stigstrombergsson

Jag vill definitivt inte klaga men semesterveckan har gått in i en annan fas. Jag och madammen är inte längre är för oss själva. Barnbarnen Tyra och Adrian anlände ju om torsdagskvällen. Vi är mer folk, mer händelser, mer snatter.

 

En händelse värd att notera att den lille nu reser sig och går ett och annat steg och har femte tanden på gång. En annan är att storasyster blir mer och mer språksam. Låter ofta mycket förståndig samt är viljestark och bestämd.

 

I det grandiosa vädret – så ock denna dag – drog flera till slalombacken men jag drog pulka. Med den lille i. När han skulle sova efter lunch. Riktigt mysigt. Särskilt för han som sov. Jag gnodde framför pulkan en bit längs Rallarvägen, alltså leden mot Tornehamn, Rallarkyrkogården och kapellet. Men inte ända fram. Jag visste ju inte när arvfursten skulle behaga vakna och ville inte vara borta mer än 1½ timme. Det aktuella skidspåret har kompletterats med en pistad alternativ återväg över myrar och i gles skog men med ett mördande motlut allra sist. Farfar – det är alltså jag om nu någon inte fattat det – var tämligen utpumpad när det hela var klart och gossen levererats till sin ömma moder. Det blev många steg för gubben.

 

Detta med steg har stigit i betydelse den sista tiden. Jag hann inte mer än heltidsbörja i mitt nya uppdrag som församlingspräst förrän jag drogs in i någon sorts tävlingsaktivitet som alla bara måååstee vara med i. Så sa man i alla fall. Allt handlade om att vi skulle förses med stegräknare för att mäta graden av vardagsmotion eller något sådant. Var eller var annan dag skulle antalet steg matas in på en speciell hemsida så man kan se hur det går att gå.

 

Vad mätningarna visar är att man går mer än man tror. Bara att göra ingenting speciellt drar ihop till mer än 4000 steg en vanlig dag. Traskar man mer än 7000 steg får man en guldstjärna på webbplatsen ifråga. Den menar att man då nått någon form av må-bra-nivå.

 

Nu är ju inte all aktivitet gång till fots. Annan motion eller rörelse kan ju också vara nyttig och sådant kan då enligt www.steg.se omvandlas till steg. Så är till exempel en timmes skidåkning skidåkning värd ca 7000 steg. När jag då gör det och skriver in mina resultat så tvivlar dataprogrammet på min noggrannhet eller min moral. Frågar om jag skrivit rätt – typ. Verkar inte tro att det en dag blivit runt 35000 steg – vilket är lätt hänt om man turåkt i fem sex timmar. Hur som helst har det blivit många steg denna vecka och jag är tvåa bland de fyra på arbetsplatsen som till syvende och sist blev de som hakade på. Många har alltså avstått. Den som ivrigast av alla pläderade för saken har inte ens hittat sin stegräknare – säger hon. Och på mina uppgifter tvivlar som sagt programmet. Men det struntar jag i. Stegar bara på.

 

I morgon 11.48 bordar jag ett tåg för resa till hemorten. Madammen och alla de andra stannar till på söndag. Jag behöver åka hem då det på söndag klockan 11 i Älvsby kyrka är Mässa med konfirmation. Då jag haft semester denna vecka är det kollegorna som har ansvar för själva konfirmationen, den del av gudstjänsten som har Gud och ungdomarna i fokus. Min del blir att leda själva mässan – vara celebrant som det så fint heter – då Gud och alla är i fokus. Alltså tar jag tåget hem. Senast då når jag snabbare internet än vad jag nu har och detta inlägg kan publiceras liksom uppgiften att jag fredagen den 12:e rört mig 19263 steg.