stigstrombergsson

Högre moln och lägre temp!
Just det. Det finns hopp om liv.

Gårkvällsinläggets utrop Vad är det för fasoner med regn i mars!!?? känns inte lika aktuellt.

Det stormade i natt. Liksom i går natt. Men inte igår. Då regnskurade det bara och var flera onödiga plusgrader. Förmiddagen idag gick i samma stil som gårdagen. Vid lunchtid plockade vi upp yngste sonen vid järnvägen och satte oss sedan ner för att fundera över dagens eventuella aktiviteter. Vädret hade blivit successivt bättre. Inte så att det vart sol – så kul blev det inte – men väl så att molnen lyfte så att toppen av Njulla faktiskt gick att se. Och ingen nederbörd. Men inte ännu tillräckligt bra. För kort tids återstående liftdrift avgjorde saken: inte slalom idag.

Madammen stack ut på ett par varv på det preparerade ½milsspåret. Jag valde inte det. Jag tog mina turskidor och harvade i värdig stil längs leden mot stugan nedanför Luoktačhokka. Givetvis inte ända fram. Alldeles för långt och alldeles för uppför. Vek av från pistmaskinsspåret och följde en annan kryssmarkerad led som efter sista snöfallet ingen maskin trafikerat och och ingen mänsklig hand satt sin skidförsedda fot på.

Jag tycker om att åka så. Skidorna bryter snöytan. Det är nästan alldeles tyst. Bara vinden samt då och då glada tjut från passerande malmtåg 1½ km bort. Det handlar om deltransporter av 15,9 miljoner ton kulsinter per år från Kiruna till Narvik för vidare ut i världen – 25% av konungariket Sveriges årliga godstonnage. Varför tågen titt och ofta tutar fattar jag inte. Här bor inget folk som måste manas att flytta på sig. Ändå hörs tjuten och på närmre håll syns de långa ormarna med svart guld ringla sig fram i ödemarken. Läs gärna mer om Malmbanan här och här.

På fjället är det dock som sagts innan urspårningen underbart tyst. Bara vinden hörs. Och all of a sudden ett annat läte: druuullig-druuullig-druuullig. Typ. Tog det inte som en bedömning av min skidåkning även om det nog haft fog för sig. Men såg ripan fem meter från fötterna. Och hade kameran i stugan. Typiskt. En Sony Ericson K510i är inte världens bästa fotografiutrustning men i brist på bröd får man äta limpa. Ripan snarades på foto. Till sist jyckades jag på vägen hem fånga motivet till ytterligare en bild – också ett inslag i den turistiska storslagna och rekreerande fjällmiljön.

Som läsaren säkerligen uppmärksammat har rubriksättningen återgått till ordningen. Jag är på en speciell resa men de två tidigare inläggens sparsamma koppling till den saken gjorde att de inte fick överskriften speciell resa 1203:3 och speciell resa 1203:4 utan mer utifrån sitt faktiska innehåll.