stigstrombergsson

En alltigenom privat och personlig blogg för åsikter, tyckerier och exponerad kreativitet. Om min syn på mitt bloggande och regler för kommentarer kan läsas i kategorin Bloggpolicy.

kräkelspektakel mm

I ärkebiskopsvalets kölvatten har många tankar och åsikter konstruerats till artiklar i olika pressorgan, på bloggar och annorstans. Förre – snart förförre ärkebiskopen KGHammar har väckt visst rabalder med att förkunna att Kristus är en tankekonstruktion. Lite svårt är det att få grepp om vad han menar men helt klart är att många uppfattar honom som en som söker komma undan det konkreta, köttsliga, fysiska och påtagliga i Guds självuppenbarelse i Kristus. För egen del har jag aldrig imponerats av KGH:s symboliska och poetiska förståelse av Nya testamentets texter. Jag uppfattar det så att hans sätt att tackla materialet gör det möjligt för honom att ta sig runt alla skarpa hörn och alla kantiga uttalanden som eventuellt skulle kunna utmana en modern halvt eller helt sekulariserad svensk till självrannsakande fundera över sin frälsning och sitt eviga väl.

 

Inte minst i Kyrkans tidning har det debatterats friskt – här. Pensionerade professorer – riktiga sådana till skillnad mot den nyss valda nya ärkebiskopen – ställer sig frågande, andra biskopar likaså. Undersök själva i Kyrkans tidning. Särskilt bokförläggaren Per Åkerlunds skriveri är bara så på pricken – här.

 

Nu är ju de nya liberala tankekonstruktionerna à la Hammar och Jackelen av den arten att jag faktiskt enkelt och simpelt bara ger själva faderattan i dem. Jag har helt andra saker att pyssla med. Arbete i Svenska kyrkans grundläggande uppgift till exempel. Det är enligt Kyrko-ordningen: att fira Gudstjänst, bedriva Undervisning samt utöva Diakoni och Mission och detta med syftet att människor skall komma till tro och leva i tro, en kristen gemenskap skall byggas och stärkas och skapelsen återupprättas – fritt citerat ur minnet. Minst av detta i mitt fall är fältet Diakoni men inte för att det är oviktigt utan bara för att mitt uppdrag i Älvsby församling har och än mer efter nyår kommer att inriktas på Undervisning, Gudstjänst och Mission.

 

De tre sakerna – Undervisning, Gudstjänst och Mission – är bärande teman i vad som i församlingen går under arbetsnamnet Ungdomsprojektet som Kyrkofullmäktige precis beslutat skall genomföras under fem år. De fem åren motsvarar på ett ungefär den tid jag som detta år fyllt 60 har att – om hälsa och krafter håller – knoga innan innehållet i de oranga kuverten skall böra utkvitteras på allvar och armodet drabbar min åldrande gestalt. På lediga stunder – alltså när inga speciella saker som begravningsgudstjänster, mässor, dop, konfirmander mm är bokade – knypplar jag nu på en mer detaljerad beskrivning av det jag utsetts att försöka leda och hålla samman.

 

Församlingens ungdomssatsning är vettig. Och kostsam. Man tar faktiskt för ändamålet av kapitalet och ger det ordentliga anslag. Rent personellt reserveras sammantaget och lönemässigt nästan en hel prästtjänst*, rekryteras en behörig pedagog och har anställts en aktivitets- och fritidsledare. Det är bra! Lite lustigt är att jag som en del av invandrarungdomarna kallar han med det vita skägget är den präst som till största delen av mina återstående fem år skall arbeta med och till förmån för tonåringar och unga vuxna. Begreppet gubbvälde får som en ny klang.

 

Och med sådant uppdrag blir i mina ögon och öron teologiskt luddiga kyrkliga societetspersoners tankekonstruktioner ganska banala kräkelspektakel. Kyrka byggs underifrån runt Ordet och Sakramenten och inte av intellektuellt överklassfilosoferande, det jag faktiskt ger den ovan nämnda faderattan i.

 

---

*  Orden nästan en hel prästtjänst betyder grovt en komministers halva arbetstid, en dryg fjärdedel från en annan av komministrarna och lite till av den tredje och av kyrkoherden.

Låter som att du är väl förankrad i din tro och i ditt arbete; it's a good thing.

Hm, Jesus Kristus som tankekonstruktion från ÄB:ar...

Hur många kristna vrider sig i olust eller vänder sig i sina gravar?

Och samme J från Nasaret i en annan av dagens konstruktioner, som palestinier, inte som den jude han var, från annat håll...
Konstruktion och destruktion.

Mycket ska man höra innan örona...

Att Jesus var - förlåt: är! - jude förnekar ingen. Inte heller att han talade arameiska och kanske lite gatu-grekiska. Född i Betlehem i edomeen Herodes Judiska rike och sedan uppvuxen i Nasaret i småkungadömet Gallileen. Samt dog och uppstod i Jerusalem i den romerska provinsen Judeen.
Vilken sorts jude var/är han då - med dåtidens sätt att beskriva det. Israelisk kan det inte vara eftersom Israel inte längre existerade vare sig som stat eller geografiskt namn. Utifrån kallades regionen Palestina så därför pratar man om palestinska judar med arameiska som talspråk till skillnad från dem som inte bodde i regionen utan i förskingringen, diasporan, med oftast grekiska som språk.
Här var jag övertydligt med fakta och det var inte för A-K Roths skull. Jag har goda skäl att gissa att hon har reda i terminologin och historien. Det var för andra läsares skull jag blev lite skolläraraktig.

Att kalla Jesus för palestinsk jude kan väl ha visst fog för sig men jag tycker inte att man skall dra så stota växlar på det - faktiskt. Tids- och händelseglappet är alldeles för stort. På samma vis tycker jag inte heller att man skall ge till exempel Maccabeerna kamp mot syrierna eller det judiska upprorets slutstrid vid Masada sionistiska övertoner för att peppa nutida hållningar och ageranden. Generellt behöver man vara väldigt försiktig med sådana anakronismer.