stigstrombergsson

Förra inläggets bild av det sovande barnet i farfars famn visar en sida av den lilles tillvaro. En annan är när han inte sover. Då är han en alert liten envis gosse nyfiken på det mesta. Nyfikenhet handlar inte bara om vad ögonen vill titta på. Även fingrar är synredskap.

I sin fingernyfikenhet blev det han som knäckte kamelens rygg – som bilden visar. Figurerna i julkrubban vara bara så frestande för lille Adrians fingrar förra gången de var på besök. Hipp som happ föll en av de kameler jag köpte i Jerusalem i golvet och gick i två delar. Men inte som spricka i virket. Passgångaren bestod av två fogade delar. Det var i limningen mellan de två sektionerna djuret gick upp.

Den bilden har sedan jul från och till passerat genom mina tankar. Jag kan se den knäckta kamelen som en bild av flera olika saker. Någon kanske rejält krystad. I alla fall ger jag nu två exempel.

Ett: Belastningar knäcker kamelers ryggar.

Orden används ju då som en bild och metafor för situationer eller lägen som blivit så sammantaget betungande att också den segaste inte längre orkar. Följer man en del interna kyrkliga debatter verkar det som om en del nådde det läget förra året och frestades ge upp utifrån suddiga åsiktsturer i samband med valet av ny ärkebiskop adderat till den starkare partipolitiska maktkoncentrationen som reformen med så kallade storpastorat innebär. När dessa saker lades till vikande siffror, besvikelser mm knäckte det kamelryggar – typ. Själv kan jag nog också ibland tänka åt det hållet men än så länge hänger jag ihop. Det lokala sammanhang jag har förmånen att nu befinna mig i andas tillförsikt, framåtanda, inspiration och kreativt nytänkande samt en hel del att göra. Sådant stärker svaga ryggar och gör att också en sur gammal dromedar som jag vaggar vidare – om jag tillåts fortsätta använda och pressa metaforen något.

Två: Jag är likt vår krubbfigur en sammansatt typ.

I arbete och uppdrag är just de nyss nämnda sakerna tillförsikt, framåtanda, inspiration och kreativt nytänkande väldigt viktiga för mig. Låt oss säga att det motsvarar framhalvan som står för ut- och överblick, har näsa för framtiden, förmår uppfatta signaler som påverkar osv. Bakhalvan skulle då med denna något pressade bild stå för drivet, att jag faktiskt är arbetsam och beredd att pressa på i dagliga uppgifter.

Ser jag tillbaka med lite fjärrperspektiv kan jag nog se mig som en kamel som sedan den på olika sätt fallit och slängts i golvet och gått i två delar numera – likt vår krubbkamel – blivit någotsånär sammanlimmad igen. Vad gäller detaljer och aspekter av tudelningen säger jag som den av Tom Hanks spelade huvudpersonen i filmen Forest Gump: And that´s all I have to say about that!

Vad skall då kamelen ta sig för framledes?

För krubbkamelen är svaret enkelt. Den är nedpackad tillsammans med allt möjligt annat juljox i väntan på nästa gång Frälsarens födelse skall firas.

Vad gäller Stig-kamelen sker om någon vecka en omställning – arbetsmässigt. Den visstidsanställning som en komminister av tre i Älvsby församling som jag fick i början av 2013 (med tjänstledighet från folkhögskolan) är numera en tillsvidareanställning. Att det var en visstidsanställning kom sig av att då tjänsten blev vakant under hösten 2012 ville man se över organisationen. Älvsbyn som ligger i Norrbottens inland, nästan är glesbygd, krymper lite varje år på grund av avflyttning. Det drabbar naturligtvis också församlingen och frågan var om man kunde ta sig råd att behålla alla sina fyra prästtjänster. Under hösten arbetade församlingens styrelse med frågan och kom fram till att man inte skulle krympa organisationen utan tvärtom utvidga den något. Framför allt skulle man disponera om sina trupper, underbalansera budgeten och fokusera på ett ungdomsprojekt i fem år. Styret önskade då uttryckligen att jag skulle fortsätta som tillsvidareanställd med den inriktningen. Jag valde att tacka ja till det erbjudandet*.

På en av bilderna i förra inlägget ser man lille Adrian göra en segergest över sitt färdiglagda pussel. Riktigt där är jag inte än vad gäller att formulerad planer och tankar när det gäller de kommande fem årens inriktning av arbetet. Dessutom kommer pusslet att läggas under alla de fem åren tillsammans med andra – arbetskamrater och ideellt engagerade. Och när – om jag får ha kvar hälsa och krafter – det arbetspusslet är lagt är det dags för kamelknäckar-Adrian att börja skolan.

*  Man behöver ju inte vara raketforskare för att fatta att församlingen inte tar en alltför stor och äventyrlig risk. Jag är 60 år så senast inom fem-sex år kommer ju en ny naturliga avgång.