pytt i penna
Vädret var föremål för mina reflexioner i förra inlägget. Det blev bra – alltså precis som jag önskade med lite nysnö och bara någon enstaka minusgrad. De stormar som flängt fram över andra delar av landet har gott oss i den yttersta norden helt förbi och det är ju bra.
Skolpräst vid Älvsby folkhögskola fick jag vikariera som förra veckan då Svenska kyrkans grundkurs på halv fart och modifierad distans hade en så kallad innevecka. Skojigt uppdrag! Men lite marigt. Svårt att ersätta någon så kompetent som den jag vickade för.
Bilden som pryder detta inlägg är skolans annons för att permanent få en ny skolpräst nu när jag slutat. Du som läser min blogg och är behörig rekommenderar jag att söka. Uppdraget är utmanande och oerhört meningsfullt**
Veckomässa i Älvsby kyrka onsdagar 18.30 är något jag stilla funderar kring. Många är vi i sanning inte – tre åtta stycken. Ändå är det rätt att fira den och så förkunna Herrens död och uppståndelse intill den dag han kommer åter.
Filmstjärnebesök blev det förra veckan i mässan minsann. Det var en ung kvinna från Wien som innehar den kvinnliga huvudrollen som svensk tjej i en fransk romantisk komedi som delvis spelas in i Älvsbyn. Hon kom för att se på kyrkan under eftermiddagen och hamnade mitt i en konfirmandsamling som då kom att delvis genomföras på engelska – tyska eller franska var liksom aldrig aktuellt.
Familjegudstjänst var det i Älvsby kyrka på söndagseftermiddagen klockan 16 – inget kl 11. Eftersom jag hade ledig helg kunde jag fira den som vanlig kyrkbänksnötare tillsammans med 104 andra. Bra med folk alltså. Ett antal barnfamiljer. Ett dussin konfirmander. Ett par sorgehus för tacksägelse. Många invandrare – kanske var tredje eller åtminstone fjärde. En intressant och i stor utsträckning ”ny” församling. En utmaning för framtiden värd att fundera mycket kring.
Radiogudstjänsten klockan 11.00 kunde jag då lyssna på hemma samtidigt som jag stekte julköttbullar av 1½ kg död älg. Rekommenderas! Gudstjänsten alltså. Leta upp den på webben och lyssna till professor Owe Wikström som tar bladet från munnen och predikar om Jesus som en realitet, inte en konstruktion. Låter man hans predikan ljuda med tanke på den oprecisa hållning om Jesus som både den förre och den nyvalde ärkebiskopen förefaller ha luftat blir det verkligen Guds ord och inga visor – fast det också knöts samman med Bach.
Nelson Mandelas död har jag högtidlighållit genom att se om två filmer - en jag tidigare bloggat om. I Invictus – de oövervinneliga som handlar om Sydafrikansk rugby spelar Morgan Freeman Mandela. Han är faktiskt mer lik Mandela än Mandela själv. In My Country handlar om sannings- och försoningsarbetet strax efter det att apartheid avskaffades. Alltid värt att tänka på och ha som föredöme i stort och smått. Alltså att Sanning måste få komma fram i en anda av Generositet, förlåtelse och amnesti, att drabbade skall Återupprättas så att både de som haft makten och de som drabbats av deras maktutövning kan Försonas och tillsammans verka i Fred.
Mer köttbullar stekte jag den lediga måndag som nyligen blivit tisdag. Lika mycket ren plus ett knappt kilo malda likdelar av en ko. Renbullarna är våra, nötet hör till en julfest på madammens jobb.
Ungdomsprojetet jag fått uppdraget att verka i de närmaste åren behöver en ordentlig projektbeskrivning vilket blir huvudinnehållet i morgondagens arbete – och ett sorgehusbesök.
* Jag använder tangentbord så pytt i penna är väl inte riktigt den mest adekvata beskrivningen av mitt aktstycke. Kanske skulle knäppt och knapprat vara bättre.
** Då jag på skolans hemsida läser om tjänsten blir jag faktiskt själv ganska söksugen men håller naturligtvis emot den impulsen. Någon hoppjerka är jag ju inte. Men det skulle vara kul att se om man kallades till intervju....
Kommentarer
Trackback
