stigstrombergsson

Sådana finns. Paltpostnotisläsare. Det har jag erfarit ett nu två dagar å rad. Alltså personer som snappar upp också den mest mikroskopiska information som delges i Paltposten alias Lokala Världsbladet alias Piteå-tidningen, publikationen som är det hus- och livorgan som i arla morgonväkterna hämtas in från de flesta brevlådor i samhället jag bebor.

 

När vi var i Björkliden förra veckan såg vår vänlige parhusgranne till att fastigheten stod under uppsikt samt att morgontidningar, reklam och diverse andra publikationer och försändelser* förpassades in i bostaden. När jag om lördagskvällskvisten kom hem fann jag därför en ansenlig bunt papper på köksbordet och på söndagseftermiddagen bläddrade jag mig igenom högen. I en av dagstidningarna fann jag den notis som i skannad form pryder detta inlägg – en spaltbredd gånger rubrik i två rader och sex raders brödtext. Klicka på bilden blir den så stor att texten går att läsa.

 

I förrgår vid intitt i en butik längs Storgatan – gatan från kyrkan ned till järnvägen efter vilkens övre halva alla samhällets butiker utom Systembolaget är uppradade – tilltalades jag av butiksföreståndarinnan med orden Jag såg i tidningen att du slutat på folkhögskolan! Och jag fick förklara att det handlar om en tjänstledighet detta år. Idag på ett lokalt mathak morsade jag på ett par damer varav en ingick i min första konfirmandgrupp läsåret 1978-79 och fick höra: Vi har sett i PT att du är tillbaka i kyrkan nu. Samma sak där. Fick berätta.

 

Detta är ett exempel på det mindre samhällets charm när man bott länge på orten. Nyheter och scoop är så sällsynta att paltpostnotisläsarna verkligen blir helskärpta på det lilla som händer, till och med en notis om att jag som bott 35 år på orten bytt uppdrag – dessutom tillfälligt.

 

---

*  Den läbbigaste var Deklarationsblanketten – huvva!!