εν Σάμος 03– kallare
Så uttryckte en ortsbo saken igår sedan han frågat hur länge vi skulle vara på Samos och vi talat om att vi är här denna vecka och åker till helgen.
Då tar ni värmen med er! sade han och såg bekymrad ut.
Nästa vecka blir det kallare. Och kanske regn. Ned mot 30 ungefär.
Vi försökte förklara att som skandinaver med nattvilan normalt placerad ca 13 mil söder om Polcirkeln anser vi faktiskt inte köldknäppar på trettio plusgrader speciellt allvarliga. En och annan regnskur gör ju inte heller ont. Visst hade vi – madammen och jag – tidigare under dagen plaskande i havsvattnet längs en lååång strand utanför Pythagorion undrat vilket evolutionärt misstag som gjorde att våra tidigare förfäder lämnade det klimat vi nu gästar för att ta sig norrut och hamna i en miljö där det blev en bra idé att designa den så kallade Kalvträsk-skidan – googla! Borde inte all sans och förnuft gjort att man stannat där det går att repa druvor från buskar och plocka fikon från träd – typ?
Vi reste alltså till Pythagorion igår och vi gjorde det med lokalbuss. Resan tar 20 minuter och betingar 3,70 €uropengar för två personer vilket blir drygt 15 spänn per skalle. Billigt och speciellt. Väl framme blev det lite vandring, lite köp och lite bad innan vi anslöt till ett gäng som likt en dagisgrupp tassade Pythagorion-promenaden anförda av en dansk Apollo-guide. Det vi fick se var exakt det vi såg förra året på vår egen promenad men i omvänd ordning:
En befästning. En katedral men nu bara utsidan. En kyrkogård men denna gång med en redogörelse för det lokala graveriets sed, skick och fason - bilden. Till sist Blå gatan som vi i fjol sprang på av en ren lyckträff. Kleopatras sommarstuga såg vi också på håll. Verkar vara länge sedan hon var där.
Egentligen hade vi tänkt oss till Heraion, en utgrävningsplats där det gamla Hera-templet stod flera hundra år innan Frälsaren såg nattens juleljus i Betlehem. Vi skrinlade den tanken på grund av värmen – +36 i den skuggan man inte fann – och i insikt om att sådant fattar man mer av om man vet mer om det innan. Vi tar det nästa gång alltså. Då är vi kanske – väldigt stort kanske – mer pålästa. Dessutom var det ren tur att vi inte letade oss dit. Museer och slika ting är här liksom på de flesta ställen måndagsstängda.
Det känns huttrigt! sade madammen i morse (tisdag) vid frukosten på balkongen och hämtade sedan en kofta. Det var bara +26 och lite vind men inte starkare än att det bara bildades lite vita vågtoppar i viken nedanför. Tydligen har våra inbyggda polartermostater börjat ställa om sig. Troligen fryser vi arslet av oss hemma i September.
Om förmiddagen innan det riktigt hettar till gick vi en kort sväng till det Bysantinska museet strax ovanför hamnen. Intressant – om man är nyfiken på ikoner, nattvardssilver, skrudar, fler ikoner, gamla böcker och allsköns kyrkliga pryttlar och pinaler som har några hundra år på nacken. Vi har väl bägge ett visst intresse i sakerna även om jag nog betydligt mer än hustrun vibrerar inför tockena ting. Jag blir fascinerad. Både attiraljer och tankar ligger ju i den lågkyrkliga lutherdom som präglar hemkyrkan rejält efter den noggrannhet, omsorg och tanke som våra äldre syskon i den kristna familjen har kring många saker. Ett exempel är hur man hanterar det nattvardsbröd som i gudstjänsten blivit bärare av Kristi kropp men inte delats ut till någon nattvardsgäst. Här kunde man se flera ”kärl” eller ”skåp” för att bevara och högakta det som kallas konsekrata. Ett sådant syns på bilden invid. Hur det är hemma vill jag för att skona känsliga läsare inte berätta.Efter museet tillbaka till boendet för omklädning och sedan dopp i böljan den turkosa tre minuter bort alldeles nedanför det hotell vi bebodde förra året. Hur skönt som helst. Tillbaka och duschade ser jag å min mobiltelefon att det just nu vid 18-tiden är 34 grader varmt. Telefonen visar också att det är exakt dubbelt mot vad det är hemma i Älvsbyn som ändå har det varmare än Stockholm där det bara är 14.
Vi har det inte så dumt. Nu ska vi snart ut och käka middag!
Kommentarer
Trackback
