stigstrombergsson

Nu är det februari. Alla sidor i min kalender för årets första månad har avrivet hörn. Månaden är borta, tilländalupen och lagd ad acta. Nya tider stundar med nya föresatser och förhållanden.

 

Det var konstigt! säger kanske vän av ordning.

Vad är nytt i och med månadskiftet januari-februari?

 

I någon mening är det väl sant men ändå inte. I alla fall inte just nu och för mig.

 

Januari är en bakeftermånad. Arbetsmässigt. Då arbetet är en betydande del av livet blir det också livsmässigt den riktningen. Kyrkligt sett är det ju Trettondagstid, alltså de söndagar som följer upp de stora helgerna. Vid Jul och Trettonhelg var fokus på berättelserna om hur Gud blev människan Jesus Kristus och i och genom honom visade sig själv. I den andan rullar det sedan på några helger. Hur många det blir beror på när Påsken infaller. Kyndelsmässodagen är en specialare som också hör dit. Kyrkligt sett blir det vanliga nyåret en nullitet.

 

I Älvsby församling dör i snitt ungefär två personer i veckan året runt. Orden i snitt är här ganska viktiga då det liksom går i vågor. Ibland kan församlingens arbetslag stå inför 5-6 begravningar de närmaste veckorna men en annan månad är det endast en eller två. När och hur fluktuationerna vad gäller begravningar infaller går inte att sia om annat att man tiden efter stora helger står inför något av en anhopning som inte beror på att helgerna varit förstärkt dödsorsak – naturligtvis! – men inneburit att begravningarna skjutits upp en bit in i januari. Sju av femton blev min lott sedan nyår. Nu i månadsskiftet har jag inga sådana framför mig.

 

I slutet av januari förra året tog jag beslut att för en begränsad tid lämna uppdraget som skolpräst vid folkhögskolan. Jag sökte och fick ett ledigförklarat uppdrag som visstidsanställd församlingspräst. Under 2013 utvecklades och inte utvecklades sakernas tillstånd så att jag fann det naturligt när församlingen beslöt att fortsätta ha fyra präster att bli kvar med en inriktning att vid 60 års ålder söka fungera som någon typ av ungdomspräst – en absurditet jag berättat om tidigare. I vart fall är det i detta månadsskifte ett år sedan separationen och omorienteringen.

 

Nu i månadsskiftet januari-februari ändras därför mina arbetsförhållanden utifrån ett femårigt projekt med ålderssegmentet 14-25 år i siktet. Ungefär halva arbetstiden skall framledes ha den målgruppen. En fjärdedel av tiden handlar om gudstjänster, en åttondel går åt till kollegier och liknande och sista åttondelen kommer att ägnas åt vad som kallas Kyrkliga handlingar – dop, begravningar och vigslar. Så är i vart fall tankar och planer.

Sett konkret över veckans dagar blir fredagarna – en dag då det ofta är begravningar – min fridag liksom var annan helg. Måndag till torsdag blir arbetsdagar med inriktning att i ett lag med några andra – präst(er), pedagog och fritidsledare – hålla på med konfirmander, Kyrkans unga, doppastoralerier typ det förra inlägget berörde och annat. Ser man till det som brukar kallas församlingens grundläggande uppgift blir det mest frågan om Undervisning, Mission och Gudstjänst.

 

I förrgår intervjuades några som sökt den nyinrättade pedagogtjänsten. Det är arbetsgivaren i form av kyrkorådets utskott som intervjuar och anställer men jag var med som lyssnare och berättare om de projekttankar som såhär långt tänkts och formulerats. Vem Kyrkorådet beslutar sig för vill jag inte lägga mig i. Som arbetskamrat skall man inte agera i sådant. Det är arbetsgivarens sak.

 

Rubriken syfte – mål – medel anger något oerhört viktigt om allt detta framtida arbete.

Syftet är överordnat målen som överordnas medlen. Att säga så är ingen märkvärdighet men ofta blir det i praktiken tvärtom så att man i församlingarna mer ser just till medlen och verktygen. Man bestämmer sig för att göra vissa saker och bedriva vissa verksamheter man tycker verkar bra och kanske kan bli populära – eller för att man brukar ha den verksamheten. Mål sätts inte alltid och syftet kan vara oklart – mer än att man syftar att bedriva det man bedriver.

 

Syftet med Älvsby församlings så kallade ungdomsprojekt är

 

Med detta syfte i sikte söker vi sätta både kvantitativa och kvalitativt mål samt formulera arbetsplaner för de medel vi för närvarande tror tjänar syftet – ett konfirmandarbete med visst innehåll och upplägg, en ungdomsgrupp med sina förutsättningar och möjligheter osv. Januari har inneburit ganska mycket skriveri och eftertanke i den riktningen. Nu i februari ska det vi redan gör rulla vidare och en del nya initiativ tas.

 

Januari månad har samtidigt varit väldigt kall men nu i månadsskiftet tycks den stränga kylan ha släppt vilket också innebär möjlig förändring. Vid det där betydelselösa nyåret jag nämnde i början formulerade jag för mig själv att med syftet att må bra ha som mål att motionera motsvarande i snitt minst 10000 steg varje dag. Ett av medlen för att göra detta var att igår köpa nya värmeöverdragsbyxor.

 

Bilden? Älvsby kommuns befolkningspyramid.