efesierbrev 13:03 framme
Detta är det tredje inlägget kopplat till de nykonfirmerades resa till Turkiet och staden Efesus. Alla pryds av ovanstående bild. Trögt internet här innebär att inläggen nog kompletteras med bilder sedan vi kommit hem till Sverige. Sist påminner jag om att det är min egen berättelse jag skriver, inte en officiell reseblogg.
Jag är imponerad!
Vilka sega typer!
Klockan är 14 svensk tid – 15 här – och vi är framme på Ephesia hotel i Kusadasi. Fått våra rum och ätit – men i omvänd ordning. Med tid för välbehövlig vila.
Klockan tre i går eftermiddag startade resan i Vidsel via Vistträsk och sedan Älvsbyn klockan fyra. I Piteå tillkom några och vi blev, som jag berättat, 42 stycken. Fram till 22-tiden var det fullt liv, stoj, stim och tjolahopp i bussen. Då några faktiskt försökte nicka till manades till tystnad och det efterlevdes i någon mån – i vart fall så det blev halvt möjligt att kunna sova för den som ville. Och som förmådde sova i en buss. Komforten gjorde att det nog blev mer av tupplurande och påvvernappande än en skön och stärkande sömn. Tonåringar kan på ett märkligt sätt sno ihop sig som hundvalpar på en pytteliten yta men gamla gubbar som jag är för stelskellettade för att göra så.
Jag gissar att ingen fick sig mer än max fyra timmars sammanlagd nattvila. Därför var det ett gäng zombier som traskade in i utrikeshallen på Arlanda drygt fyra på torsdagens morgon – men det kändes fortfarande som onsdag. På Arlanda gick det ju inte heller att sova. Eller blev tid till. Väl på planet blev det max samma sovsnutteri som i bussen. Så också under tvåtimmarsresan – med en annan buss naturligtvis – från flygplatsen till hotellet.Och hela tiden...inget gnäll från någon!!
Jodå! Det är rätt uppfattat. Trettifem konfirmander med änglars tålamod i sällskap med sju mer eller mindre vuxna och luttrade ledare och ingen, jag säger ingen, fick ett bryt – av trötthet, hunger och värme.
Jag är impad!
Att flera av ungdomarna verkade nära sammanbrott när de inte under resan kunde ladda sina mobiler är liksom en annan sak. Jag får ångest! Jag har inte varit uppkopplad på två timmar! hörde jag en tös säga. Det verkade ändå inte vara så farligt. Hon tuggade inte på stolen framför – bara nästan.
Nu skall också jag gå ut i solen.
Skriver färdigt sen när – eller om – internet fungerar.
(…)
Nu när uret är ½6 har jag promenerat mig, solat mig och doppat mig. I Medelhavet där nästan ingen badade. Fast det var helt OK temperatur – för en Norrbottning alltså. Gissar att medelhavingarna tycker det är för kallt. Som norrbottning går man dock på en annan stöt, van vid sött insjövatten som man är – eller känner till max bräckvattnet på Pite havsbad.. Medelhavet svider i ögonen! Medelhavet smakar pyton! Nästa dopp skall jag blunda och hålla käften stängd.Det är alltså paus för vila och återhämtning. Om någon timme blir det samling, middag ½8, kvällsprogram och sedan Aftonbön runt 22 efter vilken jag tror det ganska så man- och kvinnogrant kommer att stupas i säng.
Kommentarer
Trackback
