stigstrombergsson

Ord kan vara vilseledande. Därför låter jag mig ha både en och två rävar bakom örat när jag väljer rubriker för mina blogginlägg. Försöker medvetet provocera alternativt lura folk att titta in. Så elak är jag i all min simpla enkelhet.

ARKEOLOGISK UPPTÄCKT: GUDS FRU?

Israel utropas som monoteismens födelseplats men allt fler tecken tyder på att israeliterna och senare Judarna likt sina grannar dyrkade en gudssamling, ett panteon.

Du skall inte resa någon asherapåle eller något annat föremål av trä invid Herren, din Guds, altare som du skall bygga, och du skall inte ställa upp någon stenstod.

(5 Mosebok 16:21-22)

Gamla testamentet är fyllt av varningar till felande kungar och drottningar mot att dyrka "falska gudar " och mycket av klandret hamnar på Konungariket Israel och kung Ahab med sin ökända drottning Isebel .

Under senare år har det gjorts ett stort antal upptäckter av kultplatser och dolda helgedomar över allt i Israel. De har hittats begravda i favissae (jordkällare) eller nedgrävda i gömställen som vid Hazevah och Yavneh eller i olika andra sammanhang som vid Tel Rehov’s honungsfabrik och vid Tel Halif textilindustriområde. De senaste fynden gjordes vid Motza, strax norr om Jerusalem, där en samling till synes kultiska föremål hittades i ett gammalt tempel.

Israel utropas ofta som monoteismens födelseplats. Men artefakterna från Motza, så lika dem från det avlägsna Haẕeva och Qitmit och tillsammans med tidigare upptäckta platser, helgedomar och altaren i Megiddo, Taanak och Beit Sh'ean, visar en betydligt rikare bild av det religiösa livet i detta gamla land . Lägg till detta fynd strödda runt om i Israel av olika kvinnofigurer i olika poser och grader av på- och avklädning liksom hundar, hästar och tjurar. Enligt en del forskare visar den bildvärlden på ett pantheon av gudar eller på två större gudomligheter, något av en dualitet.

Denna praxis att dyrka en gudasamling eller två-gudomlighet tycks ha funnits under hela järnåldern (1000-600-talet före vår tideräkning) och fick sitt slut i och med den babyloniska erövringen av Juda och deporteringen av dess invånare. De gamla sederna försvann för gott och återvände inte med de landsflyktiga från Persien och Babylon flera generationer efter exilen, de som efter sin återkomst hånade samariterna för att ha en hednisk tro.

Saker som talar om andra gudar än YHWH eller "den Ende" finns i allt från från stående pelare ("massebor" ), dekorerade relikskrin, behornade altaren, kultplatser, miniatyrbilder, Judiahite Pillar Figurines – med en arkeologisk term JPF – i varierande poser som att de håller en trumma eller en skiva i ena handen, lyfter fram sina bröst, nakna, gravida, klädda och så vidare. Till detta kommer djurfigurer av keramik eller metall liksom manliga figurer, några med horn.

Intressant nog finner man oerhört mycket fler kvinnliga än manliga figurer och attribut på helgedomarna.

Och till detta kommer nu banbrytande fynd vid Khirbet el Qom och Kuntillet Ajrud.

Vem är denna flicka?

Enligt det Bibeln säger oss genomfördes två stora reformer mot dessa uppenbart hedniska vanor, en av Elia och den andra av Josia. Och fastän vanorna fördömdes fortlevde sederna vilket vi kan se både i de ändlösa klagomålen hos bibliska författare och i arkeologiska bevis.

Bevisen pekar på dyrkan av minst två gudar.

Det finns en poäng i att fundera över dessa gudars namn – vilket vi i själva verket vet från flera inskriptioner. Den första är en inskription som hittades i grav från det 8:e århundradet grav i Khirbet el Qom i hjärtat av Juda . Inskriften är en bön och innehåller namnen på YHWH och på Ashera, det senare anropat tre gånger. På ena sidan av inskriptionen verkar det också ha ristats också i färskt trä*

En annan berömd inskription hittades i Kuntillet Ajrud på gränsen till Juda. Det kommer också från ungefär samma tidsperiod som fynden i Khirbet el Qom.

Platsen är beströdd med inskriptioner till "YHWH och hans Ashera". En är speciell: "Till YHWH i Shomron och hans Ashera" (Meshel 2012: 86-101).

Shomron eller Samaria var Israels huvudstad mycket långt från den perifera gränsen mot Juda. Tillsammans med inskriptionen finns ritade bilder med inskriptioner som matchar ikonografin på helgedomarna – till exempel Livets träd med spiralornament och lotusblommor som grenar till mat för antiloper samt ett lejon stående under detta Livets träd.

Var då inte järnålderns israeliter monoteister trots allt? Eller: vad innebär dessa kultiska fynd runt omkring det gamla Israel och Juda?

Det är ett vanligt skämt i arkeologiska kretsar att om du inte vet vad något är så måste det vara "kultiskt".

"Många kategorier av fynd som till exempel figuriner är – i motsats till vad många av oss tror – inte alls i sig "kultiska" säger Michael Press, expert på filistéernas kultur och religion. "De kan ha använts i en mängd olika sammanhang haften mängd olika funktioner. Några av dem kan ha varit religiösa i vid bemärkelse för att till exempel skydda mot det onda." De kanske inte var religiösa alls, tillägger han. Vissa kan ha haft en pedagogisk funktion.

Hur kan man då se skillnaden? "Vi måste noga se på vilka sorters byggnader vi finner sakerna i och vilka andra objekt som kan kopplas samman med dem," förklarar Press.

Han påpekar också att de kultiska fynden inte är begränsade till Israel och Juda. "Helgedomen i Yavneh från det 9:e århundradet – det mest spektakulära fyndet de senaste 15 åren eller så – är från en plats i Filistéen och verkar representera en kustnära filistéisk tradition snarare än en Judaitisk i inlandet."

Liknande bilder finns på helgedomar i hela Israel och Juda såväl som och i de omgivande länderna österut.

Den stora och mycket viktiga innebörden av fynden är att olika politiska och etniska grupper använt i stort sett liknande grupper av objekt även om det fanns regionala variationer, säger Press. Nya fynd vid Motza av vad som förefaller vara ett tempel med figurer som skiljer sig från de typiska Juda-itiska pelarfigurerna med hästar och ryttare är det första tydliga exemplet på en gemensam kultplats i Juda, säger Press. De är också anmärkningsvärt lika till vad man menar vara ”Edomitiska” exempel från Negevöknen (från Horvat Qitmit och Em Hatzeva i Juda).

"Samtidigt måste vi vara tveksamma till att försöka dra för mycket information om något som "religion" från materiell kultur", säger Press. "Arkeologer har ett mycket tufft arbete med rekonstruera en värld av idéer, hur människor tänkte, från materiella lämningar. Det är ett gigantiskt tolkningssprång från konkreta lämningar till abstrakt teori. I bästa fall får vi bara glimtar av idéernas och föreställningarnas värld”.

Men var polyteistisk tillbedjan av kvinnliga figurer en "officiell statsreligion"? Det är svårt att bevisa, säger Erin Darby, professor i religionsvetenskap vid University of Tennessee i Knoxville och expert på Judaitiska pelarfigurer. Hon tillägger att det beror på vad man menar med "statsreligion”. Som hon ser det refererar "statsreligion" till en religiös verksamhet som utförs av många människor som bodde inom en nationell gräns och är något som sponsras eller uppmuntrats av de högre samhällsklasserna.

"De Judaitiska pelarfigurinerna säger oss med säkerhet att många av de människor som bodde i Juda – Israel är en något annorlunda historia – använde små kvinnliga terrakottafigurer i ritualer som jag starkt tror har att göra med skydd och helande, oftast i bostäder och bostadsområden. Detta gäller särskilt i Jerusalem, vilket är det fält jag känner bäst”, säger Darby. Hon tror dock inte dock att det finns text- eller arkeologibevis som förbinder dessa speciella terrakottor till Ashera, den kvinnliga gudomen.

Faktum är att Judaitiska pelarfigurer återfinnas i två områden i Jerusalem utrymmen – Shilohs Område G och Ramat Rahel. Det, säger Darby, "tyder på att människor som antagligen var knutna till antingen palatset eller templet använde figuriner”.

Användning av figuriner fortsatte i Jerusalem under yngre järnålder. "Vid samma tid, visar vår petrografiska studie, fann David Ben Shlomo och jag inga bevis för en av staten stödd centraliserad tillverkning” säger Darby. "Fynden verkar tyda på möjligheten av flera lokala tillverkare i Jerusalem. Figurerna producerades antagligen av samma människor som gjorde krukor”.

Med andra ord så var dagliga rutiner i det forntida Israel mer komplexa än termen "monoteism" antyder, summerar Darby. "Jag tror att du har massor av bevis till stöd för detta, särskilt i Jerusalem och omgivande områden som Motza. Inte ens Bibeln hävdar att de tidiga innevånarna i Juda var strikta monoteister", säger hon, fast det är alltid diskutabelt huruvida relikskrin eller figuriner specifikt kan kopplas till Ashera.

Åtminstone tyder dessa objekt på att det forntida religiösa livet var lika komplicerat som vad som helst i den moderna världen, säger Darby.

Forntida pantheon, inte bara de berömda grekiska eller romerska, hade flera medlemmar inklusive halvgudomliga gudar på lägre nivå. "Den typiska versionen av monoteism kopplad till det forntida Juda är resultatet av att moderna människor väljer några texter i Bibeln för att sedan rekonstruera sin idealbild av vad forntida innevånarna i Judar gjorde”, summerar hon. Men det är tydligt att det inte var så folk levde sina liv.

*  Jag gissar att crude tree som översatts färskt trä också kan vara namnet på ett visst träslag.