stigstrombergsson

I slutet av denna vecka återknyter jag till de stereotypa rubriker som jag gett en del senare inlägg. Där kom enfaldig predikant på ett eller annat vis berörde gudstjänster och förkunnelse helgen för 1½ vecka sedan, den första av tre tjänstgöringshelger på raken. Den andra av helgerna, senaste veckoslutet, hade jag i uppdrag att vid två tillfällen förkunna och blev med det i dubbel mening en tvåfaldig predikant. Ett inlägg fick den titeln med tillägget 0 då det ju handlade om något annat. Nu kommer 1an – alltså en av predikningarna sistlidna söndag.

 

Det var EFS i Älvsbyn som var platsen. Miljön var en vanlig ordinär gudstjänst – också kallat möte – där. Älvsby kyrkokör gästsjöng och en av prästkollegorna i församlingen var ombedd att tala. Hon ersattes av mig. Förutom de 25 i kören firade drygt 60 personer gudstjänsten. Knappt hälften av dem var utlandsfödda med beviljat uppehållstillstånd – eller inte. Ungefär detta blev sagt rekonstruerat från mitt handskrivna manus, lätt bearbetat för läsning, inte sägning:

 

 

Vi har som sång av kören hört det dagens huvudtext berättar – om ängeln Gabriels besök hos Maria med beskedet att hon skulle bli mamma till Guds son. Och så har vi hört en av texterna läsas – Marias lovsång, Magnificat som är en av Bibelns mest bedda texter – i Vespern, den dagliga bönegudstjänsten vid solnedgången. Magnificat visar en aktiv Gud, en ingripande Gud, en Gud som ingriper till förmån för andra, för de ”under”, för rättfärdigheten, för rättvisa, för Liv.

Om det inte varit JMB idag hade det varit 3:e söndagen i Fastan med temat ”Kampen mot ondskan”. Vi hade då läst berättelsen om när Jesus botar en besatt pojke, ett fruset ögonblick i ”kampen mot ondskan”, i Guds kamp.

 

JMB visar också på hur Gud kämpar mot ondskan, på det avgörande, det ängelns budskap till Maria berättar. Men dagen har också texter som berättar saken mer summerande, mer principiellt. 3:e årgångens epistel är en sådan text. Den visar hur Jesus är, vad Jesus gjort och avsikten med Jesus. Jag läser den men också några verser innan.

 

 

Här ser vi vem Jesus är, vad Gud gör – och inte gör.

 

Gud sände sådana många gånger. Lärande personer. Vägvisare. Många tänker så också om Jesus – att han är en i högen som kom för att lära oss ett kärleksbudskap att vi skall älska varandra, att det är Guds väg. Så sett blir han lik Jesaja, Buddha och Muhammed – personer man i olika religioner menar vara vägvisare från Gud.

Och nog gör Jesus det – alltså visar och lär oss älska varandra. Han uppmanar till det. Och ger exempel, är ett föredöme, en modell. Det är inte det. Nog är han en profet.

 

Men det fungerar ju inte! Vi människor lyder ju inte Vägvisarna!

Hur mycket än så många profeter än uppmanar så älskar vi inte andra som oss själva.

Uppmaningar ”rotrycker” inte ondskan! Och när vi märker det söker vi utvägar ur dilemmat.

 

En utväg kan vara att ställa ner Guds önskan till vår nivå i tanken att Gud inte kan kräva det orimliga. Det ger en gud med samma medelklassiga småborgerliga värderingar som vi själva har. Och vi ”klarar oss” eftersom vi devalverat Guds vilja till vår förmåga.

Det som sker när vi så menar att vårt bästa räcker är att vi dövar samvetet och låter egenrättfärdigheten härska. Alltsammans blir en präktighetsreligion. En vanlig utväg.

 

En annan utväg att vi ger upp – med mer eller mindre förtvivlan.

Vi fixar ju inte Guds standard så det är lika bra att ge upp tanken.

 

Det blir våra reaktioner på profeter med kärleksbudskap som viktigaste ärende. Vi blir halvgoda, självgoda eller lägger ner. Det löser inte upp situationen. Det bekämpar inte ondskan på djupet, lindrar möjligen på ytan.

 

För att ”rotrycka” ondskans grepp i världen agerar därför Gud med mer än en profet.

Gud sänder sin Son. Kommer själv. Det är var Paulus skriver om i texten jag läste.

 

Kristus är Sonen av evighet.

 

Han är det Ord som skapade världen. Han är Gud själv.

Kristus friköper – agerar till förmån för andra. Begär inte vårt agerande. Agerar själv!

Kristus betalar på korset det vi inte kan betala, priset för vår kärlekslöshet. Detta är sagt 1000 gånger och förtjänar att sägas 1000 gånger till.

Kristus har betalat och inbjuder oss förlåtelse, erbjuder oss fritt samvete.

 

Detta om förlåtelsen är viktigt.

Allt detta för att Gud beslöt att ställa det så. Därför att Gud vill. Därför att Gud gjorde. Därför att Gud blev människa – det JMB handlar om.

 

Amen + Nicenska trosbekännelsen följd av psalm 38b.