nie mil å flinar!!
Ibland blir jag bara så förstummad. Saknar ord.
Vad då göra? När man inte vet vad man skall säga?
Det är då man skriver blogginlägg! I alla fall en del. Detta.
Har just tillsammans med madammen och yngste sonen å televisionen betittat Vasaloppet. Egentligen ganska korkad verksamhet. Vid starten var vi inte med men halva loppet bevakades nog av hustrun. Jag anslöt när det var på ett ungefär två mil kvar för att se samma sak hela tiden. Några som stakade sig fram i tillvaron. Samma bild på skog, sol, snö och folk minut efter minut. Samma gubbar i fokus. Ibland inklipp av en gumma.
Detta påminner inte så lite om intrycket man får när man någon gång på ledig dagtid vid slött TVkanalsappande råkar ramla in i en riksdagsdebatt. Då visas också samma bild. Det är samma gubbar och en och annan gumma som stakar sig. Alltså inte samma gubbar och gummor som i Vasaloppet men ändå… Äh! Läsaren förstår säkert vad jag menar.
Vad jag dock inte begriper är att skidåkarna inte tar i på allvar. Jag har sett andra skidtävlingar då folk efter att ha spurtat kastar sig på nederbörden, kvider, krampar och ser ut som de håller på att ska bli strukna ur folkbokföringen. Sådana idrottspersoner gör rätt för traktamentet. I jämförelse med dessa blir vasaloppisarna billiga. De stakar sig fram över mållinjen och står fortfarande upprätt. Sedan börjar de prata med varandra - och småflinar!
Bluff är vad det verkar vara!
Jag vill ha idrottare som tar ut sig!!
Inte folk som åker nie mil och flinar!
De ska må som jag gör efter nollkommanie mil!
Inte vara avundsjuk nu, Stig.
Ja gode pastorn, även jag och min familj beglodde flatskärmen denna söndag. Jag befarade länge att en norrman skulle ta hem segern i år. Det var skönt att så inte blev fallet, inte för att jag har något emot detta brödrafolk, men jag såg inte framåt ett självbelåtet e-postbrev av mina kolleger i Norge, från den norska firma som ger mej bröd på bordet varje dag. Nu slipper jag detta, kan istället skriva dem att visst är det bra att ligga först under loppet men det är viktigast att komma först i mål. Till skillnad från pastorn är jag djupt imponerad att de ids ta ut sig och ränna 90km på drygt 3:38:41 bara för futtiga 75000;- ( de måste ju stå upp efteråt så att de kan visa upp sina skidmärken i TV-bilden annars uteblir pengar )
För övrigt jag som "snöat in" att skriva om enbart händelser i det Heliga landet kan rapportera att nu vräker snön ner i Jerusalem se länk
http://news.bbc.co.uk/2/hi/middle_east/7217429.stm
Undrar vad som hade hänt om du åkt och tagit dig i mål hade det då blivit syrgasbehandling eller hade även du tillhört det gäng som tydligen har relativt bra kondis.
Trevligt skrivet:-) Dock, likt Lestander undrar jag om du, som maxar och tar slut efter nollkommaniemil, hade kört hela sträckan, hur hade det gjort sig i TV? En intressant tanke. Funderar vidare på den tänkbara bilden från målgången... Ha enbra dag!
Vilket intresse detta inlägg väckte!!
Viss ironi anar jag i en del kommentarer - vänlig sådan.
Att SSu inte (heller) skulle fixa ett Vasalopp är ju ganska uppenbart. Han har ju av bloggandet att döma bränt alla krafter på att stapla sina (som vanligt) trasiga Saab-ar på taket. Eller hur man nu skall uppfatta http://stigsundstrom.wordpress.com/2012/03/02/minst-fyra-bilar-pa-altantaket/.
Det är så mycket adrenalin i kroppen när man går över mållinjen där i Mora så man kan inte göra annat än le men sedan när man gått några meter (bort från kameran som filmar vid målet) så vacklar man. Då vill man bara lägga sig ned...
