stigstrombergsson

Det märkliga ordet mav i rubriken skall förstås som med anledning av. För så är det. Det jag nu skriver är med anledning av något, närmare bestämt blogginlägget Kyrkligt skvaller hos bloggkompisen Torbjörn Lindahl. Egentligen började jag där skriva min kommentar till inlägget men när jag märkte att mitt skriveri tenderade att bli långt – som vanligt – beslöt jag att i stället publicera kommentaren som ett eget inlägg här samt bara där meddela att det finns här.

Detta lät säkert krångligt och onödigt men är både principiellt och fiffigt.

Det principiella ligger i att jag själv ogillar – men fått bukt med – att kommentatörer eller kommentatöser på min blogg brer ut sig alldeles förfärligt och inte alltid håller sig till inläggets ämne. Ibland författar de egna drapor längre än förra vintern om saker de själva vill driva. Jag brukar uppmana sådana att skapa egna bloggar. Med den hållningen i bagaget måste jag ju rimligen själv försöka leva som jag lär. Jag ”kapar” därför inte Tobbes blogg med en lång kommentar utan gör en kort notis där men svävar ut här. Så långt principen.

Det fiffiga i saken är ju den att jag genom att göra så kanske – men bara kanske – får en och annan av hans många läsare att titta hit. När vi pratar bloggeri visar min vän sedan 50 år en mycket illa dold förtjusning över det faktum att hans blogg har fler läsare än min. Därför blir detta inlägg ett flagrant men fiffigt tilltag för att piffa upp min besöksstatistik – kanske.

Nu till saken – eller bisaken.

Tobbe skriver om något kyrkligt sydröna skvaller som han fått kännedom om långt innan det når oss andra. Vad det innehåller säger han inte men följande ord kommer: Inte ens min gamle kamrat som delat alla mina hemligheter i femtio år kommer att få saken viskad i sitt öra. Med orden min gamle kamrat menar han mig. Och jag förstår precis vad han menar. Och instämmer helt och fullt i det jag förstår att han menar. Och vet inte vad saken gäller.

Men! tänkte jag. Men! Tänkt om inte alla förstår vad han menar. Alla de myriader bloggläsare han vänligen ler över att han har. Tänk om de inte vet Tobbes och min relation och tror att vi babblar om alla hemligheter med varandra hela tiden. Tänk om de missuppfattar oss och tror att vi är en kyrklig skvallercentral.

Den tanken ville jag omsätta i en kommentar men den blev så lång att den blev ett inlägg här.

Vi är inte en skvallercentral som delat alla hemligheter i femtio år!

Det skulle ju förutsätta minst en timmes telefon- eller närkontakt minst tre gånger i veckan. Den kontaktfrekvensen har vi inte och har inte haft sedan vi gick i samma klass i grundskolan. Dessutom är vi ju präster ju! Med tystnadsplikt. Och anständiga typer som inte tjattrar om allt löst och fast. Till detta är vi egentligen inte speciellt intresserade av så kallat skvaller – vad det nu är. Var och en som anförtrott Torbjörn – eller mig – något kan därför vara fullt och fast förvissad att det inte babblats. Kanske är den upplysningen onödig men jag ger den för säkerhets skull.

Vad menar han då dendär Lindahl? Med orden delat alla mina hemligheter i femtio år?

Först skall sägas att det som nu kommer är frågan om en ömsesidighet mellan två vänner. Vi har delat hemligheter i femtio år. Förutom familjeangelägenheter typ hur mår din mamma nu då? eller bileländet krånglar! eller liknande kan det nog handla om – och nu pratar jag kyrkligt – att vi har gett varandra extra inblick i olika situationer vi hamnat i. Det har handlat om kyrkliga frågor som bekymrar oss båda eller någon av oss och att vi då talat lite frispårkigare med varandra än med annat folk. I alla fall är det så i mitt fall.

När vi genom åren – och detta har hänt – blivit vad vi tycker taskigt eller svagt behandlade av representanter för vad man skulle kunna kalla kyrkliga överheter eller har vi nog – i alla fall jag – gett halvsekelsvännen en mer detaljerad inblick i saken än vad jag gett kreti och pleti. Jag har mer detaljerat berättat för honom om attityder, baktaleri och tjafs jag råkat ut för. Sådant sprätter jag inte omkring mig till höger och vänster men Tobbe vet mer än andra om vad som hänt och vilka som gjort vad eller sagt si och så. Jag tror nog att jag på ett liknande fått mer förtroenden och vet lite mer om vad Tobbe stött på av feghet, löftesbrott, svek och ibland rentav mobbing än vad han spritt information om lite överallt. Och det är sådant jag uppfattar att han menar när han skriver delat alla mina hemligheter i femtio år.

Det blev ett ganska personligt inlägg det här – men det är ju ett mav-inlägg – med anledning av.

Och nu skall det bli spännande att se hur min besökskurva blir…