en predikans öde
I arbetet tillsammans med och inuti gruppen väljer jag oftast just den strategi jag nu tillämpar, alltså att om möjligt låta andra tänka själva och innan för att efteråt söka lägga samman allt detta i någon form av syntes. Inte alltid går det bra men på det stora hela taget fungerar det att på det sättet följa andra i stället för att styra dem – eller så är det att manipulativt styra. I den typ av ”gudstjänstgrupp” som en Sommarkyrka utgör fungerar det definitivt och – tror jag – stimulerar deltagarnas egen tankeverksamhet bättre än att jag bara skulle tala om vad jag som präst tänkt*.
Inför den gångna helgen arbetade vi på ett liknande sätt. Inför den Högmässa som skulle firas i Älvsby kyrka fanns olika tankespår och sångtexter från gruppens första vecka i min skalle liksom i gruppdeltagarnas huvuden, troligen inte i lika aktiv grad. Jag hade nog varit mer absorberande då det ju var min uppgift att vara den som förkunnade i gudstjänsten. Min plan var att på söndag morgon slutskriva ner de tankespår jag hade.
Men jag kom ju att åka ambulans... Som jag tidigare berättat.
Och hamnade på sjukhus. Och kunde inte vara med på söndagen.
Vid ½2-tiden på natten kom jag till avdelning i en sal delad med två sovande äldre män. Sladdar för EKG-övervakning satt över hela bröstkorgen och i den snarkande miljön hade jag lite svårt att somna. Dessutom vaknade jag tidigt – redan strax efter 6.
Psalmnummer och annat kring gudstjänsten hade jag redan på akuten SMSat till den kollega jag visste skulle vara i kyrkan som gudstjänstfirarre men som nu gavs uppgiften att leda den, alltså att läsa innantill och celebrera Mässa. Mer för att ha något att göra än för att kollegan hade ett reellt behov av det slog jag ihjäl min morgonvakna tid med att skriva ner den tankegång jag hade för förkunnelsen, fotografera det skrivna och MMSa bilderna till kollegan. Ren terapi för egen del**.
Hon kom faktiskt att till viss del att använda materialet in i ett manus hon själv skrev i stolpform. Fungerade bra. Fungerade dessutom också i gruppens ytterligare två gudstjänster samma dag där kollegan inte var med utan gruppen ”gick själva”. En i gänget (som just tagit grundenten) använde stolparna och gav de som mött upp i Arvidsträsk och Vidsel del av tankarna – som nog inte var helt obekanta då de ju deltagit i det förberedande tankesmideriet.
Lite uppkäftigt är det ju när en högstadietjej säger: Ja, nu skulle Stig predika. Men han är ju sjuk. Så jag får göra det i stället.
Det är roligt och inspirerande för mig att jobba ihop med ett gäng ungdomar på det sätt jag försökt beskriva. Lite lärarstuk, faktiskt, att inte själv visa vad man upptäckt utan mer försöka stimulera andras upptäckande. Om andra tycker det är bra vet jag inte.
Bilden är ett montage av mina ”valsedlar”.
* Metoden fungerar faktiskt också inne i en vanlig gudstjänst just när den firas. Det är ju faktiskt möjligt att man efter de lästa texterna rätt och slätt bara förklarar ordet fritt och väntar på vad som händer. Men klart är att det arbetssättet innebär en annan form av förberedelse sådär i allmänhet än att själv hålla i taktpinnen från ax till specifik limpa – om man nu får blanda metaforer.
** I min väska hade jag en liten bunt överblivna röstsedlar från kyrkovalet i höstas och använder man baksidan av dessa är de utmärkta anteckningslappar.
Kommentarer
Trackback
