åtta före nio
Det är Luciamorgon nu.
Klockan sju var det Lucia-gudstjänst i Älvsby kyrka.
Jo, jag kallar det gudstjänst – även om det inte var annonserat så.
Älvsbyns Lucia som kröntes i förrgår kväll var där med sina tärnor. Och kören Nya toner. Och runt 60 ytterligare. Och jag som fick prata en del. Om Lucia från Syracusa och att Ljuset lyser i mörkret och att mörkret har inte besegrat det*. Sångerna och pratet gjorde att åtminstone ambitionen var mer gudstjänst än ljus-mys. Mellan sju på morgonen och fem minuter i kvart i åtta**.
Sedan till arbetsrummet i Församlingsgården!
Efter slutförberedelsen för begravningsgudstjänsten klockan tio kollade jag bloggen och fann att åtta IP-adresser tittat in före nio. Märkligt. Det fanns ju inget att läsa. Har folk inget liv? Eller sömnbehov?
I morgon är det tredje Advent. Med två gudstjänster för egen del. På EFS i Älvsbyn klockan elva – med nattvard. Och Familjegudstjänst klockan fyra på eftermiddagen – med grötmiddag efteråt. Två helt olika förkunnelseuppdrag att förbereda i eftermiddag.
Tipsa gärna i kommentarer om tänkbart innehåll.
Kul att va präst!
* Johannesevangeliet kapitel 1 vers 5.
** Här ett tillägg senare på dagen.
Det är några årtionden sedan min mormor fällde kommentaren att det inte överallt sågs med blida ögon när präster och biskopar började kröna lucior och ta in dem i kyrkorna, eftersom Lucia sågs som något hedniskt. Processioner kring katolska helgon har man inte sysslat med i svenska stats- och f.d. statskyrkan på 800 år. Personligen ser jag det kristna inslaget i luciafirandet som ganska påklistrat om än det sjungs julsånger, kristna likaväl som mindre kristna.
Fast nu var det ingen kröning. Kröningen av den tjej som lottades fram var på torsdag kväll. Lördag morgon var bara ett luciatåg, sånger av kyrkgott skick och reflexion kring martyren och den tro hon hade, tron på "ljuset som lyser i mörkret" - alltså Jesus.
Och katolskt? Svenska kyrkan hedrar enligt sina bekännelseskrifter också helgon och martyrer - som föredömen i tro och kärlek. Annars hade ju inte deras namn funnits kvar i almanackan utan helt ersatts av "protestantiska" namn - vilka de då skulle ha varit.
Sedär, det visste jag inte. Fast jo, nog blir det lite lustigt att det då bara är det katolska och ortodoxa helgonen som hedras - postreformatorisk kristendom utnämner ju inga egna. De svenska namnsdagarna tror jag dock lever sina egna liv idag, helt utan helgonkalendrar.
Jag är rätt fascinerad av alla gamla svenska traditioner kring lussefirandet. Det genuint gamla kristna samband som finns verkar vara att lussenatten var natten inför adventsfastan, varför man då var uppe och åt hela natten och sen blev det en massa vidskepelse kring lussenatten. Helgonet Lucia verkar ha kommit in via Selma Lagerlöf. Ska det vara helgon finns väl andra som jag finner mer intressant.
(800 år skulle vara 500, förstås. Ibland slår hjärnan slint.)
