stigstrombergsson

Så är då 2013 års upplaga av kyrkovalet överståndet. Ser man till de mer perifera siffrorna på nationell nivå kan det konstateras att den samlade politiska borgerligheten backar över lag. Både Centerpartiet som ställt upp som parti och de andra grupperna med lösare förhållanden till respektive moderpartier tappar. Det gör mig inte ett dugg.  

De två andra politiska partierna gick framåt – S och SD. Gissningsvis har de utan att för ett ögonblick vilja det i någon mån hjälpt varandra framåt. S har mobiliserat mot SD och fått sitt folk till valurnorna – 198761 personer mot 186234 förra gången. Troligen passar det SD bra att vara skällobjekt och det har nog i någon mån hjälpt dem att få 40288 röster mot 18815. Denna dryga fördubbling innebär faktiskt dock bara bagatellartade 6%.

Nomineringsgrupper utan hel eller halv partianknytning har antingen legat still – FK – eller avancerat – POSK. Sådant kan naturligtvis anses intressant om men nu anser den nationella nivån intressant – vilket jag inte gör.

När jag skriver på detta sätt om den nationella nivån kan det uppfattas som lätt förklenande. Tro bara inte att det handlar om något slags demokratiförakt från min sida. Nästa höst kommer jag i det val som då går av stapeln att ge full aktning åt Riksdagsnivån. Den är av avgörande om än inte allenarådande betydelse. I kyrkan är det dock tvärtom. Lokalförsamlingen är den avgörande och grundläggande nivån som jag strax återkommer till mer i detalj.

Regionalt är det kräftgångar för nästan alla nomineringsgrupper utom POSK. Från att ha varit fjärde största grupp i Stiftsfullmäktige är man nu nummer två bakom S som med 44% av de avgivna rösterna naturligtvis är störst. Tillsammans med Centerns 11% kan S fortsätta att utgöra den stadiga lätt konservativa rödgröna blandning som ofta dominerar i glesbygdens kyrkliga styrelsevärldar.

Lokalt så – i Älvsby församling. Hur blev det där?

Valuppställningen var enkel. Tre listor. S, C+Kd, V i tävlan om 25 mandat.

Av 5790 röstberättigade valde 765 att rösta – 799 var det förra gången. Trots detta blev valdeltagandet exakt detsamma som 2009 – 13,2%. Det kan synas paradoxalt att färre ger samma nivå men saken beror på att på antalet röstberättigade sjunkit något på grund av i nämnd orsaksordning: avflyttning, högre döds- än födelsetal, några utträden.

Har jag räknat rätt är det ungefär en av åtta som röstat. Sju av åtta kan anses vara ointresserade eller är så trygga med hur kyrkan fungerar att de tyckte sig kunna lämna saken åt dem som vill engagera sig.

Hur gick det då?

S nådde 352 röster vilket är ett tapp med 7 jämfört med för fyra år sedan.

C+Kd fick 310 sedlar vilket är 73 mindre än i förra valet.

V gick från 57 till 72.

Den additionsmedvetne ser att det fattas 31 och exakt så många röster var ogiltiga.

Ser man till pocenten – man ska vara noga med pocenten – blir det 47,96, 42,23 och 9,81, detta att jämföra med de tidigare 44,93, 47,93 och 7,13. Mandaten förändrades till 12-11-2 mot tidigare 10-11-2.

De lokala storförlorarna var C+Kd men det parlamentariska läget förblir detsamma. V är vågmästare mellan de andra och behövs för att S skall kunna säkra ordförandeposterna – vilket är den enda omröstning vart fjärde år då man i fullmäktige kan ana politiska skillnader. Framför oss ligger fyra år av fortsatt enigt och gemensamt ganska halvtråkigt men gediget och gott ansvarstagande präglad av ekonomisk återhållsamhet – absolut inte snålhet!. Inte värst upphetsande – men stabilt.

Spännande och festligt var det dock att samma dag som det var kyrkoval valde 40-talet tonåringar att skriva in sig som konfirmander verksamhetsåret 2013-14. Det kyrkovalet innebär ett något högre deltagande än förra året. Mycket inspirerande.

En annan inspirationskälla är den modifiering – och växt – vi tror att församlingens Kyrkans-Unga-grupp är stadd i. Programupplägget är av ett slag jag aldrig sett tidigare och det kommer nog att bli anledning att återkomma i det ärendet när och om koncept sätter sig.