerna är i stigande betydelse att fler utträder än inträder, att fler flyttar ut än flyttar in och att fler dör än tas upp i kyrkan genom dopet. Här kan man fördjupa sig i detaljer och exakta siffror om man vill men det behövs inte för att man skall kunna se framtidsuppgifterna klart: de unga måste komma i fokus. Älvsby församlings Ungdomssatsning ligger därför helt rätt i tiden.
* Vill man läsa om detta klickar man här och sedan vidare.
Kommentarer
Trackback
