stigstrombergsson

Vi renoverar hemma!

 

Jodå! Så är det. Blivna två kvarboende sedan fyra ättelägg mer eller mindre helt och fullt lämnat fastigheten verkar det märkligt nog så att vi har behov av mer utrymme. Färre personer behöver större rum – typ*. Det innebär att väggar – egentligen en vägg – har demonterats**, tak och annat målas, golv kommer att läggas och tapeter tapetas upp så fort det beställda kommer. Troligen full kubbning med vardagsrummets golv och samma rums och kökets väggar åt veckan. Även lite el skall kabeldras. Den åtgärden är så enkel att jag själv skulle kunna utföra den bara jag kommer ihåg att skruva ur säkringen men för att rätt skall vara rätt skall sådant utföras av en legitimerad lysmask. Detta sladdar dock något då elfirmans många större projekt tillåts ha ledningen och lämnar oss i väntans spänning.

 

Vad har detta med den stora att göra? Och med rubriken?

 

De ä int lätt å förklar för den som int nåt begrip sa Ingemar Stenmark en gång när han efter ett succéåk ombads förklara för TV-kommentatorn hur han burit sig åt. Samma sak gäller i denna fråga men jag gör i alla fall ett försök:

 

Fordomdags var det så att en massa olika varianter av kyrkligheter gavs synligt utrymme när man ville visa vad Svenska kyrkan var och står för. Där fanns stad och landsbyggd, gospel och motettkör, män och kvinnor, kyrkoråd och barntimme, väckelsefolk och sökare, högkyrkliga och de som inte var lika höga och mycket annat. Mångfald rådde och ett bildkollage över kyrkan för säg 25-30 år sedan hade avspeglat och visat att alla de många som då fanns hade utrymme av både eget och gemensamt slag och att alla då sågs som – nu kommer det viktiga – boende under samma tak.

Visst fanns det i den mångfalden väggar som skilde rum från rum – så är det ju i stora familjer där det naturliga är att den som har ett rum tillåts att i inte ringa utsträckning möblera det efter eget huvud. Det fanns dörrar mellan rummen så att man kunde gå in och vara hos varandra – som i stora familjer och visst hände det att det slogs en del i dörrarna – som i stora familjer. Viktigt i allt detta var dock att fast man var olika och många vistades och räknades man in under samma tak med både egna och gemensamma utrymmen – så som det är i stora familjer.

 

När jag härförleden plockade ihop en del papper fann jag den kuvert-folder som innehållit mitt röstkort för kyrkovalet. Jag känner mig hyfsat kyrkligt välinformerad så jag tittade inte när det begav sig så noga i materialet utan greppade bara röstkortet och spatserade till vallokalen. Nu i städartagen skärskådade jag dock häftet och fann det bildkollage som i skannad form pryder detta inlägg – den stora bilden alltså. Jag uppfattar att avsikten avser ge valmanskåren en bild av vad Svenska kyrkan innehåller och innebär.

 

Jag behöver inte beskriva alla montagets bilder i detalj. Jag tror dig, noble Bloggläsius, själv ha förmågan att räkna antalet män och kvinnor, se i vilka funktioner de är satta och fundera kring vilka känslor och budskap alltsammans förmedlar liksom att en stund klura över vart alla hannar i olika åldrar tagit vägen liksom den stora familjens mångfald. Grunna också om detta är en slump eller ett val och av vem eller vilka. Och varför.

 

---

*  Muttrande detta bland jämnåriga nickar de eftertänksamt och medhållande i tanken på sina stora icke längre brutna golvytor och den enorma inglasade och uppvärmda veranda som uppförts lagomt till dess att det nästan inte finns kvar någon som halvkulna sensommarkvällar avser sitta där.

**  Den lilla bilden visar inledningsfasen av detta arbete.