kyrkskelögd 2
Starten på förra inlägget är också startorden för detta – som berättar om bilden i mitt andra öga. I slutet beskrev jag mig som en bloggande glesbygdsprälle som nått in optimala tjänsteposition. Just optimala tjänsteposition är helt rätt. Jag är komminister – det är uttytt:: medtjänare – och högre upp på den sakrala gödselstacken ämnar jag inte försöka ta mig. Och har aldrig ämnat. Att vara kyrkoherde verkar inte kul med flera sammanträden, personalansvar, fakturaattesteringar och allt annat som – fast det är viktigt, tro inte jag tycker annat – faktiskt är en rejäl smula jättetrist. Församlingspräst på underställd nivå får bli min optimala tjänsteposition – om man ser det hela ”kvantitativt” på någon sorts stege*.
Uppenbar löftesrikedom!
Att just nu, dessa veckor, och idag, vara komminister är optimalt också ”kvalitativt” sett. Den nuvarande lejonparten av arbetet är inriktat på att på olika sätt vara stöd och coach för Sommarkyrkan som jag kort nämnde lite om i förrförra inlägget. Nu är vi igång! 6 tjejer, två unga vuxna kvinnor och jag.
Beskriver jag måndagens och tisdagens aktiviteter med passiva former blir det: trimmades grupp, övades sånger, umgicks, tittades på texter, gjordes affischer, planerades osv.
Onsdagen var första dagen för externa aktiviteter. Storforsen med sitt kapell var då bas och arbetsmiljö. På vägen dit sjöng gruppen på ett äldreboende i Vidsel så vi kom till forsen strax efter 14 för att fortsätta att öva och förbereda. Jag deltar inte i sångandet- och musikandet – något många är glada över. Min uppgift är att när de 6 ungdomarna och de 2 unga vuxna ledarna övade och stod i strövade jag omkring, tejpade upp papper och pratade med folk.
När det gäller att prata med folk är prästskjorta verkligen en isbrytare. Kragen ger möjligheten att hälsa på och tilltala vem som helst utan att verka personligen udda eller farlig. Själva uppdraget kanske uppfattas udda men faktum är att det otvunget skapar många möjligheter – jämfört med den varudeklaration en T-skirt eller något annat.”civilt plagg” inte ger.Bollnäs, Piteå, Skellefteå, Uppsala, Schweiz och Lakaträsk kom de från – dem jag pratade med och fick berätta för om kapellet, kyrkan, församlingen osv. Och detta i fint väder på en av landets mest natursköna platser.
Klockan 19 hade gruppen ett musikprogram med prat i kapellet. 20 firade vi mässa. Till de fasta tiderna kom den ”svans” som alltid hör till – ett par kompisar, mamma, pappa, farmor, mormor och morfar till en av deltagarna. Dessutom två äkta turister.
Igår torsdag andakte vi på tre äldreboenden i Älvsbyn och idag fredag är vi tillbaka vid forsen där jag i en musikövande miljö hinner ta en stund till att blogga om den uppenbara löftesrikedom som finns hos de unga människor som vill – om än kanske trevande – färdas sin väg i tro på Jesus!Lördag är ledig dag men på söndag blir det tre gudstjänster:
Älvsby kyrka 1100 (Mässa)
Arvidsträsks byagård 1500 (fika)
Vidsels kyrka 1800 (Mässa).
PS: Som nämnt skrev jag det ovanstående under fredagen. Nu lördag morgon har jag tillgång till det kabelage som behövs mellan kamera och dator och kan göda läsarens avund med små illustrationer som växer betänkligt om man klickar på dem.
Först givetvis en bara SÅ vanlig bild av den natursköna platsen, därinvid hur forsen förvandlats till altartavla. Är man det minsta fotokunnig fattar man att det blir en viss motljusproblematik när man där försöker fota av något typ brudpar, dopfamiljer eller som på bilden: gruppen in action. Till sist får en ivrigt fönsterflaxande fågelunge illustrera Psaltaren 84:4 - även om det är en trast. DS.
* Att jag första halvan av 1990-talet var Stiftsadjunkt ska inte ses som ett snäpp ovanför komminister – även om det var marginellt bättre betalt. Som stiftsfilur är man ibland förödande sidoställd från verkligheterna och det grundläggande uppdraget att – som det 1978 hette i prästvigningsritualet – bevisa församlingarna trogen och beredvillig tjänst.
Att vara skolpräst på den kyrkliga Älvsby folkhögskola var på något vis ännu mer på sidan om trots ut- och fortbildningsuppgifter vis à vis kyrklig personal och förtroendevalda. Dåförtiden var jag inte ens betrodd med e-postadress under @svenskakyrkan.se.
Kommentarer
Postat av: Alma-Lena
Du gör ju helt rätt. Så ska en kristen tänka. Vi ska som Martin av Tours gömma oss i en gåsflock inte söka högre positioner. Om Gud kallar som i Martins fall får man väl ta det oket, men sträva efter det? Sjukt! Tjura över att man inte får en högre position? Sjukare!Dagtinga med sitt samvete för att nå en högre position? Sjukast!
Trackback
