stigstrombergsson

En alltigenom privat och personlig blogg för åsikter, tyckerier och exponerad kreativitet. Om min syn på mitt bloggande och regler för kommentarer kan läsas i kategorin Bloggpolicy.

inget depparjepperi

Man ska ju skriva på bloggen för att behålla sina läsare. Därför fattar jag tangentbordet. Vad jag skall skriva om är dock än så länge och inne på andra fullständiga meningen tämligen oklart. Den rubrik som bepryder detta skriveri är inte heller satt men torde komma vad det lider – när jag ser vad jag skrivit.

 

Ärkebiskopsvalet intresserar mig inte ett vitten!

Så var det sagt. Couldn´t care less som man säger i utlandet.

 

Förstå mig mig rätt!

 

Visst vill jag ha en ärkebiskop som inte darrar på manschetten när det gäller självklara dogmatiska frågor som att Jesus kroppsligen uppstått från de döda, är född av en jungfru utan mans medverkan, gav sitt liv till försoningsoffer för människans skull osv. Tro inget annat. Men trots att det både här och där i startfältet verkar vara löst i det teologiska hullet vad gäller dessa frågor gitter jag faktiskt inte ens tycka huvvaligen. Jag väljer i stället att högaktningsfullt strunta i struntet. Det är ju församlingen som är Svenska kyrkans grundläggande nivå och där – eller rättare sagt: här – formas verkligheten. Sett så spelar det för det lokala arbetet ingen som helst vettig praktisk levandes roll vem som sitter i det kyrkliga Vita huset i Uppsala.

 

För några år sedan konfirmerades här i lokalförsamlingen 14 ungdomar av aktuell årskurs. Genom träget arbete och kreativitet under ett par års tid – alltså innan jag just detta år som visstidsanställd kommit in i arbetslaget – konfirmerades i våras 36 stycken. Nu har 45 valt att komma med.

Igår var det ”kyrksöndag” för de ca 35 som hör hemma i Älvsbyområdet*. Ungefär 30 av dem var i kyrkan – av sammantaget 68 Högmässofirare. Sådär halva gänget alltså. Ovana men uppmärksamma – i de flesta fall. Ingen, absolut ingen, var störande. Tvärtom! Nyfikna. Flera försökte faktiskt till och med sjunga med!

För att baka kyrkkakan klart nämner jag att av de övriga närvarande var drygt 15 utlandsfödda, 7-8 av dem barn. Den räknekunnige noterar nu att det återstår ungefär 20 personer att redogöra för. De var vad man skulle kunna kalla etablerat svenskt kyrkfolk. Bland dessa återfanns de fyra kyrkvärdarna och de tre avlönade.

 

Fatta vilka möjligheter här finns!

Fatta vilken potential det finns i alla ungdomar!

Fatta vilket bidrag från stora vida världen de nya svenskarna bär med sig!

Fatta att det är roligare att vara glad över sådant än att depparjeppa kring ett ärkeval.

 

Detta, noble Bloggläsius, var en ytterst lokalt färgad inblick i hur det ter sig en en av kyrkans grundläggande ankdammar. Naturligtvis har det sin tillämpning också i den stora svenskkyrkliga våtmarken. Vill man se det på det sätt jag väljer att se det syns med all säkerhet liknande saker också i andra pölar där Gudsankor kajkar omkring, där tro ruvas och bekännare kan kläckas.

 

Efter att i inlägget ha tankevandrat från det trevande via det nationella till det lokala och därifrån till det generella återvänder jag till det rent privata och meddelar att nu snickras det och byggs en del och att det snart skall tapetseras. Dessutom är jag just denna kväll helt pumpschasad kring en annan sak jag nog kommer att berätta vad det lider.

 

---

*  10 av ungdomarna finns i och kring satellitorten Vidsel 3,5 mil bort.

"Bryr sig inte om vem som blir ärkebiskop". Jag håller med, men ändå inte. Den som blir lever långt från det lokala. Vad heter förresten den nuvarande...? Men samtidigt är det ju denna person som blir kyrkans språkrör i media. Och då vill man ju inte ha någon som får oss lokala att generat titta bort när ärkebiskopen uttalat.

Beror ett ointresse på att ÄB faktiskt inte spelar någon roll, eller på en resignation?

En liten lokal representant är man förvisso. Ingen stor teolog heller. Ändå har jag klargjort i min blogg var jag står i bibelsynsfrågor. Och det känns bra att ha gjort så.

Länken som hör samman med föregående kommentar...

Intressant tanke detdär med "resignation"...
I någon mån tror jag att jag resignerat vad gäller detta med ärkebiskopsval eller liknande. De kandidater som lanseras är ju folk på den kyrkliga karriärens vågtoppar och i några fall rena gräddfiler och anses attraktiva på grund av strömlinjeform och anpassning till det sekulära Sveriges värdegrund - vilken den då är. I min lilla skalle kommer ibland faktiskt en fundering över i vad mån dessa kan vara profetiska - egentligen. Ser man till Bibeln verkar det ju vara som om Herrens profeter i regel står i opposition mot den inte då sekulariserade men väl synkretistiska andligheten hos både makthavare och folk medans de som är ense med makt (och majoritet) hamnar i flocken av "falska profeter". De två Kungaböckerna ger här syn för sägen. Klart att man kan resignera då - som Elia gjorde. Och söka gå vidare i sitt uppdrag - som Elia gjorde styrkt av det levande brödet från himlen. Så jag vägrar att resignera kring vad som är möjligt och riktigt i de lokala sammanhangen.
Dock skall man inte göra andra jämförelser mellan mig och Gudsmannen. Han spelade verkligen i profeternas elitserie medans jag harvar i Korpens division fem - typ.

Den exakta länken till det inlägg SSu syftar till är denna:
http://stigsundstrom.wordpress.com/2013/10/09/hur-vill-jag-tolka-bibeln/

I GT hittar man ibland en motsättning mellan det etablerade ledarskapet (prästerna) och profeterna (vilka framställs som mer informella ledare). Profeterna går ibland i polemik mot de det etablerade ledarskapet.

Själv tänker jag att biskopen (eller ärkebiskopen) helt enkelt inte behöver vara profet. Detta uppdrag kanske ligger hos andra (i min definition som "informell ledare"?) Men OM ärkebiskopen helt enkelt inte KAN vara profet är en annan vinkel på frågan. Kan den som kanske är obekväm och inte opportunist vara profet? Måste man vara opportunist för att bli ÄB?

Det enda man kan vara säker på är att nästa Princeps inter pares kommer att bli en pålitlig vän av de terroristiska muslimerna i Mellanöstern och en svuren fiende till den judiska staten Israel.
Mycket beklämmande..

/BR

Den ton som signaturen BR använder sig av vill jag inte kännas vid. Jag drar mig ur denna serie av kommentarer för att inte bli sammanblandad med "BR".

Jag kan försäkra SSu - som jag väl vet vad han heter men inte längre exakt var han bor - att det inte finns en enda risk mellan himmel och jord att han kan associeras med signaturen BR. SSu skriver resonerande och sakligt och har dessutom en egen blogg för mer mångordiga redogörelser av blandat men klokt slag. BR å sin sida agerar nästan alltid i precis den ton här kunnat observeras och med samma innehåll - oberoende av vad blogginlägget han "kommenterar" handlat om. Dessutom har BR - mig veterligt - inget eget forum där han ordenligt redogör för sina sammanblandningar av vad som är muslimskt och vad som är terroristiskt utan begagnar sig av andras välvilja för att få utrymme för sina schablonartade fördomar. Det har hänt att jag ibland gallrat bort hans osakligheter men ofta - som nu - låter jag dem stå kvar så att han inför seriösa läsare av denna blogg ges möjligheten att falla på eget grepp.