stigstrombergsson

Rubriken borde vara dopkonvent 6 – sista rycket!

Jag har nu slutligen och äntligen nått sista delen av denna bloggåtergivning av presentationen jag fick förtroendet att stå för när Pite kontrakts präster var samlade till konvent den första oktober.  Som stöd för mitt pratande hade jag då blott och allenast en påvverpåjnt-presentation så det är i efterskott jag söker i skrift formulera vad jag då sa. Vilken mening och vilket värde ett sådant efterberättande har kan det råda delade meningar om. För egen del känns det ändå lite småmeningsfullt att skriva eftersom det sorterar tankarna i saken. Om det nu blir exakt det jag då sade – alltså det som då hände – eller om skrivandet innebär en mix av vad som hände då och vad jag tänker nu kvittar egentligen ingen roll. Jag tror dock att det en betoning på då men med infärgning av nu*.

Hela presentationen handlade om vad jag som den gamle i kontraktet sett sedan prästvigningen 1978. Med start i 1942 Kyrkohandbok arbetade jag mig igenom en hop ”nedslagspunkter” och är nu framme vid presentationens tre sista: 2011 Biskopsbrev, 2012 Förslag, 201x Framtid.

LEVA I DOPET – brev från biskoparna till Svenska kyrkans präster och församlingar heter den skrift som kom förra året och vars framsida bildbepryder mina blogginlägg i stigande antal. Innehållet i biskopsbrevet är klassisk allmänkyrklig evangelisk-luthersk dopteologi när det gäller VAD! dopet är. Givetvis uttrycks saken mycket mer pratigt än i till exempel 1942 års Kyrkohandboks koncentrerade text men i sak är det samma VAD!: Dopet bygger på Jesus död och uppståndelse och förenar den som döps med detta.

När det gäller dopets HUR är biskoparna 2011 också ganska klassiska med tal om dopförberedelse i samtal och på andra sätt och dopgudstjänster i kyrkorummet. Inget nytt alltså. Snarare funderingar och goda råd och anvisningar kring hur det kända skall kunna tillämpas i en ny mer mångkulturell och i än högre grad sekulariserad tid.  

Genomgående fanns i min påvverpåjnt en naivistisk egenproducerad liten skiss med en brun kyrka som förmedlare mellan den röda uppenbarelsen/teologin/sanningen och den gröna allmänheten. Med fråge- och utropstecken mellan kyrkan och de andra delarna i bilden angav jag vad som präglade de olika ”nedslagspunkterna”. För 2011 Biskopsbrev var det utropstecken i bägge relationerma. Alltså förra året och från ”högsta ort”.

2012 Förslag var min nästa punkt – alltså Förslag Kyrkohandbok för Svenska kyrkan del 1 och Förklaringar till Förslag Kyrkohandbok för Svenska kyrkan del 1. Via Svenska kyrkans hemsida kan man ladda ner dessa skrifter som alltså kommit i år. Förslaget kom på senvåren och Förklaringarna så sent som veckan innan konventet.

Jag ordade inte mycket i detta och gav ingen djuplodande analys. Konventets präster skulle ju sedan de ätit lunch samtala i grupper just om den saken. Jag nämnde dock att i den föreslagna dopgudstjänstens inledning betonas inte Frälsningen utan Skapelsen och genom hela gudstjänsten är detta att dopet gör något med den som döps just när han eller hon döps nedtonat jämfört med nu gällande Kyrkohandbok. Utifrån detta och annat tycker jag mig uppfatta en glidning i VAD som är dopets primära teologiska fokus och att förslaget innebär att det röda utropstecknet i bilden kanske skall ändras till ett fråge-dito. Drop-in-dop och annat kan ge vid handen att kanske också det skall vara ett grönt frågetecken.

I framtiden – min punkt 201x Framtid – tror jag att vi står inför två debatter, precis som när jag började för snart 35 år sedan. HUR skall dop förberedas och genomföras kommer man naturligtvis som alltid att behöva prata om. VAD dopet innerst inne är kan bli en ny fråga som seglar upp – och som jag tycker vi skall vara på alerten inför. Är dopets primära teologiska fokus Frälsning eller Skapelse?

Med detta avslutades min presentation och vi åt lunch. Jag gick till lektion med Svenska kyrkans grundkurs som varit med under konventet såhär långt. Kollegorna pratade i grupper i en dryg timme och som material hade de det nya förslaget till dopordning samt dessa frågeställningar:

Nu när doptalen viker och i ett mångreligiöst sammanhang…

VAD är enligt er mening dopets primära teologiska fokus – frälsning eller skapelse?

HUR bör en rimlig doppraxis se ut vad gäller förberedelse och genomförande av dop av barn i olika åldrar, konfirmander, cirka-18-åringar, vuxna, människor ur en annan tro?

Sedan ett avslutande snack i storgrupp.

*  Exakt samma teoretiska funderingar finns ju – inga jämförelser i övrigt – när man försöker förstå det Nya testamentets evangelieförfattare skriver. Handlar det bara och exakt om vad Jesus gjorde och sa eller finns skrivarens situation också med? Och i så fall i vilken mån? För evangelisterna handlar det om 30-60 år mellan händelsens då och skrivandets nu, för mig bara två veckor i morgon.

**  I nummer 2 av denna serie hade jag en fotnot som hänvisar till vad jag i ett ännu tidigare blogginlägg skrivit om skriften i fråga.