Det lokaldialektiska ordet
mosa’trampar betecknar en person som förefaller röra sig och göra saker men inte kommer någon vart och inte får något gjort. En som trampar i mossa, alltså. Musikgruppen Euskefeurat har gjort en låt med den titeln och texten finns
här. Ordet
mosa’trampar kom för mig när jag den 16:e denna månad läste ledaren i den israeliska oppositionstidningen Haaretz. Redan då lät jag Google göra råöversättningen men inte förrän nu på fredag kväll har jag hunnit bearbeta texten. Hur som helst kan den engelska texten återfinnas
här.
AMONAKOMPLEXET
Den illegala bosättarutposten på Västbanken har blivit en symbol för statens väg mot en messiansk anti -sionistisk dröm.
Den första rivningordern av utposten Amona på Västbanken utfärdades 1997. År 2003 kom en annan rivningsorder. År 2006 behagade staten riva enddast nio byggnader . År 2008 erkände staten att byggande på platsen var olagligt och meddelade att hela utposten skulle raseras. 2011 meddelade staten att utposten skulle evakueras före utgången av 2012. I slutet av 2012 hade ingenting hänt.
Nu i mitten av oktober 2013, 16 år efter att den första rivningsordern utfärdades, ber staten domstolen om uppskov – än en gång. Det här är förklaringen denna gång: "Enligt regeringens uppfattning riskerar en evakuering i en sådan skala vid en tid som denna att skada Israels diplomatiska intressen... När det finns vägande skäl å den ena sidan och ingen konkret framställan å den andra ... ges de diplomatiska övervägandena företräde."
Det skulle vara intressant att veta vad dessa "diplomatiska överväganden" som staten grundar sin ståndpunkt på egentligen är. Är det faktum att Israel har lågintensiva samtal med palestinierna tänkt att vara orsak för domstolen att diskutera avhysningen av lagbrytare som slagit sig ner på mark som inte tillhör dem? Finns det ett nödvändigt samband mellan genomförandet av Högsta domstolens upprepade domar och en diplomatisk process som mer än något annat verkar vara en taktik som enbart syftar till att minska internationella påtryckningar?
Och generellt: När "staten" be om ytterligare senareläggning – är det verkligen staten som står bakom denna begäran eller är det en grupp av politiker från koalitionens högra flank som sätter press på premiärminister Benjamin Netanyahu i syfte att gynna sina väljare från samma illegala utposter? Ska inte "staten" vara en nationell enhet som har Högsta domstolen som ledstjärna snarare än enbart det gemensamma ansiktet för bostadsminister Uri Ariel biträdande utrikesminister Zeev Elkin och ekonomiminister Naftali Bennett?
Amona är inte bara en utpost bedrägligt byggd på privatägd palestinsk mark utan blir en symbol för en stat som intecknar framtiden för medborgarna till messiansk antisionistisk dröm dikterad av ett aggressivt våldsamt gäng som tagit över politiska och institutionella maktcentra.
Det faktum att även åklagarmyndigheten samarbetar med dessa lagbrytare och att justitiekansler Yehuda Weinstein stöder detta illegala övertagande av privat mark borde oroa alla israeler som önskar leva i ett klokt land.
Det lokaldialektiska ordet mosa’trampar betecknar en person som förefaller röra sig och göra saker men inte kommer någon vart och inte får något gjort. En som trampar i mossa, alltså. Musikgruppen Euskefeurat har gjort en låt med den titeln och texten finns här. Ordet mosa’trampar kom för mig när jag den 16:e denna månad läste ledaren i den israeliska oppositionstidningen Haaretz. Redan då lät jag Google göra råöversättningen men inte förrän nu på fredag kväll har jag hunnit bearbeta texten. Hur som helst kan den engelska texten återfinnas här.