stigstrombergsson

Det senaste halvåret har i ett avseendet gått i det kutande kånkandets tecken. I inlägget nästan färdigflyttat nämnde jag om en del av mödorna med att flytta all min privata facklitteratur och egna pärmar med diverse material från mitt arbetsrum på folkhögskolan till mitt dito på Pastorsexpeditionen. Sju flyttkartonger blev det från skolan.

Ungefär samtidigt gjorde madammen i mitt liv en räd mot bokhyllorna i hemmet. Denna Operation Gallring och Städning genererade två eller tre flyttkartonger för avtransport till skolan. Där får läslystna elever och anställda botanisera efter behag innan de böcker som ingen alls vill ha går till pappersåtervinning.

 

Till detta har det Inom huset i dessa semestertider också kånkats böcker. Uppifrån och ned. Denna trappkutande kånkaraktivitet kommer sig av en planerad omgestaltning av fastighetens vägg- och rums-fördelning. Motivet för ändringen är att vi nu är färre i huset, något som gör att vi behöver större utrymme – märkligt nog.

Det är köket som behöver utvidgas på vardagsrummets bekostnad. En vägg ska väck. När vi var sex personer i hushållet var köket välfyllt men tillräckligt men nu när vi är två skall matplatsen utvidgas. Motivet för detta är att vi tenderar att bli så väldigt många när vi inte är två. Alltså när de fyra som gjorde oss till en sex-personersfamilj kommer hem.

 

Alla böcker från vardagsrummets TV-vägg togs alltså bort och placerades i lagoma doser i flyttkartonger. Den gamla IKEA-hyllan Nisse från 1978 demonterade och pillrades ner in i det rum på nedre planet som från början var ett större förrådsutrymme men som vi för många år sedan i överbefolkningens tid inredde till ett bostadsbrukbart rum. Väl hopmonterad där lastades Nisse på nytt och simsalabim så fick vi det mysiga bibliotek jag alltid önskat mig som statusmarkering.

 

Snart demonteras delar av väggen mellan kök och vardagsrum.

Men inte nu. Senare.

Nu 3-0 till Brasilien mot Spanien – efter missad spansk straff.