stigstrombergsson

Det är riktigt kallt i övre Norrland just nu. Har dessutom varit det några dagar. Det finns platser som haft kallare än -40. Så bistert är det inte här där det bara snurrar kring 30-graders-strecket. I alla fall har alla järnvägsanknutna orter norr om Boden berövats persontrafik och ersättningsbussar sätts inte in. För mig personligen spelar det ingen roll. Jag väljer stugsittandet som livsform!

 

Så var det hela helgen med två glada barnbarn på besök. Det var för mig en arbetsledig helg men av deras tjattrande närvaro alltså ändå fylld med ljud och bus. Utom ibland när storasyster pysslade en trappa ned och överdirektören valt att ta en tupplur. Snacka om att det är livskvalitet i det bilder visar.

 

De små hämtades av farmor om fredagen och for igår. Fadern kom rattandes i -32 och tog de filtinsvepta små hem till Luleå. Jag gissar att de kom fram hela och helbrägda enär vi inte nåtts av meddelande om något annat. Så nu är det tyst och tomt i fastigheten.

 

Därifrån jag sitter och skriver har jag en fantastisk utsikt som jag är hyfsat välbekant med sedan drygt 30 år. Träden och snön och Rackberget blir alltihop urtjusigt i vintersolskyla. Hur många digitala bilder som tagits av detta invanda vet jag inte men idag iddes jag inte ens gå ut på balkongen. Nöjde mig med att fota genom fönstret.

 

Jag är i tidningen idag. Lokala Världsbladet. Med porträtt. Här.

Är egentligen lite skeptisk till artiklar av det slaget. Alltså sådana som talar om vad som skall göras och vad som planeras, visioneras och dröms. Tycker det blir bättre om det berättas om vad som sker – om det sker något. Men nu är artikeln där. Ganska OK men med ett litet sakfel i slutet – det att det står om mig och min arbetskamrat att vi tillsammans ska återinföra ”konfafotbollen”. Det inte helt korrekt. Konkreta planer finns inte då det är ganska komplicerad materia det handlar om med många olika aktörer och samverkanspartner. Men tanken är inte för evigt begravd. Dock överdriver artikeln. Eller profeterar den?

 

Strax efter nyåret 12-13 gick ansökningstiden ut för visstidsanställningen som komminister – präst i underställd befattning – i Älvsbyn. I dagarna för ett år sedan erbjöds jag uppdraget som sedan under hösten 2013 blev ett erbjudande om tillsvidaretjänst. Hela arrangemanget kom sig av att komminister Stig Sundström flyttat från orten. I den vevan märkte jag att hans bloggande förändrades, periodvis rent på sparlåga. Lågfrekventeriet gjorde att han försvann från länklisten långt ner till höger. Men nu är han tillbaka. Läsvärd.