den dumme herden(?)
I förrförra inlägget alldaglig Gud nämnde jag att den Mässa med konfirmation som var i Älvsby kyrka i söndags gjorde att "herde-söndagens" tema försvann. Jag utlovade då kompensation i ett kommande inlägg med rubriken Den dumme herden(?). Nu är vi där.
På söndagskvällen 18.30 var det musikgudstjänst i kyrkan – Från visa till barock. Egentligen mer av en konsert men det kallas ändå musikgudstjänst eller musikafton eller nåt liknande. Olika församlingar har olika namn men företeelsen finns överallt. När man i Svenska kyrkan talar besöksstatistik – ett ämne det finns all anledning att återvända till någon gång – brukar man notera att deltagande vid sådana event visar en stigande kurva. Inte sällan tas det som något trösterikt när söndagarnas huvudgudstjänster siffermässigt går kräftgång.
En synd måste jag nu bekänna här: Jag är personligen ganska kallsinnig inför dessa musikevenemang. Tro nu inte att jag menar att de inte skall finnas! Bort det! Jag vet att andra gillar det helskarpt och det är OK. Jag är bara själv inte så värst musikintresserad – inget annat*.
I olika musiksammanhang i kyrkor brukar det ofta vara en kort andjakt – förlåt: andakt – som någon prälle ges ansvaret för. Det var min uppgift om söndagskvällen. Även detta gör mig ibland lite kluven. Inte sällan blir andakten lite påklistrad och ett ganska oreflekterat sätt att söka ge arrangemanget någon sorts kyrklig legitimitet – som om duktiga musiker med gott musikval inte skulle vara "kyrkligt nog".
Nu var andakten min uppgift så det var bara att knalla till kyrkan trots att det var slutspels-hockey på TV. I backen upp tänkte jag att hockeyn nog skulle medföra att det bara skulle bli 7-8 arma stackare utan liv som skulle infinna sig. Tänkte också att det inte är speciellt vältänkt med den kollisionen. Tror nämligen att om Paulus när han vandrade omkring i Athen märkt att det var hockeyfinal mellan Athen och Sparta skulle han inte hållit sitt tal på Areopagen medan matchen pågick – typ**.
Oj så fel man kan tänka!!! Mer än 60 personer "utan liv" på plats.
Och ett jättebra musikprogram. Skickligt är bara förnamnet.
Då jag kom till kyrkan fick jag reda på vad som skulle spelas (på klarinett och piano) samt solosjungas. Under de första sångerna och musikstyckena noterade jag några tankestolpar som medförde att jag sedan solisten i mitten av programmet sjungit Herdepsalmen (Psaltaren 23) och det var min tur.sade ungefär detta:
På förmiddagen idag var det Mässa med konfirmation. Den gode herden kom som bort då och huvudbibeltexten för idag blev inte läst – så jag läser den nu. Ur Johannes Jesusberättelse kapitel 10.
…. Textläsningen verserna 11-16 ….
Hos Johannes finns några ställen där Jesus säger Jag är. Tror det är sju stycken. Viktiga och tunga ställen. Jag är anspelar på Guds eget sätt att beskriva sig, på Guds namn. Laddat alltså. Jag är uppståndelsen och livet, Jag är dörren/grinden, Jag är vägen, sanningen och livet, Jag är det levande brödet, Jag är den gode herden och något till. Nu var det Jag är den gode herden.
Det finns tavlor som framställer detta med att vara herde som rena idyllen. Fåren sovande i gräset och en herde i vila med ett träd som ryggstöd och det är bara kaffedoften som saknas. Ganska falsk bild. Att vara herde är faktiskt att ha ett rent skitjobb. Och ett tufft sådant. Med långa skift.
Herden är ju den som går först för att leda till vatten och gräs. Han är den som går sist för att se till att alla kommer med. Han finns i mitten för att samla fåren kring sig och hålls på kanterna av flocken för att skydda den mot angrepp. Herdens jobb är att vara överallt och hela tiden.
En sådan herde är Jesus. Det är vad han menar när han säger Jag är den gode herden. Först, sist, i mitten, runtomkring.
Samtiden förstod vad han menade och fann bilden vettig – så långt.
Och då vidgar Jesus bilden. Spränger den. Säger: Den gode herden ger sitt liv för fåren.
Men så är det ju inte! Så urbota dumt! Den herde som gör det är ju den dumme herden! måste man tänkt. Och fortsatt tänka: Kommer ett lejon för att knipa ett får ska herden skydda fåren – det är OK. Men inte till vilket pris som helst. Eller? I ett trängt läge får man ju acceptera lite svinn – typ ett får. Stryker herden med blir ju alla fåren utlämnade till lejonet. Med herden slagen förskingras ju fåren.
Och så blev det – när herden var slagen och fåren skingrade – alltså när Jesus var död. Det var i Getsemane natten mot Långfredagen som det blev det så. Alla lärjungar flydde. Och vid korset var åtminstone alla baggar borta. Skingrade.
Så hade det förblivit om Jesus förblivit död – vilket han inte blev. Jag är uppståndelsen och livet hör därför samman med Jag är den gode herden. Som vår levande herde går Jesus före oss för att leda, går sist för att få alla med, finns i mitten så vi kan läsa och lyssna till hans ord och håller sig på kanterna för att beskydda oss. Överallt. Alltid.
Så bad vi och sedan fortsatte musikprogrammet 20 minuter till…
Bilden är "lånad" av Sterling Nilsson som från läktaren fotograferade och sedan skrev här.
* Samma sak gäller om den konsert med Bruce Springsteen som jag skall på i Stockholm i början av maj. Skulle det hänga på mig ensam bleve det ingen resa utan bara en skiva i bilens CD. Jag är inte så intresserad. Men hustrun är. Och jag är intresserad av henne. Så det blir resa och konsert som jag vet att jag kommer att uppskatta när jag är där.
** Läs gärna om hans agerande i Apostlagärningarna kapitel 17.
