stigstrombergsson

En alltigenom privat och personlig blogg för åsikter, tyckerier och exponerad kreativitet. Om min syn på mitt bloggande och regler för kommentarer kan läsas i kategorin Bloggpolicy.

my/uller i bänken

Igår var det Högmässogudstjänst i Älvsby kyrka. Själv var jag arbetsledig men lämnade min feberhostiga hustru hemma och traskade uppför backen för att som kristen fira gudstjänst. Vill man veta hur min kyrkväg går är det bara att klicka på bilden.

Jag är inte besatt av kyrkostatistik men tycker ändå att den då och då ger anledning till vissa eftertankar kring olika saker.

 

Förutom jag själv och den så kallade kyrkobetjäningen – vaktmästare, två kyrkvärdar, sångsolist, kantor och kyrkoherde – hade ca 45 personer mött upp. En snabbräkning gav vid handen att fler än 25 av dessa 45 var utlandsfödda – Afrika, Mellanöstern och Östeuropa – och bland dessa ett halvdussin barn. Kyrkobetjäningen i sin helhet var ”pursvensk” och den ”etniskt svenska” gudstjänstminoriteten hade inga ungar.

 

Vid kaffet efteråt upplystes jag om att dagen var ortodox Palmsöndag och inledning av deras Stilla vecka inför den ortodoxa Påsken nästa helg – när vi har Bönsöndag. Då min informant trodde att jag skulle ha ansvaret nästa helg funderade hon om det skulle vara möjligt att då ha textläsningar på ett par utomländska språk samt åtminstone nämna att det är öst-Påsk. Jag ska inte leda den gudstjänsten men lovade att då hon skulle vara bortrest under veckan föra tankarna vidare till aktuell kollega, något jag gjorde senare under dagen. Han tyckte det var en utmärkt idé att på olika sätt gör kommande helg lite extra Påskig.

 

Lutheraner var alltså i minoritet i den lutherska gudstjänsten!

”Svenskarna” var i minoritet i Svenska kyrkan.

 

Vad innebär det? Egentligen? Vilka slutsatser drar vi? Alltså vi ”äktsvenskar” som innehar ansvars- och ledarställningar i sammanhanget?

Själv tänkte jag när jag traskade min kyrkväg hem igen att då Högmässogudstjänsten saknar Mässa/Nattvard kommer det lästa, talade och bedda orden att helt dominera. Symboler eller annat man uppfattar med ögat, kroppen och munnen kommer bort och gudstjänsten blir ganska hörsel-en-sinnig. Är det juste att göra så när många inte behärskar språket? Borde man inte ”bjuda på mer” – typ? Och vilken nivån skall svenskan ha? Högtidlig? Ålderdomlig? Enkel? Eller en mix?

 

Väl hemma och i färd med att byta däck på bilen – fast det var sonen som gjorde det jobbet – fick jag telefon. Upprörd gudstjänstfirare ringde, bekant sedan många år. Ganska strax blev han tvungen att bryta samtalet men han återkom i fysisk form på kvällskvisten. Vid midnatt bloggade han om sina reaktioner på gudstjänsten – läs här.

Jag läste det i morse och mäjlade idag till den ledige kyrkoherden följande:

 

Det skrivs om dig/oss på nätet!

OBServera nu allra först: Det som är i Lestanders påse har inte kommit ur min säck! 

Jag hörde hans frustration när han på söndagseftermiddagen ringde samt på kvällen kom hem till oss för att prata om att som längtande nyfrälst – han beskriver sig så sedan Påsknattsmässan – denna söndag blivit ”blåst på Nattvarden”. Jag gav honom info om det regelverk som finns (Församlingsinstruktionen), vem som har att ta beslut etc (Kh+präster) och hur inomkyrkliga samtal i frågan går och gått. Åsikterna han framför i blogginlägget fanns redan i hans resonemang när han ringde och framfördes med all önskvärd tydlighet på kvällen vid 22-tiden.

Dock skall jag villigt erkänna att jag delar uppfattningarna och tycker han har poänger – ungefär som barnet i sagan om Kejsarens nya kläder. 

Stig

 

Gissar att samtalet om söndaglig Mässa fortsätter...

Intressant iaktagelse Stig. Hur hade det sett ut i kyrkbänkarna utan alla utlandsfödda? Illa. Vi har pratat om det tidigare, utan invandring dör kyrkorna ! Men hur är det med delaktigheten under gudstjänsten av de utlandsfödda ?

Läs om Pingstkyrkan i Råneå, där leds sångkören ibland av en kongoles ( jag har sett det själv )

http://www.dagen.se/vardag/asylsokande-raddade-forsamlingen-i-ranea/