stigstrombergsson

Jag brukar lyssna på P1-programmet Spanarna. Rekommenderas. Programidén är att tre kluriga personer ges tid att rapportera en spaning, en trend i tiden, en utveckling. Ofta pricksäkra och fyndiga tankar som faktiskt också skapar en och annan tanke i min egen ägandes huvudskalleknopp.

1. För några år sedan fanns inga barnbarn att skriva om. Nu finns de. De märks. De måste märkas – fattas bara annat!

2. Att komma med i bloggportalen Dagens kyrka och där beskrivas som en som skriver personligt om livet som skolpräst i Älvsbyn men också om allt möjligt annat ger ju öppet fält att köra som vanligt. Det gedigna sällskapet har nog kanske ändå skapad lite av ökad seriositetslust. Fåfängt fånigt!

3. Vissa händelser – inte alla berättade här – har gjort att jag utan att egentligen velat ändå duckat i någon form av självcensur. Jag är inte stolt över sådant. Vill inte vara feg men men ser nog att det finns ett inslag av sådant det senaste året.

4. Det händer ju inget värt att skriva om! I Svenska kyrkan står det still på lokal, regional och nationell nivå. Mellanöstern står också still i den meningen att den starke framhärdar i alla sina positioner, jag predikar sällan, läser mindre, pluggar inte osv – om jag nu följer listan över kategorier till höger. I

5. Jag har ju skrivit om allt! Någon gång alltså. Ibland flera gånger. Tycker inte jag har något nytt att tillägga. Denna inre känsla är reell och definitivt inte vettig ett ögonblick. Att jag skrev något för 3 år sedan kanske just jag kommer ihåg men jag inbillar mig inte en fjärt att någon läsare kommer ihåg det. Särskilt inte de läsare som inte läste för tre år sedan och därför för tre år sedan inte kunde läsa vad jag då skrev.

Så – utifrån detta meddelar jag att jag från och med tjugondag knut 2012 här på min blogg vidtar en helt icke efterfrågad föränderlighetsförhindrande åtgärd till gagn(?) för folk som inte minns vad jag tidigare skrivit eller som inte läst skriverierna förr om åren. I en ny kategori – Nygammalt – kommer jag att reprisera en del tidigare bloggposter. Urvalsprincipen vet jag inte vilken den blir. Datum kan ju vara en. Dock kommer jag inte vara nygammal varje dag. Bara ibland. Den 13 januari 2006 skrev jag inget. Inte heller 2007, 2009, 2010, 2011 eller 2012. Men 2008 skrev jag denna text som nu med tryckfel och allt risajklas av ingen vettig anledning alls:

fast drivsnö med inslag av plogade vallar

Denna dags blogg-betraktelse för väl börja med vädret.

Det har faktiskt blivit vintrigt märkligt nog. Sistlidna vintrar har ju varit väldigt ovintriga om man jämför med tidigare vintrar - de praktfulla Bore-välden som rådde när man var barn. Den 20:e förra månaden skrev jag om vädret och mycket har inte varit skrivvärt sedan dess. Nu har dock snö fallit och landskapet - också kyrkogården - har blivit vintervackert. Travesterar man radions program Israpport för sjöfarten ges den trafiksituationsbeskrivning rubriken anger.

Denna dags bloggbetraktelse får väl fortsätta med en dagsnotering.

Det är tjugondag knut idag och julen utstökas. Detta skedde för vår del redan igår då den gran som aldrig burits in utan fått stå så grön och grann på balkongen blev kastad en fem-sju meter ut på tomten. Med tomten i sammanhanget menas den till gulhuset hörande växtytan, inte den till julbuset hörande säckbytarn.*

Vidstående bild föreställer en del av familjens nu undanplockade julpynt. Figuren uppkom för många år sedan när vi tillsammans med bekanta en nyårsafton smälte tenn som vi hällde i kallvatten för att av det snabbstelnade resultatet göra en bedömning av vad det kommande året månne bära i sitt sköte. Försedd med stå-platta blev det stelnade en Mariabild - unik i världen.

*  Sämre gröt-alliteration kan knappas uppfinnas.