stigstrombergsson

Jag framlever mina dagar – alltså arbets-dagar – som skolpräst och lärare å Älvsby folkhögskola. Jag brukar beskriva mig så: skolpräst och lärare. Först präst, sedan lärare. Det betyder inte att vara präst i princip är bättre än att vara lärare. Bort det! Bägge är uppdrag eller kall med tanken att det skall vara till nytta för andra. I vart fall uppfattar jag luthersk kallelse-tanke på det sättet. Men jag är i alla fall präst och lärare i den turen och den ordningen.

 

Orsaken till ordningsföljden är att det ju är präst jag är utbildad till och vigd att vara. Lärarutbildning har jag ingen alls. Inte en poäng i pedagogik eller didaktik eller metodik eller något annat som slutar på ik som lärare lärt sig. Ändå kvackar jag i branschen och tycker att mötet med elever är det som är kulast. Betyder inte att (allt) annat inte är kuligt alls. Typ okul. Nej! Det mesta i arbetet är åtminstone kul, en del kulare och elevkontakten kulast oberoende av om det är unga eller medelålders vuxna som är ”normalelever” på en folkhögskola, äldre kyrkvärdar på en så kallad kort kurs om en dag någonstans i stiftet eller de gångna somrarnas fotbollskonfirmander som ju bara är 15 och går i grundskolan.

 

Så sett har den här veckan varit kul och långt därutöver. Mycket att göra till den grad att jag inte kommit mig för att blogga förrän nu om fredagskvällen.

 

Intressant men inte så värst kuligt – dock absolut inte okul eller kulet – var ett sammanträde runt planeringen av Älvsby kyrkas och därmed tätorts 200-årsjubileum nästa sommar. Snäppet skojigare men ändå inte extasframkallande var den nödvändiga och meningsfulla strategi-överläggningen kring skolans många olika kontakter och verksamheter kopplade till internationella förhållanden och personer – som ju är väldigt kul. Än mer internationellt – samt annat – dryftades i olika konstellationer och med olika människor på stiftskansliet under en dag och det var också kuligt. Egentligen rentav kulare då det handlade om förberedelser inför Luleå stifts internationella konferens med ca 300 personer två dagar i februari nästa år. Men det kulaste var ändå flera timmar tillsammans med elever på Svenska kyrkans grundkurs samt en timmes inhopp som lärare i Engelska A, alltså grundläggande gymnasienivå**.

 

I Grundkursen ansvarar jag för ämnet ABC med D och idag lite E. I vart fall har ”mina” lektioner*** den beteckningen. A står för latinets Adoratio, alltså gudstjänst, liturgi, andakt, tillbedjan. Biblia – också latin – står för – jag just det. Credo och/eller Confessio handlar om tro, bekännelse och sådant som leder över till Dogma, troslära. Ethos, alltså etik och moral, var på tapeten idag då eleverna beställt en genomgång av argumenten i debatten om samkönade relationer etc.

 

Nu under höstterminen har jag ingen regelbunden lektion på skolans Allmänna linje. Ämnet Religion på gymnasienivå sparas till våren. Därför var det extra kulast att få hoppa in som vikarie hos en del av allmänlinjeeleverna, de som läser Engelska A. Deras ordinarie lärare var på fortbildningsdag och jag hade fria händer att göra vad jag ville – alltså vad eleverna ville inom rimliga gränser. Så vi babblade engelska om allt möjligt de ville diskutera nu när de hade en priest or minister in the room. Mitt mål var nog mest att knyta lite kontakter och presentera mig och mitt sätt att vara. Därför sladdrade vi över på svenska lite också men det mesta var faktiskt på pratengelska. När timmen var slut sa en av tjejerna: Dethär blev ju både engelska och geografi och historia och religion och allt möjligt. Hon lät nöjd och det tyckte jag var kul. Var nog den kulaste lektionen.

 

Så till något helt annat – som faktiskt är veckans lilla okulighet. 

Min blogg är privat! Högst uppe under namnet står ju: En alltigenom privat och personlig blogg för åsikter, tyckerier och exponerad kreativitet. Om min syn på mitt bloggande och regler för kommentarer kan läsas i kategorin Bloggpolicy.

På förekommen anledning säger jag att om någon tycker att jag i mitt privata tyckande har eller gör fel så finns kommentarsfunktionen nedan som en väg att korrigera och samtala. Telefonen är dessutom uppfunnen och jag brukar svara när man ringer. Många vet också var min brevlåda bor. Att strunta i sådana direkta kontaktvägar för att i stället till arbetsplatsen utan klartext antyda något vagt och obestämt tycker jag inte är sunt. Faktiskt fegt. Tur att arbetsuppgifter av skilda slag och kontakter med arbetskamrater och elever kular upp tillvaron när sådana okuligheter en och annan gång sker.

 

Slutligen ytterligare en kul sak att nämna: Den fiffighet jag skrev om i förra inlägget lyckades – för stunden. Nästan 80 olika datorer kollade min blogg när jag på Tobbe Lindahls blogg tipsat om mina skriverier. Ett par dagar senare är allt dock tillbaka på den halva nivån, alltså det antal som vanligen gluttar in vare sig jag skrivit nåt nytt eller inte.

 

---

*  Ordet kulast samt fler glosor i inlägget är futtiga försök till språkliga nybildningar, kanske rentav exempel på vad texten i blogghuvudet benämner exponerad kreativitet.

**  Kanske heter det numera Engelska 1, inte Engelska A. Spelar ingen roll. Det är samma sak.

***  Egentligen är det inte ”mina” lektioner med ”mina” elever. Det är ju deras lektioner och jag är deras lärare – och deras präst. Vem som äger vad är viktigt!