stigstrombergsson

Fast jag befinner mig på en speciell resa tar jag mig i regnblasket före att skriva om ett och annat annat. Senare ikväll mer annat. Först detta:

Västerländska demokratier har ett tredelat drag som jag tror knäsattes vid de amerikanska och franska revolutionerna på 1700-talet. Det handlar om

1. ett Parlament som stiftar lagar,
2. en Regering som verkställer beslut,
3. ett Rättssystem som ser till att lagarna följs.

Denna makttredelning kan se lite olika ut. Ibland är Parlamentet ett tvåkammarsystem som i USA eller England, ibland en enkammarriksdag som i Sverige eller Norge. I de flesta fall handlar det om republiker med en folkvald president som leder Regeringens verkställande men ibland finns lite förlegat kvar en ärftlig monark som formellt statsöverhuvud. Gemensamt är dock att Juridiken – Högsta domstolar och liknande – har en självständig ställning. Rättssystemen skall bland annat se till att nya lagar parlamentet stiftar inte strider mot landets grundlagar – en sådan process pågår för närvarande i USA vad gäller president Obamas sjukförsäkringsreform. De skall också se till att regeringen i praktisk gärning följer lagarna – en sådan process pågår för närvarande i Israel där Högsta domstolen stoppat regeringens försök att dribbla runt tidigare domslut angående den illegala bosättningsutposten Migron.

I den Israeliska tidningen Haaretz finns idag denna debattartikel av Nehemia Shtrasler. Google gjorde grovgörat och jag putsade texten. Tilläggas kan att saken också togs upp i radio-programmet Studio 1 vid runt klockan ½18. Leta gärna reda på det reportaget på nätet.

MIGRONAFFÄREN GÖR NARR AV ISRAELS RÄTTSSYSTEM

Att lämna Migron intakt skulle stärka hoppet hos fler grupper av bosättare om att kunna skapa nya olagliga utposter, och skräpa ner territorierna med så många bosättningar att det inte skulle finnas något hopp om en överenskommelse med palestinierna.

Det finns en sak alla i Israel är överens om: Benny Begin är en mycket ärlig kille. Hans enastående integritet blir tydlig i det avtal som han nyligen smidde med invånarna i den illegala utposten Migron som gav dem möjlighet att stanna där ytterligare tre år för att sedan flytta till en ny utpost byggd på statlig mark. Högsta domstolen visade förakt mot detta avtal. Regeringen blinkade i samförstånd med nybyggarna när man undertecknade dokumentet och avtalet med fått välsignelse av Knessets mest högerextremistiska medlemmar, minister Daniel Hershkowitz i Habayit Hayehudi. Med tanke på det sällskapet, vad är svårt att begripa i det faktum att Högsta domstolen slängde ut avtalet?

Migron-överenskommelsen gör narr av Israels rättssystem, då den innebär att bosättningsstrukturen aldrig kommer att förstöras, trots att en rivningsorder av Migron utfärdats så tidigt som 2006 – och trots att Högsta domstolens dom i augusti 2011 ålägger att bostäderna i den illegala utposten skall rivas av i slutet av denna månad.

Med detta tydliga rättsbeslut framför sig, utarbetar Begin ett avtal om att nybyggarna skall flytta till en ny plats 2015, utan att några hem rivs i Migron. Kontentan av affären är att den mark på vilken Migron är byggt inte skulle återlämnas till sina ägare. När det blir dags, om tre och ett halvt år, skulle den rättsliga situationen ses över igen och regeringen skulle besluta hur man ska agera.

Nybyggarna var inte födda i går. De vet exakt hur de ursprungliga bosättningarna etablerades i Samarien, när regeringen blinkade i samförstånd med vad deras grundare då höll på med. Deras plan var att få en ny bosättning och samtidigt behålla Migron.

Det kan påpekas att avtalet som utarbetats med Begin innebär att även om bosättarna har gjort olagligt intrång på palestinsk mark så skulle de inte bara undgå straff utan också få en värdefull gåva från regeringen i form av ny utpost som ska byggas för dem till en hög kostnad (på grund av topografin i området) och då bara 2 kilometer från Migron. Detta är att säga att staten kompenserar brottslingar som tillskansat sig privat mark och olagligt etablerat en bosättning. Det är så brott, straff och belöning hanteras av Benny Begin.

Eftersom Israel inte kan utfärda en deklaration om att bygga en ny bosättning – detta på grund av försäkringar som ges till den amerikanska regeringen – konstruerar man ytterligare en bluff: Den nya bosättningen skulle definieras som en del av den redan befintliga bosättningen Kochav Yaakov, även om de inte ligger i anslutning till varandra och det inte finns väg som förbinder de två samhällena. Till sådana knep fäster världens sista ärliga man sin signatur.

Bosättarna arbetade utifrån antagandet att under kommande år skulle läget på marken förändras. Den nya bosättningen skulle expandera och tvinga staten att ge vika och tillåta offentlig verksamhet i Migron inom områden som jordbruk, turism och utbildning. I slutändan skulle Migrons byggnader och bostäder inte rivas.

För att undanröja alla tvivel bör betonas att vi här talar om en bosättning som uppsåtligen grundades på privat mark ägd av personer bosatta i två palestinska byar, Burqa och Deir Dibwan. Marken var vederbörligen registrerad fram till 1967 och på the Civil Administration's land registry office (ung: Lantmäteriet) finns alla relevanta dokument i markfrågan. De dokumenten har lagts fram i domstol.

Begin sade att han inte vill se en våldsam evakuering av bosättarna. Vad han talar om egentligen? Detta är en situation där en tjuv lovar och svär att han inte kommer att återställa de kontanter han stulit och varnar för att om någon försöker ta det från honom kommer han att löpa amok. Vilken sorts regering eller polis skulle i sådant läge samtycka till tjuvens villkor?

Begin anser att regeringen bör ge vika. När domstolen frågade Begin varför han inte kontaktat de palestinska målsägarna och involverat dem i förhandlingarna om en kompromiss, svarade han att han antog att de aldrig skulle samtycke till en sådan. Därmed ges begreppet ärlighet en ny innebörd.

Det här är världens sista ärliga man som förhandlar med lagbrytare och smider en över-enskommelse med dem på bekostnad av markägare vilkas rättigheter fortsättningsvis skulle kränkas. Och denna ärlige mäklare hade inte behov av att uppdatera övriga parter om den skada som skulle uppstå för dem.

Utöver dessa rättsliga och moraliska dimensioner har frågan en viktig politisk och diplomatisk betydelse. Det är ingen tillfällighet att nybyggarna skapade Migron djupt inne på Västbanken, på en kulle öster om Ramallah. De vet att detta är mark som blir en del av en palestinsk stat under vilket fredsavtal som helst. När en ny bosättning byggs i området blir ett fredsavtal svårare att nå.

Att lämna Migron intakt skulle stärka hoppet hos fler grupper av bosättare om att kunna skapa nya olagliga utposter, och skräpa ner territorierna med så många bosättningar att det inte skulle finnas något hopp om en överenskommelse med palestinierna. Det är, till syvende och sist, det gemensamma målet för de boende i Migron och världens sista ärliga man.