stigstrombergsson

Jag tror det är i filmen Little big man som en indianhövding säger att det är en good day to die. Då det regnar och blåser kraftigt – som det gjort ofta i slutet av våren och under försommaren – förädlar jag de orden till att det är en good day to blogg.

 

Till detta kommer att jag måste hålla stilen. Frekvensen. I bloggeri alltså.

Alla årets månader har 30 dagar plus minus en och annan och en gång ett par. De flesta av årets månader skriver jag ungefär 20 inlägg här på bloggen till läsarens fasa och förnöjelse. Och jag skrivet i olika ämnen och ibland inte om något speciellt.

Då det nu den sista dagen i Juni månad lackar mot Jul-i ser jag att jag liksom kommit efter. Det har blivit lite glesare mellan inläggen än vad det brukar vara. För att hålla stilen någotsånär plitar jag därför vidare fast jag ju faktiskt publicerade ett inlägg för bara några timmar sedan.

 

Vad kan man då beblogga – för utfyllnadens skull?

 

Vädret har jag redan nämnt och lämnar därför saken.

 

Kyrkliga debatter med kvalitet skulle kunna vara ett ämne.

Om det just nu fördes några sådana. Alltså debatter med kvalitet. Det närmaste debatt man kommer är väl efterdiskussionerna i Kyrkans Tidning om nyligen havda skolavslutningar och drop-in-dop synkroniserade med lillsessans televiserade inlemmande i Kristus, hans frälsning och hans Kyrka. I de diskussionerna sänkte dock förre Visby-biskopen Koskinen kvaliteten under lågvattenmärket genom att dyvla på andra personer uppfattningar och avsikter de inte har eller någonsin uttryckt – läs här.

Koskinen ger ett tydligt exempel på blandning av Avsikt och Effekt. Om han befarar att dopsamtal och liknande får som Effekt en sluten och en sekteristisk kyrka är det rimligt att han argumenterar och visar att det blir så. Jag tror inte på den Effekten men att söka visa att den Effekten skulle uppkomma är OK i en debatt med kvalitet. Men det gör inte Koskinen. I stället tillskriver han sina meningsmotståndare en Avsikt att göra kyrkan sluten och en sekteristisk.

Det är respektlöst och inte vidare klipskt att på det sättet blanda ihop befarad Effekt med underliggande Avsikt. Men det är inte ovanligt i sandlådor och på lekplatser för minderåriga. Fast det är listigt om man vill avfärda dem som har en annan uppfattning än vad man själv har och bara stämpla ut dem som illbattingar och var mans niding. Det fingerpekande Du vill bara förstöra! fungerar då bättre än Det du gör förstör!

Som biskop – även pensionerad – skall man tala och skriva så att Effekten blir att man visar respekt och är klipsk, inte exkluderande sandlådeanklagande.

 

Några inlägg man når genom bloggportalen Dagens kyrka kan nämnas.

Håkan Sunnliden är en av de aderton – förlåt: tolv – man lätt når via Dagens Kyrka. Han skriver den senaste tiden om motioner till Kyrkomötet om Mission. Intressant och behövligt.

En annan av de aderton – förlåt: tolv – är Sofia Lilly Jönsson som i detta inlägg på sin blogg Den fjärde väggen skriver alldeles lysande. Läs inlägget! Det är inte klokt hur jag då och då upplevt och upplever precis samma sak – i både bloggeri och muntligt debatteri!

 

Hur en kompis till mig agerar skulle jag också kunna skriva om.

Kompisen är vänlig och mycket inspirerande konstruktiv och alltid stimulerade att ha att göra med. Hen är samtidigt listigt manipulativ och inte så lite illmarig. Fast konstruktivt. Jag tror att jag framledes kommer att behöva beröra en sak som hen gjort för en tid sedan.

Kanske mina kompisar – på arbetet, på Facebook, i bloggosfären och annorstans – nu undrar: Vem är det han avser med sitt ”hen”? Är det mig han ”hennar”? Eller någon annan jag känner? Och vad har ”hen” i så fall gjort?

Tänk så bra detta nytrendiga hen egentligen är – när det gäller att hålla sina kompisars ömma tår spända på halster i garderoberna.