stigstrombergsson

Vad blir det i morgon?

Så löd en fråga jag fick i torsdags. Det som åsyftades var innehållet i den temadag för hela folkhögskolan som skulle genomföras ett par timmar under fredags-förmiddagen.

Vi skall högtidlighålla Röda arméns framryckning genom Östeuropa vintern 1945, svarade jag. Detta var naturligtvis lite klurkryptiskt formulerat. Saken brukar inte beskrivas exakt med de orden. Dock är det ett ovedersägligt faktum är att Förintelsens minnesdag är placerad på just det datum – 27 januari – då sovjetiska förband nådde fram till och befriade de som fortfarande var kvar i förintelselägret Auschwitz i södra Polen.

Förintelsens minnesdag den 27 januari detta år är en söndag. Därför tjuvstartade vi så att det blev igår, fredag, som vi även detta år samlade hela skolan runt saken. Vi är tre i lärarlaget som själva men vid olika tillfällen deltagit i en veckas studieresa till Auschwitz. Detta betyder att det finns en hel del bilder, intryck, tankar och känslor i kollegiet – förutom det varje empatisk person rimligen känner bara vid att läsa om saken. En i vår trio är just nu mammaledig men två av oss är kvar och höll i de två timmar vi fokuserade på saken.

Vi gör som sagt detta varje år- Lite förundrad blev jag (och kollegan). Det är ju några år sedan jag var där och jag var lite brydd om det kanske skulle bli annars den här gången. Jag vet ju att när min resa var färskupplevd kom vrede, harm och känsla onekligen vara med när jag berättade till mina bilder. Har sådant lagt sig nu? var en liten orolig fråga i mitt bakhuvud.

Så var det inte. Engagemanget kom om Förintelsen i sig, antisemitism i allmänhet, andra liknande men (ännu) inte lika omfattande särbehandlingar osv. Och diskussioner om bakomliggande faktorer. Och resonemang kring vad vi alla behöver göra för att stå emot när vi märker föraktfulla särbehandlingstendenser var de än uppkommer. Och sånt.

Marken i lägret Auschwitz II – oftast kallat Birkenau – är här och var ganska fuktig. Jag kan ingen tyska men har hört att Birkenau har med björk att göra. Många björkar växer där. Och sumpigt är det här och var men det försökte man åtgärda genom att sprida askan från krematorierna på den våta marken för att förbättra den och göra den stadigare. Detta innebär att man inte bara bildligt utan också bokstavligt trampar på döda människor när man vandrar i området. För att påminnas om detta finns här och var i området minnestenar likt den som i bildens form bepryder detta inlägg – till påminnelse, heder, eftertanke och engagemang. Det nazistiska folkmordet handlade ju om aktivt och planerat utrotandet av 13.000.000 människor! Av dessa var 6 miljoner judar, 2,5 miljoner kristna polacker, 3,3 miljoner sovjetiska krigsfångar, nästan en halv miljon zigenare och dessutom tjecker, jugoslaver, handikappade, homosexuella m fl.

Två citat vi hade i vår presentation vill jag placera också här:

The one who does not remember history is bound to live through it again. (George Santayana)

If you are neutral in situations of injustice, you have chosen the side of the oppressor. (Desmond Tutu)