stigstrombergsson

En alltigenom privat och personlig blogg för åsikter, tyckerier och exponerad kreativitet. Om min syn på mitt bloggande och regler för kommentarer kan läsas i kategorin Bloggpolicy.

sjuk onytta I

Det är lite över ett dygn sedan jag skrev sist och gnällde lite sympatirekryterande kring det faktum att jag är sjuk och dålig. Jag var inte allvarligt sjuk igår och har inte varit det idag heller. Lite hosta, lite snuva och hoppande feber fram och tillbaka mellan 37,5 och 38,5. Hade det vare sig det varit med plus eller minus före gällt utomhus-temperaturen hade det inte gjort skillnad. Kroppens inre termostat är finkalibrerad på helt annat vis och därför var jag hemma. Sjuk.

 

Var nu sjuk och sköt om dig! säger arbetskamrater när jag meddelar hur det är.

Jobba nu inte hemma å hitta på nåt! Slappna av!

 

Detta säger man i välmening! Och jag tror det är nödvändigt.

Jag har nämligen svårt att vara onyttig. Eller rättare sagt: känna mig onyttig. På mitt eget vis.

 

Många norrbottniska män får psykbryt om de inte får hamra och spika och bygga en inglasad veranda eller ha två demonterade bilmotorer det ena garaget eller renovera en källare eller sätta in små inbyggda spotlights överallt. I allt sådant är jag med frid i sinnet onyttig och det skapar (för mig personligen) inga som helst problem.

 

I stället är det skallens onytta jag har det svårt med. Alltså att inte tänka på något speciellt. Bara vara på ett lätt vegetativt sätt - typ. Mer än några ögonblick. Min omgivning kan nog förledas tro att jag ibland är helt off och lätt lobotomerad när jag timmavis ägnar mig åt strategispel på datorn. Det är en skenmanöver. Jag spelar alltid nåt av mina tre gamla mycket välkända spel* och gör det på spelets allra lättaste nivån enär jag då parallellt kan tänka på annat, sådant som inte vill lämna eller som jag inte tillåter lämna huvudet.

 

Det är alltså det som är lite av mitt problem, att skallen inte vill stanna av**. Måste fundera över något jämt, ha nåt på gång jämt, se samband mellan saker jämt och jämt läsa tre böcker. Detta leder inte bara till bra saker. En dålig skall jag berätta om nu och en lite excentrisk och mer harmlös tar jag upp i morgon, tisdag, då jag också skall vara hemma för Vård Av Mig.

 

Jag kan lätt bli ältande.

Och den egenskapen är inte vad man främst vill visa upp när det skall charmoffensivas.

 

Under studieåren i Uppsala hade jag en korridorkompis som definitivt inte var en ältare utan mer av en lättsam gormkuse kring det mesta, både stort och smått. På klingande dalmål, noga sagt Smedjebåcke-dialekt, trumpetade han högt minst en gång om dagen:

Dää ää baara jaä som ää klok!

 

Det händer att jag då och då – dock inte dagligen men i vart fall flera gånger per år – i tyst meditation lånar hans uttryck kring företeelser i kyrka eller samhälle, nationellt, regionalt och lokalt. Skillnaden är dock den att jag faktiskt anser det uttrycker sakernas verkliga tillstånd. Andra fattar ju inte! Eller i alla fall fattar de sakta. Andra ser inte! I vart fall är de inte klarsynta nog. Andra tar fel beslut! Eller inga. Eller för sent. Och för ofta.

Dää ää baara jaä som ää klok!

 

Att ha en skalle som liksom inte vill stanna av blir i detta läge faktiskt ibland en ren belastning. Tankar mal när man skall sova. De startar om innan frukost fem-sex-sju timmar senare. Rena tänkerimissbruket – typ. Thinkoholic. Så jag inser och vet att jag borde öva mig än mer att släppa taget och be Sinnesrobönen – om den inte finge mig att känna mig så väldigt onyttig***.

 

Såhär lång skrivet inklusive fötternötterna googlade jag för att få fram texten till sagda bön att kopiera in här. Givetvis poppade en massa resultat upp. Det första jag kollade på gav den på engelska och det fungerar ju för min begåvade läsekrets:

 

God, grant me the serenity

to accept the things I cannot change,

Courage to change the things I can,

and the wisdom to know the difference.

 

Sedan fortsatte texten jag fann med fler rader jag inte tidigare sett:

 

Living one day at a time; Enjoying one moment at a time;

Accepting hardship as the pathway to peace.

Taking, as He did, this sinful world as it is, not as I would have it.

Trusting that He will make all things right if I surrender to His Will;

That I may be reasonably happy in this life,

and supremely happy with Him forever in the next. Amen.

 

Mycket bra!

Särskilt när feber och snor bromsat hjärnans varvtal så den är mottaglig..

  

---

*  Ett av dem är så gammalt att nya datorer inte vill installera det. Windows 98 var bättre!
**  Värst vad självutnämnande och personligt detta blir. Rena bloggnarcissismen nästan.

***  OBS: Detta gäller mig! Att den skulle fungera så för andra tror jag inte för ett ögonblick.

Du borde låna min kyrkstuga någon helg till sommaren och öva dig i onyttighet. Där gör man mämligen ingenting. När jag far dit över en helg tar jag understundom en bok med. Men ofta har jag inte läst ett dugg när jag far hem. Man ligger bara på soffan och njuter av friden och stirrar i taket* och på de ljusskiftningar som kommer från den till fejkad brasa uppgraderade marschallen som står i öppna spisen. Ytterst rogivande och - totalt onyttigt.
- - - -
* möjligen kan ett Sudoku lösas. Det kan tillåtas eftersom det är mycket onyttigare än korsord som man ju ibland faktiskt kan lära sig något av.

Det där med oavstängningsbar hjärna verkar dessutom vara ärftligt. Praktiskt ibland, men också tidvis handikappande.