flyttdammslunga

Jag är ingen fena på sjukdomsstatistik men gissar nog ändå att Norrbottens län här längst uppe i höga nord toppat eller i vart fall legat högt när det gäller antalet halv- och heläldre män med stendammslunga alias silikos*. Kan nog när jag tänker tillbaka på tiden då jag var församlingspräst se att lungproblem av skilda slag fanns åtminstone som en del av bakgrunden till flera begravningar jag hade av folk som tidigare jobbat i koppargruvan i Laver (stängdes efter WW2) eller nedflyttade pensionerade gruvisar från Malmfälten. Flera äldre män hade blivit märkta av sin yrkestids stoftfyllda arbetsmiljö.
 
Då min fader för sisådär ett kvartssekel sedan för första gången akut hamnade på lungkliniken i Boden och sov när jag var på besök spordes jag av en sköterska om hans livshistoria vad gällde arbete och rökning. På mitt svar att han hemma rökt pipa fram till 1960 men snusat på jobbet då Valsverket vid NJA** var för stoftfyllt för öppen pip- eller cigarettändande låga svarade hon ungefär: Rökare och järnverksarbetare är ingen ovanlig sak här.

 

Efter denna exposé över gångna tiders bristande arbetsskydd inom nordsvensk tung industri går jag nu över till den i jämförelse helt bagatellartade åkomma som drabbat mig i inledningen av denna vecka – flyttdammslunga. Jag gissar att varje läsare anar att det gäller irritation orsakad av den mängd stoft som kommer i rörelse när allt bohag tas ut ur en bostad som sedan städas igenom extra noga innan samlingen av lådor, möbler, pinaler och pryttlar konkas in i en annan lägenhet på tredje planet någon annanstans. Ingen allvarlig sjukdom alltså. Fort upphostad och snabbt utsnuten. Men ändå lite irriterande.

 

För flyttat har vi gjort! Äldsta dottern – som liten kallad Snuppan – är nu flyttad från Östersund till Luleå. I förra inlägget nämndes om resan södderövver och arbete där. Tisdagen då tösen gått till jobbet gnodde fadern – jag – och lillebrodern – Heffaklumpen – vidare och med allt fixat och färdigt for vi när hon slutat jobbet tillbaka till Norrbotten. Sträckningen Östersund-Strömsund-Dorotea-Vilhelmina-Storuman-Sorsele-Arvidsjaur-Älvsbyn är inte högtrafikerad så resan gick i laglig maxfart non-stop. Nattpaus hemma och igår sista etappen till nya boendet på våning tre och sedan återställande av vraket till hyrfirman. Efter dusch, tre hostningar och två rejäla fräsningar blev sedan flyttdammslungan kurerad.

 

Mer värt att berätta nu??? Näää!

 

Bara att väder och vind är av den karaktären att om det skall grillas i Midsommar behövs grillvantar på bägge händerna. Läsaren fattar.

 

 


*  Om sjukdomen i fråga kan man läsa här.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0