stigstrombergsson

En alltigenom privat och personlig blogg för åsikter, tyckerier och exponerad kreativitet. Om min syn på mitt bloggande och regler för kommentarer kan läsas i kategorin Bloggpolicy.

byråkratifundamentalism

För några veckor sedan fick jag ett mäjl från min tidigare arbetsplats Älvsby folkhögskola. Jag skrev ut de bifogade dokumenten. Hopplock på jobbskrivbordet bragte det utskrivna i dagen och och noga läst fann jag att det inte var ett enkelt och alldagligt mäjl utan i stället ett tecken på något i sanning upprörande.

 

Folkhögskolan skall inte klandras här! Bort det!

Skolan var själv mottagaren av mäjlet som innhöll ett beslut. Då jag under många år lagt både krut, tid och engagemang till det som beslutet handlade om fick jag del av. det för kännedom. Innehållet var beslut, order, kommandon och direktiv från Nämnden för utbildning, forskning och kultur vid Kyrkokansliet i Uppsala. Sagda nämnd hade nu varit samlad 2012-12-06 och klubbslagit på ett sätt som i någon mån påminner om Stalins vilja att ta bort artiklarna om Trotskij ur den Sovjetiska Internationalencyklopedien.

 

Såhär står det i § 76 – som också är Dnr NUFK 2012/100:

 

Nämnden beslutar

att beteckningen Svenska kyrkans grundkurs från hösten 2015 inte längre får användas av extern utbildningsanordnare

att de folkhögskolor som ger grundkursen får fortsätta ge Svenska kyrkans grundkurs t.o.m våren 2015

att framföra sitt varma tack för till de folkhögskolor som med stort engagemang gett grundkursen och därmed bidragit till att öka kunskapen och erfarenheten om Svenska kyrkans tro och liv för många blivande medarbetare i Svenska kyrkan.

 

Under detta finns följande beskrivande text, gissningsvis från den/dem som berett ärendet:

 

Folkhögskolorna har i en skrivelse till nämnden framställt önskemål om att kunna använda namnet Svenska kyrkans grundkurs även framöver.

Då den nationella nivån inte längre ansvarar för grundkursen och då utbildningen inte heller ingår i den nya utbildningsordningen, är rekommendationen att inte tillåta användningen av ”Svenska kyrkan” kopplat till grundkursen. Detta mot bakgrund att varumärkesskyddet för ”Svenska kyrkan” innehåller starka restriktioner för när och hur namnet används. Svenska kyrkan för inte användas som beteckning på något annat än just trossamfundet Svenska kyrkan.

 

Jag uppfattar detta som att...

….enbart Svenska kyrkans officiella tjänste- och förtroendepersonsorganisation får använda och bruka beteckningen Svenska kyrkan. En folkhögskola likt den i Älvsbyn klassas ju som något annat än just trossamfundet Svenska kyrkan. Den duger inte fast den har stiftet som huvudman och som yttersta garant för stadgarna, har en styrelseordförande utsedd av den demokratiskt och kyrkopolitiskt förtroendevalda stiftsstyrelsen och en skolpräst som – ehuru anställd av en stiftelse – i läro- och livtillsyn är underställd biskop och Domkapitel. Enligt Nämnden för utbildning, forskning och kultur liksom för tjänstemännen i Uppsala är skolan något annat som äventyrar ”varumärket” – vilket förbibblat ”varumärke” förresten?

 

Jag uppfattar detta som att...

….pampvälde och kontrollerande myndighetsfasoner alltmer äter sig in i och tillåts råda i den år 2000 från staten frigjorda kyrkan.

Att en kyrka av Svenska kyrkans typ med den historia hon har får åtminstone två olika drag eller ansikten är naturligt. Århundraden av statlighet ger kyrkan ett ansikte av offentlig sektor och myndighet – om vi använder världsliga termer. Att hon är folk- och majoritetskyrka frestar henne i samma riktning. Samtidigt är hon – med en annan världslig term – en idéburen organisation och en religiös folkrörelse.

 

Detta att likt Janus ha två ansikten märks i hennes regelverk. Syftesformuleringen i Kyrkoordningen, citerad i förra inlägget, är exempel på idéburet folkrörelsestuk. Så också tanken att lokalförsamlingen är den grundläggande, centrala och avgörande nivån. Direktval till Kyrkomötet som något av en Riksdag på nationell nivå samt hur de politrukiserande krafter som kastar sig över mandaten där men inte är lika heta lokalt myndifierar henne.

 

Pamp- och myndighetskyrkan stärks och folkrörelsekyrkan trycks undan och § 76 Dnr NUFK 2012/100 är bara ett exempel på detta när man uttrycker att folkrörelsekyrkans egna skolor äventyrar myndighetens ”varumärke”. Förr hade man inte den monopolbyråkratiska och politikfundamentalistiska hållningen utan visade i stället förtroende för annat än sitt eget elfenbenstorn och en vidare syn på vad som konstituerar och bygger trossamfundet Svenska kyrkan.

 

Vad skall folkhögskolorna göra – om de vill fortsätta att ge en kurs liknande det som varit Svenska kyrkans grundkurs? Två vägar finns om man inte genomren mesighet vill samverka i tokerierna:

1. Ge faderattan § 76 och invänta Kyrkokansliets vrede, hot, sanktioner och kryssningsmissiler.

2. Köra på som vanligt och marknadsföra En Svensk-kyrklig grundkurs – än mer retfullt för centralmakten. Därför var det mitt förslag i det tackmäjl jag sände tillbaka till rektorn vid Älvsby folkhögskola.

Usch vad sur jag blir. Bra att du tar upp detta! Hur kan man bete sig på detta sätt? Vill man sänka SvK-skutan till botten? Vem ska då driva svenska kyrkans grundkurs, ska Älvsbyns församling ta över? Ja, du ser bara frågor det går inte ens att föreställa sig ett vettigt svar, men mängder av korkade.

Nämnden för utbildning, forskning och kultur låter som ett beskt piller. Låt dom forska också om hur det står till hemma, hur själva SvK har fallit på religiopolitiserade villovägar. Men det blir väl när grisar flyga.

Vill ge dig en eloge, Stig, för att du använder ord som ety och enär, som i artikeln om de febriga barnbanen. Alltför många svenska ord faller i glömska.