stigstrombergsson

Puh! Nu är jag på tåget. Skönt!

 

Tro inte det beror på att jag vill slippa fjäll, friluftsliv och familjemedlemmar. Det är inte därför jag pustar ut. Lättnaden kommer av att mail-biljetten fungerade och tåget gick i tid 11.48. Oro har fyllt mitt sinne hela förmiddagen då jag alltid fruktar att det skall bli något sorts tekniskt mackel med alla moderniteter som nu finns. Förr i världen var jag trygg. Då köpte man en biljett av papp eller papper av en levande person som satt bakom en lucka. På tåget följdes detta upp av att en annan person stansade hål i sagda biljett. Så är det inte nu. Via datorn köper man sin resa och färdtillståndet hamnar via sms i telefonen – hoppas man – och på tåget inspekteras detta förstrött. I förväg är man inte säker på mer än att pengarna flugit ur kontot genom en betalning man bara knappat in.. Tacka vet jag kontantuppräkning! Då känns det att det svider.

 

Jag är alltså på resa hem från min vår-vinter-semester ett dygn innan de andra eftersom jag har arbetsuppgifter i morgon. I ca sex timmar kommer jag nu att fundera, skriva, läsa och gissningsvis också tuppa av en och annan gång. Direkt förberedelse av vad jag skall säga som Beredelseord i Mässan i morgon i Älvsby kyrka får dock anstå till i kväll eller i morgon bitti eller rentav i själva gudstjänsten. Troligen blir det det sistnämnda alternativet för att orden och det Bibliska budskapet skall bli optimal färskvara just där och då med de människor som är på plats.

 

Detta sista – att det Bibliska budskapet blir färskvara med de människor som är på plats – är att göra så kallad kontextuell teologi. Det är en viktig sak. Extremt viktigt blir att hela härligheten vare sig det är frågan om muntlig förkunnelse, böcker, artiklar eller annat då så att säga ”fäster i bägge ändarna”. Det skall vara Bibliskt och troget den kristna Kyrkans tro och samtidigt aktuellt och relevant i den tid som är. Här fuskas en hel del på lite olika sätt. Vissa – också jag – är så mån om att vara klassisk i både sak, ordval och åtbörder att begripligheten riskeras för dem som inte behärskar jargongen. Andra söker att så till den milda grad gå tidsandan och trendsätteriet till mötes att centrala Sanningar kommer bort.

 

Boken Our Shared Witness – A Voice for Justice and Reconciliation som jag läst under vistelsen i Björklidenär ett bra exempel på god kontextuell teologi. Författaren Munib A Younan är biskop i ELCJHL – Evangelical Lutheran Church in Jordan and the Holy Land. Den är en av världens minsta Lutherska kyrkor men dess biskop är för närvarande ordförande i Lutherska Världsförbundet och bokens baksidestext presenterar honom med dessa ord:

 

Om boken sägs sedan:

 

Boken är en antologi på drygt 200 sidor, inte en löptext. Det innebär att man då och då tycker Detta har jag läst förr! men det beror ju på att han sagt samma eller liknande sak i ett annat föredrag eller en annan artikel som finns i boken. För egen del fann jag särskilt ans resonemang kring Luthersk rättfärdiggörelselära intressant och utmanande. Ofta har den enbart förståtts som något som gäller individer och deras Gudsrelation. Younan tillämpar Rättfärdighetstanken och Försoningen, Ordet och Sakramenten också på samhälls- och konfliktsituationer. Det är ett för mig inte ett helt nytt men ändå intressant, annorlunda och utmanande Lutherbruk.