stigstrombergsson

Observera skillnaden i rubriken. Det stod inte som på sista tiden έν Έφέσω och ett nummer. Det stod απο Έφέσω, betyder från Efesos, att jag är hemma igen.

 

Igår eftermiddag kom jag efter en ganska sömnryckig resa hem från de två veckorna i Turkiet. Någon sammanhängande sömn mellan onsdag och torsdag gavs inte tillfälle till. Trots att vi aldrig åkte tåg är uttrycket det gick som på räls ändå på pricken. Bussen kom till hotellet på utsatt tid strax före ½3 på natten och tog oss till flyget i Izmir i tid för intjäckning och annat. Planet startade bara 15 minuter efter utsatt klockslag och landade i Sverige med förseningen gott och väl inkörd. Lagom med paustid gavs på Arlanda innan avgång i tid 12.10 och landning i Luleå strax före utsatt tid.

 

Tyras och Adrians farmor – jag barnbarnens farfar – mötte. Det bar av till de små för en liten visit, en kopp kaffe och presentöverlämning. Till de små alltså. Inga vuxna barn får längre pappa-har-rest-bort-presenter i form av prylar eller godis. Bara barnbarnen och deras farmor.

 

Adrian fick en liten buss specialdesignad som det grekiska fotbollslandslagets dito. Det är ju snart VM. Tyra fick en rosa ryggsäck i utseendet av en uggla. Farmodern fick en T-skirt som hon sa att hon aldrig skulle ha på sig utom möjligen när hon sover. På något sätt föll texten I don´t need Google – my husband knows everything inte riktigt henne på läppen. Men hon fick också det jag alltid köper med mig från utlandsresor i tjänsten – ett halssmycke i form av ett hjärta.

 

Väl hemma tog vi efter uppackning och en god middag en njutbar kvällspromenad i ett Älvsbyn (tillfälligt) varmare än västra Turkiet. Träffade folk som också valt att tillbringa försommarkvällen utomhus – inte minst glada vinkande ungdomar som också just kommit hem från samma resa som jag.

 

Att idag vakna tidigt i sin egen säng och inte behöva fundera över verksamhet och aktiviteter för en stor hop andra i ett främmande sammanhang var skönt, mycket skönt. Att gå ut på balkongen och se hur den späda grönskan jag lämnade nu är fullmatad är också skönt. Naturligtvis kommer jag framledes att under rubriken έν Έφέσω berätta färdigt. Slutet av det andra lägret är ju obebloggat. En del efterreflexioner kan nog också vara på sin plats. Men just nu på morgonen den 6 juni nöjer jag mig med att bara vara hemma απο Έφέσω.