stigstrombergsson

Samtidigt som Vasaloppet knasalöptes befann jag mig i Älvsby kyrka förkunnande för fulla muggar. Ganska lång så kallad ”predikan” blev det. Inte 9 mil men runt 25 minuter – med textläsningen som stå-upp-paus ungefär i mitten.

 

Jag hade fusklapp! Är inte en så dynamisk förkunnare att jag tar risken att i en huvudgudstjänst bara steppa fram och skjuta från höften – typ. Ibland består fusklappen av en ganska detaljrik mind-map, ibland har jag ett helt och fullt i detalj skrivet manus. Ibland följer förstadier – klotter på post-it-lappar, en bild av anteckningar på en white-board från tankespåningar tillsammans med en eller flera andra eller nåt annat – också med till ambon men det är inte så vanligt. Skrivet är säkrast.

 

Nedan kommer det som var skrivet inför Högmässogudstjänsten i Älvsby kyrka på Fastlagssöndagen. I princip höll jag mig till manus. Värt att notera är markeringen […]. Den betyder att de närvarande ges tid att svara på en frågeställning och/eller komma med en synpunkt. Och det fungerar. Jag har gjort så några gånger så nu vet folk att jag menar allvar – och yttrar sig.

 

Gudstjänsten började med psalm 135. Som Kyrie sjöng kantorn Herre, du blev vår broder och som lovsång hade vi valt psalm 331 verserna 1-2, 4-5 och 7. Gradualet var nummer 137 och sedan gick jag igång. Psalmerna 96 och 288 sjöngs också. Nu det jag sa:

 

Nu har vi hört två stycken ur Bibeln.

Ett från Höga visan i GT (8:6b-7). En dikt om kärlek. Mellan man och kvinna – men och som en bild för kärleken mellan Gud och mänskligheten. Därför idag när temat är Kärlekens väg.

Ett från ett av Paulus till en församling – andra brevet till Korinth (5:14-21). Inte tvärenkelt. Men berättar om effekten av vad Jesus gjorde för oss – när han gick Kärlekens väg.

 

Vad är då poängen med detta?

Idag? För oss? Nu? Här?

 

För att försöka svara på det tar jag en omväg och ber att du/ni funderar över en annan sak?

Vad berättar vårat kyrkorum?

Finns det ett budskap i själva huset?

Och då – vilket? [...]

Om Gud? Om Jesus? Idag? [...]

 

Tavlan berättar! Jesus lever! Har uppstått från de döda! Kommer ur graven, in till oss. I klivet.

Tavlan berättar det – än så länge. På onsdag byter vi bild men det kommer att märkas då, inte nu.

Jesus har uppstått från de döda! Lever! Är hos oss.

Det är Älvsby kyrkas huvudberättelse.

 

Men den har mer. Mycket mer i många olika detaljer – men en stor sak. [...]

 

Korsform! Krucifixet! Fönstret ovanför altaret. Vad? Törnekrona?

Sammantaget om vad som hände innan uppståndelsen. Jesus lidande och död för oss. Idag. Nu. Det är Älvsby kyrkas huvudberättelse.

 

 

Alttarkorset tar fasta på fönstret/törnekronan.

Rödförstärkt i mitten, visar på Centrum.

Och fyra figurer – de fyra berättarna om Jesus. Evangelisterna.

Vända mot centrum.

 

Det Jesus gjorde för oss den sista veckan är centrum i alla fyras berättelse. I mellan 1/3 och 1/4 av vad de skrivet berättar de detaljrikt, dag för dag om Jesus sista vecka. Tidigare har det varit mer av ett hopplock av händelser. Men när Jesus går Kärlekens väg blir man noga. Så att vi nu skall få veta det igen – och kunna tro.

 

Med evangelietexten för idag startar Markus sin fokusering. Vi sår upp och lyssnar.

 

Det var evangeliet från Markus. Om Jesus när han går till Jerusalem för att göra vad han ska. Om hans Kärleks väg för vår skull. Det som är huvudsaken.

 

En liten parentes: Ibland talas det som om Bibeln och kristen tro främst skulle handla om att vi skall älska varandra. Att det skulle vara huvudsaken. Men så är det inte. Viktigt är det – att vi skall älska varandra och alla medmänniskor. Inget snack om den saken. Viktigt i kristen tro liksom i Islam, i Buddism och i vanlig mänsklig hyfs och hygglighet. Viktigt – men faktiskt inte huvudsaken.

Det viktiga, huvudsaken, är Guds kärlek till oss, till dig, den som gjorde att Jesus gjorde det han gjorde. För oss, för dig.

 

Men varför gjorde han så?

Varför lät han sig dödas? Torteras?

Man frågar som en rumpnisse: Vafför då då? Vafför på detta viset?

 

Det är inte så enkelt att svara på – faktiskt.

Mer än att: Om det funnits en enklare väg för Gud att rädda oss skulle väl Gud rimligen ha tagit den – eller?

Att det var detta som måste till för att Livet skulle segra över döden, för att Förlåtelsen skulle segra över skulden och för att Gemenskap med Gud skulle besegra att vi – du, jag och alla – kommit bort.

 

Man använder Försoning som ett ord för det som Jesus gjorde. Offer och Betalning går också bra som termer för att han tog vårt läge – skuld, död – för att vi skull få hans – förlåtelse, Liv.

Och det gratis! Utan att förtjäna det. Bara få – och ta emot.

Det är vad det betyder för oss. That´s what in it for us!

 

Just den frågan – What´s in it for me? – ställer man sig ofta?

Vad får jag ut av det? Vad ger det mig – det här med Jesus och tro?

 

Den frågan är lite självisk – faktiskt.

Men Jesus har mött den förr. I berättelsen jag läste. När två av lärjungarna ville skaffa sig fördelar, bli stora, tjäna på Jesus – typ. Och att de andra då blev avundsjuka, arga, snåla. Jesus är van vid sånt folk – vanligt folk. Oss.

 

Så han visar dem rätt. Oss rätt.

Visar på en sorts omvändelse – faktiskt.

Den/du som vill vara stor skall leva för andra.

Den/du som vill vara först skall vara till för andra.

Du som vill följa Jesus får tro att han av eget val gick Kärlekens väg för din skull och gav sitt liv till lösen för dig. Det är din stora gåva.

 

På onsdag tar vi fram en annan bild. Fastan börjar och i de vanliga gudstjänsterna och speciellt i Veckomässorna på onsdagskvällarna 18.30 följer vi Jesus på hans Kärleks väg – som Lukas berättar den.

Men idag njuter vi av tavlan med Älvsby kyrkas huvudberättelse: Jesus lever – är hos oss idag!