stigstrombergsson

Förra inlägget gavs rubriken enfaldig predikant 1. Nu kommer nu 2an.

Anledningen till att jag valde rubriken var inte främst att jag ville diagnostisera mig som enfaldig i betydelsen allmänt klenskruvad i huvudet med löst sittande intellektuella reglage. Så kan det mycket väl vara både i största allmänhet och vid speciella tillfällen men det var inte den enfalden jag ville peka på.

 

Inte heller var det mina predikningars enfald jag tänkte på. Jag har hållit, håller och kommer att hålla enfaldiga predikningar i betydelsen av enkla, banala, intetsägande, korkade. Det mesta i förkunnelseväg genom åren finns sparat och i arkivet finns otaliga pinsamma exempel på enfald i den betydelsen – men det var inte det jag ville fästa uppmärksamheten på.

 

I stället är det väl så att ordet enfald både i Bibeln och i språket måste haft en grundbetydelse i linje med tvåfalt, trefalt och ett fyrfalt leve för födelsedagsbarnet – eller? Det handlar om något sorts räkneord rätt och slätt. Låt mig ge ett exempel.

 

Om de första kristna i Jerusalem och deras liv tillsammans står det i den tidigare Bbelöversättningen av konungen gillad och stadfäst 1917: Men alla de som trodde höllo sig tillsammans och hade allting gemensamt; de sålde sina jordagods och vad de eljest ägde och delade med sig därav åt alla, eftersom var och en behövde. Och ständigt, var dag, voro de endräktigt tillsammans i helgedomen; och hemma i husen bröto de bröd och åto med fröjd och i hjärtats enfald, och lovade Gud. Och allt folket vad dem väl bevåget. Och Herren ökade församlingen, dag efter dag, med dem som läto sig frälsas*.

Orden tillsammans, gemensamt, åt alla, endräktigt, hjärtats enfald fungerar här nästan som synonymer och har definitivt inte betydelsen korkat** I Bibeltexten står enfald som motsats till förvirring, splittring, fragmentarisering, kluvenhet. Det är ett räkneord – typ***.

 

Det jag åsyfter med rubriken enfaldig predikant är det slumpmässiga faktum att Älvsby gudstjänstfirande församling tre söndagar å rad drabbas av att jag och inte någon av mina kollegor är den präst som figurerar i gudstjänsten. I söndags var det som redovisades i förra inlägget Högmässan i Älvsby kyrka då också Kyrkokören medverkade. Nu på söndag (Jungfru Marie Bebådelsedag) är huvudgudstjänsten i kyrkan flyttad till klockan 16 och firas som Familjegudstjänst. Vem tror du, noble Bloggläsius, skall vara ”förkunnare”. Nästa helg är det Högmässa i kyrkan igen – med gissa vem. Att det blivit så beror på att den kollega som ursprungligen tilldelats gudstjänsten nu till helgen kom att behöva vara ledig. Hon – det är Brunetten jag talar om – hade förutom Familjegudstjänsten dessutom lovat att predika i gudstjänsten på EFS samma dag klockan 11 där också Kyrkokören gäst-sjunger. Men det blev jag i stället.

 

För egen del lider inte jag alls av sådan ”ojämn” fördelning. Orsakerna att det denna gång fick den slagsidan bland oss fyra präster är helt legitima. Sett över ett Kyrkoår jämnar täta och mer glesa tider ut sig men just nu, tre helger å rad, är det enfaldig predikant som härjar i centralorten. Det är orsaken till rubriken, inget annat.

 

---

*  Apostlagärningarna kapitel 2 verserna 44-47.

**  Om man i nyliberal marknadsfixerad egoistanda tycker en sådan gemensamhet är naiv och korkad kommer ju saken naturligtvis i ett annat läge. Den sortens Mammondyrkan innebär ju att man valt att ställa sig på den obibliska sidan och valt att godta nedbrytande och dödande makter i tillvaron. Den nyligen tillträdde påven har ju yttrat sig intressant i samma riktning.

***  I den nuvarande Bibelöversättningen elimineras problemet i textavsnittet med att enfald inte används. Innebörden att de första kristna höll samman är kvar. I NT1981/Bibel 2000 lyder samma avsnitt: De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov. De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren lät var dag nya människor bli frälsta och förena sig med dem.