Att skriva på sin blogg ett par tre gånger i veckan har ju de senaste åren blivit lite av en livsstil för mig. Inte allt jag skriver handlar om samma sak. Långt ifrån allt är intressant. Ibland handlar skriverierna faktiskt inte om någonting. På denna min blogg skulle man kunna väl tillämpa reformatorn Martin Luthers ord:
Mig synes det, såsom vore denne epistel sammansatt af många stycken och afhandlande ej i ordning ett visst ämne. Detta säger han i sitt
Företal till Epistelen till de Ebreer. Vad gäller Hebreerbrevet i Nya testamentet är den gode Martin helt ute och cyklar men skulle det vara med avseende på denna min blogg är orden sanna*.
Antalet läsare av min blogg går ner vilket kanske glädjer några, vad vet jag. Kompisen
tobbe lindahl brukar vänligen småle i mjugg över att han på sin blogg – en blogg som Luther-orden ovan också kan tillämpas på – har högre antal besökare än vad jag har. Det bjuder jag på. Värre är det med den kommentarskrivare som för en tid sedan uppmanade mig att lägga ner min
promuslimska och kristofobiska blogg. Troligen är dock inte han/hon en läsare eller en som förstår det den läser. Nog kan jag ha åsikter om ditt och datt men
kristofobisk kan jag väl ändå inte anklagas för att vara**.
Apropå kristofobisk är ju Skolverkets senaste promemoria rent fantastisk. Ingen religion i kyrkor om skolbarn kommer dit i Advent – typ. Bara kultur tillåts. Till kultur räknar skolverks-talibanerna*** psalmen Stilla natt som således kan sjungas. Berättelsen bakom – Julevangeliet – får dock inte läsas. Det är bara SÅ korkat!!
Något korkat som nu vad det verkar ändå korkas upp är regeringens hållning vis à vis Palestinas status i olika FN-sammanhang. Sedan Sverige blamerat sig genom att på Folkpartiets inrådan aktivt rösta mot att Palestina skulle upptas i UNESCO verkar det som om sagda parti nu vill göra skäl för andranamnet liberalerna. Fp har bytt uppfattning. Det verkar därför som om Sverige kommer att rösta för att den Palestinska myndigheten uppgraderas till observatörsstatus i FN. Generalförsamlingen skall rösta och jag tror det är i morgon det skall ske.
Svenska kyrkans kyrkomöte uttalade sig förresten nyligen i Israel-Palestinafrågan. Jag anser man gjorde det på rätt sätt – alltså uttryckte tanken att ockupationen skall upphöra, att uppförande av bosättningarna skall stoppas, att man skall förhandla, att varor producerade i israeliska bosättningar på Västbanken tydligt skall märkas så man som konsument kan undvika just dessa samt en del annat. Allt egentligen helt i enlighet med Oslo-avtalet, internationella konventioner, Folkrätten och den så kallade Vägkartan för fred som FN, USA, Ryssland och EU står bakom. Rena självklarheter alltså. Vad jag fattat var det ändå maratondebatt i saken. En liten del av Kyrkomötet ville tydligen fortsätta att stödja Israels ockupation medan andra maskerade sig med att säga att kyrkan inte skall blanda sig i politik eller nåt sånt. Som om det ginge. Klicka på bilden.
Liberia i Västafrika är ett litet land som kämpar för att komma på fötter efter inbördeskrig och förfall. På folkhögskolan gästas vi för närvarande i några veckor av en präst från den Evangelisk-Lutherska kyrkan där. Han är hos oss för att vi ska odla kontakter och utveckla samarbete vad gäller utbildning, trauma-healing och annat. Mycket lärorikt. Skall verkligen bli intressant framöver.
Nu har jag skrivit ett mitt-i-veckan-blogginlägg sammansatt af många stycken och afhandlande ej i ordning ett visst ämne. Tänk hur det kan bli.
* Jag fann detta Luthercitat när jag på teologen i Uppsala i mitten av 1970-talet skulle skriva min trebetygsuppsats i Nya testamentets exegetik, alltså bibelvetenskap. För ändamålet läste jag massor om sagda nytestamentliga brev och då bland annat även snabbeligen också Luther. Som kuriosa fick jag in citatet i uppsatsen som blev sådär enastående väldigt tråkig som bara 45-sidiga universitetsuppsatser kan bli. Smaka bara på den upphetsande titeln: Perikopen 12:1-4 och dess plats i Hebreerbrevet – en interpretation med hänsyn särskilt tagen till kontexten.
Snobbig som jag är såg jag till att också den magisteruppsats jag skrev för några år sedan, även den i Nya testamentets exegetik, kom att innehålla ett Luther-citat. Likaså hade jag i litteraturförteckningen även den gången med en bibelvetenskaplig bok på franska. Att jag i magisteruppsatsen citerade min egen trebetygsuppsats och därför kunde placera också den i litteraturförteckningen innebar den lekfulla fåfängans totala triumf.
** Den kommentaren släppte jag inte igenom när det begav sig. Personen i fråga hade tidigare på grund av totalt malplacerade utfall portats från kommentarfältet. Kanske är det lite ojuste att då nämna det här men det kan väl få stå som ett exempel på vad som ibland tilldrar sig i bloggeriernas värld.
*** Ordet har jag snott från Dag Sandahl blogg - här. En ”psalm” på temat hittar man på en annan av de bloggar som länkas till genom portalen Dagens kyrka – läs här.