stigstrombergsson

Denna vårvinterserie bloggposter tenderar att utan seriösa fördjupningar i några som helst avancerade eller kluriga frågor mest handla om väder och diverse uteaktiviteter med Lapporten inom synhåll. Vad annat är att vänta. Igår torsdag flödade solen från en klarblå himmel och när vi på kvällskvisten fick reda på att fredagen skulle gå i samma gassandets tecken kunde jag inte låta bli att utropa: Nämen! Ge nu upp! En vilodag för muskler och hud vore inte fel.

 

Torsdagen var faktisk pricken över alla i-n som kan komma ifråga. Turåkning stod på programmet och tur hade madammen och jag med åkningen – fast vi ändrade mål under gång. Såhär blev det:

 

Bil till Abisko och så på skidor söderut längs Kungsleden med Abiskojaure-stugorna som mål. 1,3 mil enkel väg. Start ganska tidigt. 9.45. Första delen var densamma som den tur vi gjorde om söndagen men i stället för att harva i björkskogen åkte vi denna gång på Abeskoeatnus* frusna is. Hur njutbart som helst. Upplevelsen på isen blir en helt annat än inne i den denna årstid avlövade slyn. Kalfjällskänsla – typ.

 

Stig! En älg! sa madammen som åkte en bit bakom mig i spåret. Jag hade inte sett kreaturet ifråga fast kossan stod bara 30 meter från där jag var. Fotograferad bild blev det inte. Bjässan vred nämligen på huvudet och bligade på oss varvid vi inte stannade utan tvärtom ökade farten med hjärtat halvt i halsgropen. Tur för Northug att hon lät oss vara. Hade hon – och så kan det vara med älgar – tyckt att det nu var dags för omvänd älgjakt hade norrmannens spurtförmåga bleknat i jämförelse. 

 

Solen sken som den bara kan göra i april när det är ett par minusgrader och enbart ny fin vit fräsch snö överallt att reflektera i så att man blir solbränd både från ovan och nedan. Framme vid det ställen där biflödet Nissonjohka ansluter tvärade vi sydostvart och följde det frusna vattendraget långt upp i dess branta ravin. När vi sommarfjällade i augusti var vi också i de environgerna men då ovanför ravinen, inte nere i den så denhär gången fick vi ett helt annat perspektiv.

 

Vad det led sedan från ravinen upp på kalfjället för kaffepaus och sedan efter en sommarled som man när den är snötäckt bara delvis kan urskilja. Den förde oss till en tydlig formation i terrängen som åtminstone tidigare tjänat som samisk offerplats och därifrån tog det en timme att köra nedför tillbaka till Abisko. In i bilen och hemfärd till stugan.

 

Och under dagen och kvällen anslöt släktingar och anförvanter. Yngste sonen kom med tåg. Barnbarnet Tyra åkte bil med sin mormor och morfar och ett tag senare anslöt ytterligare ett billass med lillebror Adrian med far – den äldre av våra söner – och moder samt en morbror. Två stugor fyller vi nu. Och barnbarnen kom på plats.

 

Och det blev afton den torsdagen, en god dag.

 

---

*  Så heter vattendraget på samiska. Försvenskad stavning handlar det om Abiskojåkka.