1 aug 2013
Rubriken anger det datum då det beslut som togs i måndags om att Svenska kyrkans grundkurs så som vi hitintill lärt känna den får en annan plats när det gäller – nu använder jag ett uttryck inte ovanligt i sammanhanget – kompetensförsörjningen i och av Svenska kyrkan. Fram till dess har kursen alltså sin plats och de som ämnar tuffa igång studier för framtida yrke i kyrkan har att gå den. Övergångsregler och annat skall utarbetas men hur de kommer att se ut vet ingen. Biskopsmötets framtida hållning – som sammanhållen kropp – är ävenledes idag inte formulerad.
Vad har detta med skylten på bilden att göra frågar säkert läsaren – eller så inte.
Det skall jag nu tala om men för att du, noble Bloggläsius, ska få en susning om vad jag menar måste dock framställningen beledsagas med en karta – denna.
När jag från hemmet rattar ner på byn ungefär till hustruns arbete följer jag den blå linje som markerar matarsträckan Östermalmsleden. Där siffran ett finns på kartan passerar jag skyltar vilkas budskap är glasklart: Från 60 ska du ner till 40 men när det är barn i förskolan är det 30 som gäller. Förskolan finns på back-krönet vid tvåan. Är det så att jag kommer från andra hållet är jag redan i en 40-zon men skall vissa tider krypa på 30 när jag passerar barnstället. Skylten som markerar det finns vid tre.
Ser man nu noga ser man att den blåmarkerade vägen näst intill saknar korsningar. Den är dessutom vid och bred. Fordomdags var den tillåtna hastigheten i tätorten 50 och ökade till 70 strax efter korsningen där man viker in på Turistgatan som vi bebor. En praxis utvecklades hos många att man började gasa vid den blå pluppen till höger på kartan för att passera åskrönet i 60 och fortsätta öka längre fram efter den odoserade ofta hala högerböjen*.
Villkoren har förändrats! Fartfräsningen funkade innan förskolans tid och innan man generellt dämpade tätortshastigheten från 50 till 40. Men reglerna är annorlunda nu. Jag har inga invändningar mot dessa regeländringar. De är tydliga och har skäl för sig. Jag vet hur jag skall följa dem och vet vad som händer om jag ignorerar dem. Jag vet vad som gäller.
När jag på måndag var på väg hem runt lunch körde jag nog 60 över krönet förbi förskolan. Inte bra. Fel. Satt i andra tankar. Körde efter den praxis som jag vant mig vid under hur huvvaligen många år som helst. 50 i samhället är jag ju van. Och lite drygt just på det stället.
Jag gick på som om dagiset inte tillkommit. Som om överheten inte tagit beslut om ändringarna. Kom att haja till vid siffran två ungefär – men det är ju sent. Hade varit allvarligt för sent om det stått blåvita folksnappare bakom krönet. Och dyrt. Som dagen efter. Då tog bylingen rubbet – men inte mig som då körde 30.
Med denna vidlyftiga redogörelse från trafikens vidunderliga värld ber jag dig, käre Bloggläsius, reflektera lite över beslut, regelverk och praxis till exempel i kyrkliga sammanhang. Sök se hur lätt det kan bli att man inte rättar sig efter vad sagt är, efter skyltarna, utan kör på annat vis. Hur många gånger låter inte en del – nu snackar jag alltså inte längre trafik – sitt agerande och sina beslut styras av egen invand praxis, av så som det en gång var? Och hur många fler gånger låter inte många sina val, beslut och åtgärder redan i förväg bli så som man tror att det kommer att bli? Eller vill det skall bli?
Jag är nog ganska beslutsfundamentalistisk i min tro att det är viktigt att låta verkligheten vara enligt det som faktiskt nu är. Inte som det var och inte som det ännu inte är.
Just nu har det tagits beslut om nya utbildningsvägar för tjänst i Svenska kyrkan. Besluten har varit på gång lång tid. Alltsammans gör att vi planerar och funderar på framtiden när det gäller kurser med kyrklig inriktning på skolan. Andra kurser än Svenska kyrkans grundkurs som vi känner den. Lik kanske – men ändå annan. I alla fall kommer vi inte framöver kunna köra som vi är vaan – om man återvänder till trafikbilden. Samtidigt kan vi inte köra efter det som ännu inte är, alltså det som kommer. Inte än. Fram till och med den sista juli nästa år gäller ju de gamla trafikreglerna och därför planerar vi Svenska kyrkans grundkurs kommande höst.
Sök den! Eller tipsa folk om den!
* Personligt rekord på sträckan var ett tillfälle då det som nu är förskoleplatsen passerades i 85-90 med tvärsladd. Det var en resa från Församlingsgården invid kyrkan ned till det blå strecket och så hem. I lånad bil. Vi hade två barn då. De var hos dagmamman i parhuset mitt emot vårt hus. Meddelandet Det brinner hos dagmamman! Flickorna är ute! var orsaken till min snabbfärd.
Det var den andra halvan av dagmammehuset som brann. Fastigheten blev helt urblåst. Inga personskador på någon. Döttrarna luktade brandrök.
Nu väntar vi bara på att den i noten omtalade händelsen ska förvandlas till en liknelse om det kyrkliga livet ur Folkhögskoleperspektiv.