profet bakom galler
Igår var det tredje söndagen i Advent.
Jag ”predikade” två gånger – eller gjorde något som de inte nämnvärt kräsna kanske nog kallar för ”predikade”. Jag tycker ”förkunnade” är ett bättre ord som anger vad det är frågan om: Att med start i Guds Ord – vanligen ett speciellt textavsnitt – och en samlad menighets situation söka koppla samman bägge de sakerna. Att ”förkunna” blir då som jag tänker främst söka få fram det Gud kan tänkas ha på hjärtat. En form för detta kan vara att ”predika” dvs hålla ett förberett muntligt monologanförande. ”Predikan” blir så tänkt ett möjligt pedagogiskt sätt att lösa uppdraget – inte nödvändigtvis ett dåligt sätt men inte heller ett självklart. Drama, bild, samtal är exempel på andra sätt.
På EFS klockan 11 blev det ”predikan klassisk stil”. Jag pratade utifrån ett skrivet manus. Länge och väl. Grundligt och vidlyftigt. Var i ensamt majestät en ropande röst om man får anspela på honom som dagens Bibelberättelse handlade om – i vart fall i förkunnelsen. Drygt 50 gudstjänstvana med övat sitt- och lyssnarläder var på plats.
Familjegudstjänsten i Älvsby kyrka 16.00 hade en helt annan karaktär – utifrån samma Bibelberättelse i Matteus kapitel 11 verserna 2-11. Ungefär lika många gudstjänstfirare men av helt annat slag. Ungefär 10 barn, utlandsfödda eller födda här av utlandsfödda föräldrar – som då också fanns med. Och ett tiotal konfirmander. Och en del andra som inte så ofta firar gudstjänst och som nog inte riktigt räknar sig som ”kyrkfolk” – en sort det bara var en handfull av. Helt och fashinerande annorlunda.
Den lilla bilden ovan är white-board-tavlan så den såg ut när gudstjänsten var slut. Klicka på den blir den större. Nedanstående stora bild är mitt ”manus” i skannad form.
