stigstrombergsson

The 4^th of July fick jag en fråga via medelandefunktionen på Facebook. Frågeställaren var Stig Sundström som tidigare tjänade som präst i Älvsby församling och då var en av dem som utvecklade idén med Efesos-resan, kanske rentav i någon mån var pappa till konceptet. Även om ett för andra osynligt meddelande på fäjjan är av det mer konfidentiella slaget och frågan är av individuell-personlig karaktär väljer jag att besvara den med ett blogginlägg här, möjligt att läsa och begrunda av fler än han som frågade. Hans fråga löd:

1. starta konfaarbetet tidigt under hösten

2. konfirmera relativt tidigt under våren

3. låta verksamheten innehållsligt färgas av en kommande resa för den som vill

4. efter konfirmationen ha ett antal kontaktutvecklande efterträffar med resefokus

5. göra en återträffsresa till Efesus strax innan sommarlovet

6. anknyta till den i ungdomsarbetet efterföljande höst

Riktigt toktänd på idén blev jag inte sådär i början. Nu kan ju en idé vara bra i alla fall även om inte jag totalt faller i farstun på en gång så en så kallad sågning var inte alls aktuell. Dock införde jag spontant i samtalet tanken att alltsammans skulle ske i samverkan med folkhögskolan som då skulle kunna räkna det hela som en kurs i sin regi och därmed plöja in en icke föraktlig resursförstärkning av varor eller tjänster eller rena pengar. Matematiken kring vilken volym detta skulle kunna innebära gjordes hasteligen och grovt på en servett och jag tipsade kollegan om att vända sig till den på skolan som har ansvar och befogenhet och kunskap att räkna officiellt och i detalj. Han gjorde så och alltsammans ledde till att församlingen och skolan kom överens om att samverka i konfirmandarbetet 2011-12. Hur det i detalj tog sig uttryck vet jag inte. Jag kopplades inte in rent operativt då delar av mitt sommarlov – jag var ju folkhögskoling då – redan intecknats av annat arbete med konfirmander – konfafotboll – första halvan av augusti*. Försommaren 2012 gjorde de i alla fall en Efesus-resa och församlingens erfarenhet blev så pass god att kyrkopolitikerna beslöt att ge resurser till konceptet i två år till för att sedan kunna utvärdera ordentligt.

Hösten 2012 blev Sundström kyrkoherde i Boliden och lämnade församlingen. Då man i församlingen blev en man kort konverterades Folkhögskolans insats till att ställa sin skolpräst – alltså mig – till verksamhetens förfogande och så inleddes arbetet under höstterminen. Rent praktiskt ändrades inget av att jag under första kvartalet 2013 flyttade mig själv från skolan till församlingen. Jag ingick ju ändå i laget som jobbade med saken fram till och över konfirmationen i mitten av april, reseförträfferiet därefter och resan i början av juni, den resa jag så ivrigt beboggat.

Nu är jag toktänd! Rent av övertänd! Entusiastisk – typ.

Jag är inte nödvändigtvis helt låst till just Efesus. Andra mål kan också fungera men Efesus är helt OK. Upplägget med de 6 punkterna ovan är vad som är bra. Hitintills. Alltsammans utmanar till växt och mognad både i kristen tro och personlig mognad.

• Det är ju pirrigt att fara utomlands – alla har inte gjort det.
• Det är spännande att inte resa med föräldrar – många har aldrig gjort det.
• Det kräver tålamod att dela rum – de flesta har eget hemma.
• Det är utmanande att ta ansvar för pengar, pass osv – något man oftast sluppit.
• Det är svårt men möjligt att ta sig fram på ett annat språk.
• Det är ovant att flera dagar i följd samtala om tro, Gud, livet – och finna att det känns helt OK att kalla sig kristen och be.
• Det är nyttigt att komma i konflikter – och lösa dem.
• Det är kul att få nya vänner.
• Det är....

Såhär skulle jag kunna fortsätta att räkna upp vad jag tror och tycker mg sett sedan hösten 2012 fram över resan på försommaren. Givetvis är denna min positiva hållning inte bara ett sakligt värderande av en arbetsmodell utan också direkt beroende av att jag bara sådär rent generellt tycker att det är så förfärligt kul att få vara tillsammans med unga människor, ge ansvar och förtroende och få kontakt och förtroenden tillbaka. Jag tror att ge förtroende och tillit är väldigt viktigt och arbetsmodellen är en bra form för det. Visst är unga människor unga – i detta fall 14-15 år – och kan därför vara barnsliga och fladdriga med ett minnen som fungerar i ungefär 12,6 sekunder. Samtidigt är de kloka ½vuxna med eftertanke och stor öppenhet.

Alla har det inte lätt – de skall gudarna veta. Någon har funktionshinder, andras familjesituation är så långt ifrån mysig hel kärnfamilj i villa som man kan komma, någon är olycklig, en del rädda att leva. Men många är förunnade en god tillvaro och tillsammans är man en grupp som jag fått förtroendet och förmånen att finnas i närheten av. Det är stort för en 60 års gubbe som jag!

Men måste man locka med Turkiet för att få konfirmander?

Blir det väldigt och onödigt dyrt?

Kanske måste man locka med sådant i dessa tider – vad vet jag. När man nu ändå gör det kan jag inte säga annat än att lockbetet fungerat – såhär långt.

Och kostnaden: Hela rasket – om jag fattat rätt – går lös på ca 7000 per person varav 2000 är egenavgift. Resten plus kostnaderna för ledarna täcks av församlingen med bistånd folkhögskolan. Väl använda pengar! Väl använda personella resurser!

Tycker du att vinsten är större än kostnaden för arrangemanget? löd frågan.

Svar JA!

*  Vill man veta mer om konfafotboll är det bara att botanisera bland blogginläggen i juli, augusti och september åren 2010, 2011 och 2012f.