framvärkt manus
På bilden ser man de flesta av mina verktyg och det mesta av arbetsprocessen. Där finns tre böcker: Psalmbok, Bibel och Nya testamentet på grekiska – de Bibelvetenskapliga kommentarerna var återinsatta i bokhyllan. Där syns också en anteckningslapp för psalmvalet, ett blad med tidiga tankar kring texten, en (blå) så kallad agenda med klotter, en utskrift från Facebook och en preliminär mind-map över en möjlig tankekedja. Mitt färdiga manus kom att bli enligt följande*:
Evangeliet jag ska läsa finns på sid 1428 i Psalmboken. Jag rekommenderar att man följer med i texten för att lättare se avsnittets stegvisa resonemang. Textläsning Johannes kapitel 14 verserna 1-14.
I onsdags skrev jag på internet – Facebook – att det här textavsnittet var aktuellt för idag och efterlyste tankar, tips, undringar, frågor. Fick ett par reaktioner, tankar.
En skrev:De tankar man får är ju att det icke finns några genvägar. Vill du nå fram till Gud så måste du ju tro på Herren Jesus Kristus annars kommer du ju aldrig fram för det är ju inte för inte som han säger att jag är vägen till sanningen och livet.
En annan:"den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större." Den är jobbig, finns det då någon som tror? Du får gärna försöka förklara det på söndag.
Och en tredje: Tittar kanske förbi!
Finns det nu fler funderingar, tankar? Ordet är fritt! [......notera & summera......]**
1: Till att börja med – lite fakta:
Avsnittet är en start på ett tre kapitel långt tal. 14 av 91 verser. Så det kommer mycket sen. Sånt man kan läsa hemma. Johannes kap 14-15-16+sedan 17 som är en bön.
Talet är en Summering. Det är från Jesus sista kväll med sina anhängare. Det har ätit. Jesus har tvättat lärjungarnas fötter, pekat ut förrädaren och förutsagt att de alla och Petrus skall svika honom. Och så talet.
Sedan i kapitel 18 arresteras Jesus, rättegångar, korsfästelse, död och sedan uppståndelse.
Talet blir alltså något sorts slutord, Jesus sista ord och testamente, och avsnittet jag läste är inledningen.
2: Vad är då fokus? Vad är det viktigaste i avsnittet? Tänker ni? [….....]
→ Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. Alltså själva starten, anslaget: Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig.
Lärjungarnas orosläge har jag berört – förräderi, förnekelse, döden om hörnet.
Men vad är vårat? Vad finns för oro hos oss? Eller oro-er eller oro-ar eller vad det kan heta i flertal. […..ge ev egna ex...]
Har alla dessa oro-er något gemensamt – i så fall vad? [….....]
→ att inte finnas, att vara utanför, att vara borta, ute, att sakna rum.
Tänk – det är precis det Jesus tar upp.
Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min Faders hus finns många rum...
Där finns plats. Och om så inte vore säger han ju att det är det han skall ordna. Han skall gå bort och skapa rum och sedan komma för att er/oss till sig. Så vi är inne, inte ute; med, inte borta.
Jesus har ju hållit på med det hela tiden – tagit in dem som är ute...
Människor som var utanför och ansåg vara utanför och ansåg sig själva vara utanför tog han in.
De som levde fel – utanför – tog han in med förlåtelse.
De som var sjuka och därmed utanför tog han in när han botade.
De som var utanför i okunnighet tog han in genom att visa på Gud.
De som var utanför eftersom de tillhörde fel folk – samarierna – tog han in. Och Johannes vet när han skriver 60 år senare att massvis av icke-judar som varit utanför Guds rum, Guds folk, hade tagits in bland dem som tror på Jesus.
Och det har ju fortsatt. När vi döps tas vi in, får vi rum.
Vid nattvardsbordet finns rum – för alla som vill.
Och i bönen. Vi är alltså inne – Jesus har ordnat det så.
Så känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig.
3: Tomas – en av lärjungarna frågar om vägen.
Jesus svarar: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till fadern utom genom mig.
Vad tänker vi om det? [….....]
Här tror jag det kan bli skevt när man lyfter den versen ur sammanhanget.
Sammanhanget är ju Känn ingen oro.Så när Tomas inte riktigt är med så säger ju Jesus detta för uppmuntra, dra in, Tomas. Jag är vägen sanningen och livet. Ingen kommer till fadern utom genom mig. och tanken fortsätter tyst: och ni är ju hos mig och alltså är ni hos Fadern/Gud. Så känn ingen oro.
Jesus säger det för att dra in men ibland tas repliken ur sammanhanget och används för att trycka ut. Som om Jesus skrek: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till fadern utom genom mig. Så ni och dem som inte tror till max och tror helt rätt är rökta!
Men så kan det inte menas – här. På det viset skulle det ju skapa oro, inte stilla oro-erna. Det skulle köra ut, inte ta in.
Så versen Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till fadern utom genom mig. ska vi inte använda för att dra gränser mot andra som tror annorlunda. Men vi ska låta den sporra oss att sprida budskapet om Jesus till alla. Ingen kommer ju till Fadern utom genom mig.
4: Filippos är trög i huvudet. Fattar inte. Så fort han dyker upp är det så.
Han är den lite korkade lärjungen. Visa oss fadern säger han.
Och Jesus suckar som en trött förälder eller en lärare som förklarat flera gånger. Jag är i Fadern, Fadern är i mig. Jag är Gud säger Jesus. När ni kommer till mig är det till Gud ni kommer. Det jag gör visar ju detta. Jag är inte bara – tänker jag att Jesus tänker – inte bara er väg till Gud utan framför allt Guds/Faderns väg till er. Den sanne Guden. Livet med stort L.
Jag och Fadern är ett säger han på ett annat ställe hos Johannes. Och den samhörighet jag har med Fadern/Gud den får/har också ni.
Därför kan ni be om vad ni vill fortsätter han. Det finns inga begränsningar.
Detta är vad sista stycket vill säga. Betonar samhörigheten.
Lyfter man det ur sammanhanget blir det skevt. Det är inte tänkt som någon sorts test – alltså att man så att bara den som kan göra mirakler är inne och om vi inte kan gå på vatten är det ett tecken på att vi är utanför. Så har man aldrig – nästan – uppfattat det. Visst har jag hört talas om en förkunnare som skulle bevisa detta med att gå genom en vägg – Jesus kom ju till lärjungarna när de satt bakom lykta dörrar. Förkunnaren bad ivrigt, ansträngde sin tro, tog fart och blev sittande på golvet med en bula i pannan.
Så skall det Jesus säger naturligtvis inte förstås. Det är en uppmuntran utifrån poängen Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. Och syftar dessutom framåt i kapitlet som handlar om Hjälparen som skall komma....
Jesus skaffar oss rum, en plats.
Jesus är Guds väg till oss och vår väg till Gud.
Hos Jesus, med Jesus är Gud och vi ett.
Känn därför ingen oro. Vägen till livet är öppen. Amen.
* De psalmer som sjöngs var: 266 (solo a capella), 728, 695:4, 10, 303, 399, 153. I gudstjänstens början hade Beredelseordet sin utgångspunkt i Jesus Syraks vishet 28:3-4, en del av dagens gammaltestamentliga text.
** I mina olika fusklappar när det gäller föredrag, lektionsplaneringar, predikningar och annat använder jag klammer – […] – för att markera att jag släpper in dem som lyssnar, låter de samtala i bikupor eller annat. Det marker således inte bara pauser utan utrymme för aktiv respons samt kan innehålla information till mig själv hur jag tänker hantera det som (kanske) händer.
Kommentarer
Trackback
