stigstrombergsson

 

Jag gissar att det finns djupa filosofier om hur språket blir det instrument som gör att vi människor kan strukturera och ordna tillvaron till någon slags begriplig helhet. Alltså rent psykologiskt vad gäller perception å begrepp å grejer. Sådana filosofier har jag i nämnvärd omfattning varken läst eller själv filosofat kring. Tror ändå att det är viktiga saker att fundera över – alltså hur språkbruk, tanke och verklighet hör samman. För det gör det!

 

Genom sina ord skapade Gud världen. Bibelns första kapitel ger den tanken. Hebreerbrevet går vidare i kapitel 11 vers 3: ...världen har formats genom ett ord från Gud och det vi ser har inte blivit till ur något synligt.

Guds makt att bara genom att säga skapa helt nytt ur intet har inte vi. Det kan bara Gud. Ändå kan ändå våra ord i någon mån forma verkligheten. Språket har en makt över tanken – typ. Det vi säger speglar hur vi ser saker och ting – inte sällan otänkt*. Kanske röjer det vi säger också något undermedvetet – vad vet jag.

 

I söndags hälsades jag i alla fall Välkommen till församlingen.

Det var i slutet av gudstjänsten det skedde. Vänligt, ärligt, hjärtlig, positivt med åtföljande blomsterkvast. Helt OK. Ingen skugga skall falla över någon välkomnare. Ändå funderar jag på i vad mån det otänkt sagda döljer en otänkt tanke som man kanske lite slarvigt befäster med otänkt tal. I detta fall att ordet församlingen i meningen Välkommen till församlingen.

 

Älvsby församling har jag tillhört sedan sommaren 1978. Funnits här hela tiden. Bott på orten, alltså i församlingen om man tänker den geografiskt.

Genom alla år har jag firat gudstjänst regelbundet med min stjärt vanligtvis placerad antingen längst till höger på bänken längst fram på högra sidan i orgelkorsarmen precis under den vridbara psalmtavlan eller mitt emot tvärs över kyrkorummet i den andra korsarmen. Där – fast jag nog också testat andra platser – har jag befunnit mig och så funnits med i församlingen om man menar gemenskapen av döpta som firar gudstjänst.

Med start sommaren 1978 var jag i 12 år anställd med uppdrag att leda församlingens gudstjänst och en del andra uppgifter men det är ju som en annan sak. Jag har ju fortsatt att tillhöra församlingen också de 22 år som gått sedan jag avskedspredikade.

 

Nu hälsades jag Välkommen till församlingen. Hemfaller åt språkligt petimeteri tror jag det i alla sina goda avsikter var lite otänkt formulerat. Uppenbart avsåg man ju att hälsa mig välkommen till att vara komminister i församlingen, alltså en anställd och avlönad medarbetare. Då bör man säga så. Risken finns ju annars att personer som sitter i kyrkan bibringas uppfattningen att det är de anställda (och förtroendevalda) som är själva församlingen och de själva något annat. Besökare typ. Eller än värre: publik. Kanske finns till och med risken att anställda (och förtroendevalda) ser på sig själva just som församlingen – vilket skulle strida mot all god teologi tillika Kyrkoordningen.

 

Tro inte här att jag vill hänga ut Älvsby-folket speciellt. Bort det! Att lite otänkt prata så att ordet församling kan komma att betyda en inre krets, inte döpta och de som som firar gudstjänst, är ganska vanligt i Svenska kyrkan. Det faller sig ofta naturligt både hos dem som tillhör så kallat inre kretsar och dem som vet att de inte gör det. Icke desto mindre är det mitt i det vänliga och positiva ändå lite otänkt tänkt.

 

I vart fall är jag nu högtidligen och vederbörligen välkomnad och känner mig också så. Veckan har inneburit halvtid i församlingen och då bland annat ett lägerdygn med konfirmander. Dock undrar jag stillsamt om liggunderlag och sovsäck i ett stort rum tillsammans med ungdomar som aldrig håller käft är en lämplig arbetsmiljö för gamla farbröder som jag – fast det är både kul och meningsfullt.

 

---

*  Bakom den försvenskade formen finns ett dialektalt uttryck som enligt lexikonet Pitemålet – ållt mila àagg å ööx uttalas åotääntj eller åotäänkt med nasalt n-ljud. Det betyder inte att något är illa tänkt eller elakt tänkt utan bara att det inte är tänkt alls – alltså otänkt.