stigstrombergsson

 

Onsdag var den första dagen efter alla helgerna då alla var på plats – diakonifolk, musiker, ungdomsansvarig, präster och ho vet allt. Stor planeringsdag för hela gänget och sedan i olika smågäng. I ett smågäng av fyra begav sig tre av oss vid ½12tiden ut på samhället i avsikt att äta lunch, pausande arbetet med att detaljplanera all konfirmand- och ungdomsverksamhet första ½året 2014*.

 

Projektet Skaffa oss skaffning förde oss till Älvsby folkhögskolas matsal – ett säkert tips och klart rekommendabelt**. Fast den här gången inte. En av arbetskamraterna ryggade så rejält för raggmunkar med fläsk att vi valde annat mathak. Lite ryggmunk är det nog också för mig så vi var två som ledde den tredje protesterande dreglande kamraten därifrån.

 

På vägen ut snokade jag snabbt efter en eller ett par av dem som jag av tidigare erfarenheter bedömde skulle komma att resa på Luleå stifts Internationella konferens i februari men de var upptagna med lektioner. Jag mötte annat folk och fick då reda på att det hitintills – fast ansökningstiden ännu inte gått ut – verkar vara svagt intresse att söka den tjänst som skolpräst som jag lämnat.

 

Det, noble Bloggläsius, tycker jag är riktigt tråkigt! Och förvånar mig.

 

Att man skulle behöva kravallstaket för att ordna kön av sökande vore nog att spänna bågen för hårt men faktum är det näst intill borde vara så. Skolpräst på folkhögskolan är ett toppenuppdrag för var och en som vill lära sig något.

För så är det. I uppdraget att undervisa lär sig den som skall undervisa en massa nya saker, behåller genom repetition och fördjupning en massa gamla saker och överaskas i det regelbundna mötet med de elever och kursdeltagare man är till för av helt fantastiska saker.

Det meningen blev jag stolt över. Värd att skrivas en gång till och nu med fet stil:

 

 

Passar vilken präst som helst?

Jag tror inte det. Är inte ens säker på att jag själv passade hela tiden.

Men jag kan ge en beskrivning av vad jag tror är what it takes to do it.

 

Man skall ha lust att lära sig.

Det har jag sagt och det är värt att repetera. Kurser och arbetspass man ställs inför kräver ofta att man läser på och förkovrar sig hela tiden. Extra mycket sådant var det naturligtvis för mig de försa tre-fyra åren. Har man inte lust att lära sig kan man inte lära andra.

 

Och då folk som inte är likadana som en själv. Elever på folkhögskola kan grovt sett delas i två spår. Dels finns de lite nördiga som är där helt inriktade på ett specialintresse – skolans Möbellinje och Svenska kyrkans grundkurs är två exempel. De eleverna är ofta starka, hela, socialt fungerande medelsvensson helt uppe på livets bana om man så uttrycker det. Många andra på folkhögskola är helt annorlunda. Trasiga studier, struligt liv, kort tid i landet, olika problem kan ha gjort att de aldrig kom upp på banan eller halkat av. Egentligen är de eleverna på ett sätt roligast och mest utmanande.

 

Man skall gilla en sekulariserad miljö.

Också en kyrklig folkhögskola med sina elever och personal av olika andra kompetenser är i mångt och mycket en sådan. Därför är prästen ofta i uppgifter där han/hon är på bortaplan, inte har total koll och anger tonen.

 

Man skall gilla att stå för kristen tro och vara rak.

Det är ingen poäng att kyrkliga företrädare ½sekulariserar sig själva vare sig i lära eller etik. I alla fall upplevde jag det så. Att tydligt vilja vara präst skapar kontakt och respekt – faktiskt.

 

Och ofantligt mycket mer kan sägas...

Klicka här för mer informantion.

 

Till dig som är präst av den ull jag sökt beskriva säger jag: SÖK!

Till dig som inte är präst men läst detta men känner till någon präst av den sort jag jag beskrivit säger jag: SE TILL ATT DEN LÄPPEN SÖKER!

 

Människorna på skolan behöver en präst som vill vara deras och som de vill och kan kalla sin präst.

 

---

*  Innan arbetsdagen var slut var allt sådant fixat ned till detaljer som vem som ska göra vad och då var och sedan vilket datum och varför.

**  För nytillkomna läsare vill jag i fotnot lägga till informationen att jag i mer än 1½ årtionde år varit skolpräst och lärare på skolan ifråga och därför med stor kunskap, rik erfarenhet och viss övervikt kan uttala mig om matsalens kvaliteter.