de lösryckta citaten
Min bloggs länklista – längst nere till höger – säger en del om mig men naturligtvis inte allt. Definitivt betyder den inte att jag tycker att allt som skrivs i alla inlägg hos all andra enbart är guld värt. Det betyder bara att jag tycker att gäster på min blogg mycket väl kan titta in hos de andra för att få del av ganska olika saker – inte mer.Den mest högfrekvente och ordrike av dem jag länkar till är onekligen Dag Sandahl. Mitt länknamn – sandahl trampar vidare – är bara så exakt. Frenetiskt, mångordigt och i ibland nog så starkt klarspråk fäster han uppmärksamheten på både ditt och datt i den kyrkliga världen. Han har nu klandrats av Växjö Domkapitel för sina bloggskriverier och är involverad i en brottning kring huruvida detta var befogat och vilar på saklig grund eller om det är ett uttryck för maktkyrkans hanteringar av dem som fråge- och åsiktsmässigt är etablissemangets stenar i skorna.
Detta kinaschacksparti mellan Sandahl, Domkapitlet, Seglora Smedja, enskilda anmälare, Överklagandenämnden och Åklagarmyndigheten orkar jag inte följa i detalj och lägger mig åsiktsmässigt inte i. Jag tar inte ställning för Dag även om jag vet att även kyrklig överhet likt all överhet i sin maktutövning på simpla sätt kan använda sig av nedtystandets och avståndstagandets strategier i stället för att föra samtal konkret i sak. Jag tar inte heller ställning för Domkapitlet fast jag vet och anser att Sandahl stundom är giftig i överkant och agerar så att han med sin stil skämmer saken – en brist makt och etablissemang borde kunna hantera på ett sådant sätt att man inte börjar misstänka att det handlar om en vendetta. Som bloggare har han ju bara ordens och sakens makt och kan och bör där bemötas. Ur maktstrukturernas synvinkel är han faktiskt inget reellt hot – bara just en sten i skon.
Ur Sandahls inlägg morgonen 13 feb Domprost Petersson misslyckas har jag saxat en del citat som inte enbart har sin tillämpning i vad som drivs i just det inlägget utan visar – särskilt ryckta ur sammanhanget – mer generellt på ett grundläggande synsätt och en fundamental kritik av vad som sker och inte sker i Svenska kyrkan. Jag fann just dessa Sandahlord välformulerade och låter de lösryckta citaten vara en beskrivning av vad också jag själv ibland i allmänhet tänker, inte mer.
(…)
Jag styr kritiken mot prästerna alltså. De underhöll sina församlingar som de alltid gjort, de utvecklade för dåligt, undervisade för lite, lät de som ville ha det som det alltid har varit också ha det som det alltid har varit – och nu ser vi resultatet.
Nej, jag är inte elak eller överdrivet kritisk. (…) Jag är trött på vänliga men odugliga präster, sådana som faller undan och blir som rö för vinden.
(…)
(När) Kyrkan firar på söndagen och med ett tydligt fokus, faller de andra bitarna på plats. Det vet varje högkyrklig församlingspräst. Det är med enkla medel man bygger församling. Man släpper nämligen bara in Guds ande, gör det Kyrkans Herre sagt att vi ska göra på det sätt Han vill ha det gjort och när det sker, känner människor igen något de längtat efter. Plus detta att prästen ser sitt folk som lite frommare och då blir folket lite frommare. Men jag ser vad som hänt. Hela undervisningsbiten har fallit och ett kristenfolk som inte är läsare, är det kört för.
Hur blir det nu? Utglesat gudstjänstliv blir till sist inget gudstjänstliv alls. Prästerna får i stället börja ha tre gudstjänster per söndag – eller helt enkelt vara i tjänst, för det finns mycket söndagsledighet för präster numera. Och så får de predika evangelium, inte en massa moral och beskäftighet samt se till att fira mässa. Det nådessnåla har förött kyrkolivet.
(…)
Kommentarer
Trackback
