έν Έφέσω 13 – penultima*

Det har nu gått i det närmaste två veckor sedan jag kom hem efter 14 dagar i Turkiet med och bland de nykonfirmerade ungdomarna från Älvsbyn och Vidsel. Det sista ordentliga jag skrev om var hemresan i hemma απο Έφέσω och strax innan έν Έφέσω 12 – avresa. I förra inlägget skrev jag: Varenda dag sedan vi kom hem har jag i affärer, på macken, i telefon och på gator och torg tillfrågats med orden: ”Hade ni det bra på lägret?”. Så har det fortsatt och nu är det hög tid för ett eller ett par avslutande inlägg i saken.
 
Det andra lägrets sista dag fick deltagarna samma uppgift som första gänget fått veckan tidigare**. De skulle skriva 4 punkter om hur själva konfatiden med start i september fram till och med konfirmationen påverkat dem, alltså vad den tiden betytt. Till detta 3 motsvarande punkter om lägret och vistelsen i Turkiet samt till sist 3 punkter efter eget val. Detta skulle skrivas anonymt och när det var klart skulle var och en dela tankarna med någon annan som hade att ”kvittera” att delningen ägt rum och idet skicket skulle sedan bladen som i en dålig agentfilm skjutas in i mitt rum genom springan under dörren. Bilden visar hur det såg ut när jag på eftermiddagen kom upp från havet.
 
Visst var det ojämna alster. En del skriver mycket kortfattat medan andra målar med ord. När jag läste fick jag samma känsla som veckan innan: Jag är oerhört privilegierad som får förtroendet att åtminstone under en tid få vara i närheten av dessa tonåringars livsvandringar! Jag orkar ännu ett år!
 
Några saxade meningar vill jag dela här.
  • Jag har sakta men säkert blivit mer troende.
  • Bästa ledarna.
  • Söndagarna har varit lite jobbiga. Det blir tidiga mornar när man ska vara i kyrkan 11. Men när man var där så är det kul att höra och lära sig mer om Gud***.
  • När vi var i Marias hus så kändes det konstigt i kroppen – som om hon var där.
  • Jag kan nu säga på ett mycket bättre sätt vad jag tror på och hur jag känner inför Gud.
  • Efesos var en helt otrolig upplevelse, det slår alla andra aktiviteter under lägret.
  • Jag har börjat tro på Gud på ett annat sätt. Förr visste jag inget och brydde mig inte. Men nu är det en stor skillnad.
På kvällen, innan aftonbönen, höll en av grabbarna ett litet tal:
 
Vi har nu haft nio underbara konfirmationsmånader. Vi skulle ha kunnat skaffa ett barn på den här tiden men i stället har vi laddat upp för konfirmationen och Turkietresan. Vi har även lärt oss mycket om Gud och varandra. Vi har försökt att bete oss men ibland går det inte. Gud kan ändå förlåta oss eller en sko i huvudet av Stig****. Det har varit tre roliga kvartal och vi har lärt oss mycket. Så: Salami, bacon och tack!
 
Ännu senare den sista kvällen firade de som ville mitt i packningsbestyren en enkel Mässa i det större av ledarrummen. Några av ungdomarna valde att delta.
 
Och som sagt: Jag orkar ännu ett år!
 

*  Penultima är den grammatiska termen för ett ords näst sista stavelse.
**  Jag berättade om det i έν Έφέσω 8 – epilog 1.
***  Till detta skall sägas att kyrkogångsbetinget har varit högt. Två gånger i månaden men tre i december och april. Kom man efter var det bara att gå ikapp, gick man ”för mycket” hade man inget för det utan skulle hålla takten. Det innebar minst 15 gånger vilket alla ”klarade”. Några gick mer än 20.
****  Det hände en gång! Och var hans egen foppatoffel.

Kommentarer
Postat av: Alma-Lena

LYCKA!

2014-06-19 @ 05:59:49
URL: http://barockbloggen.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0